B. LOGGBOKEN
Jakten på storgäddan
Gäddan är en glupsk rovfisk med ett jättelikt huvud och en mun full av sylvassa tänder. Den växer fort och kan uppnå ohyggliga proportioner, åtminstone finns det gott om anekdotiska bevis för detta. En gädda av "gammelgäddans" storlek har heller inga naturliga fiender...
Ur Loggboken: Sjön Storaxen, Dalarna Datum: 30 sept 2011 Tid: 20.55
Dyktid: 95 min Djup: 0,5 - 3,7 m Väder: + 12 grader, stilla och stjärnklart
Försenade av en trafikolycka var det helt mörkt när vi äntligen nådde Storaxen. Vattnet, som omges av granskog, var svart och spegelblankt. Vi riggade utrustning, smög ner i det stilla vattnet och tände lamporna. "Jakten" kunde börja...
Babygäddor ! Inte riktigt vad vi var ute efter men rätt söta var de. Mellan 5-10 cm långa låg de och lurade i växligheten, väl kamouflerade av sina ränder.
De små gäddorna växer fort men lever under hotet att bli mat till större gäddor, gös eller abborre. Från ca 10 cm storlek är de fullfjädrade rovfiskar. Vi simmade vidare i det svarta vattnet och ljuset från våra lampor spelade i vassruggar och bland gamla stockar.
Vi hittar några större exemplar och det gick att komma mycket nära. Plötsligt skymtar en större fisk i mörkret.
Inte någon gammelgädda inte, men lite imponerande var den i alla fall. Vi hittade åtskilliga fler av denna storlek, men det var vad natten hade att bjuda på. Vi får väl se vad vi kan hitta i dagsljus istället.
Nästa morgon var alla de små babygäddorna osynliga för oss och de större exemplaren låg och lurade, mer eller mindre dolda. Den här synns knappt men ögat tittar fram precis i ljuset från Fredriks lampa. Ett ganska praktfullt exemplar.
Vi fortsätter röra oss stillsamt framåt i det grunda, blågröna vattnet. Ibland är vi så grunt att flaskorna bryter ytan. Solen strålar och sjön är som ett stort akvarium. Vi hittar fler gäddor som lurar.
Gäddan på den sista bilden är nog den största vi får se denna helg. Jockes rekord, som uppmätte 140 cm (mätt med tumstock under dyk) kom vi inte i närheten av. Men jag vet inte ens om jag skulle vilja möta en gädda av den storleken. Den väger ca 30 kg, om man jämför med sportfiskerekorden, och den var helt oberörd av dykaren som närmade sej med en tumstock. Den visste att den var kung i sin pöl.
Ha en bra dag
Lena
/Torbjörn
Min sambo och en annan dykkompis brukar rensa badplatsen på försommaren. De simmar nära botten och i halvmörker. Långsjön i Björklinge är betydligt bättre, hade ett par kräftor från den för några dagar sedan.
Hälsningar Lena
//Ewa
vattnet är tillräckligt klart i Storaxen för att vidvinkelbilder ska fungera. Det är något som man gärna vill åstadkomma, för det visar miljön på ett annat sätt, men om det inte är bra förhållanden så blir den typen av bilder ganska kassa.
Hälsningar Lena
Jag skulle dock vara försiktig med att skriva ut var det finns 30 kg´s gäddor för risken finns då att dom inte finns kvar i sjön så länge.
/Janne
"30 kilos gäddan" bodde inte i denna sjö. Inser så här efteråt att det är lätt att tro det. Den bodde i en okänd pöl i Gästrikland. Men eftersom vi kände till att just denna sjö hade gott om gädda begav vi oss ändå till denna plats för vår fotojakt.
Jag är mer fascinerad av att se dem i deras naturliga miljö än att faktiskt möta den allra största (fast jag har inget emot att dyka med hajar).
Hälsningar Lena
/Janne
Apropå det du berättade i går, om den där lilla sjön lite norr om Ua där man kan snorkla i mörkret och fånga fina fiskar på bild; har tänkt att det är nog lite som att orientera och börja sedan med nattorientering. Man måste övervinna obehaget inför vad som döljer sig i den nattsvarta naturen. Alltså: först bli bra på snorklingstekniken och kamerahanteringen under vatten (ej helt lätt denna kombination, enligt min erfarenhet), under behagliga omständigheter ska det ske - sedan övningssitta vid stranden vid den där sjön i mörkret, med mentala övningar av typen "ingen gädda kommer att bita mig" - och så in i sjön med lampan och kameran i högsta hugg!
härligt att läsa din beskrivning och jämförelsen med nattorientering (jag har provat det i ett tidigare liv). För mej är vistelsen i vatten så enkel och jag tar mycket för givet. Inser att det inte är så självklart. Jag ställer gärna upp och visar dej, din familj eller vilka som vill, Björklingesjön i mörker. När det fortfarande är varmt i vattnet kan man samlas efter jobbet och ta en titt. Man behöver inte ha ambitionen att ta med en kamera, man kan bara kolla lite. Vi kan nog skramla ihop ett antal vattentäta lampor som duger för detta. Det vore kul att prova...
Hälsningar Lena