B. LOGGBOKEN

Glimtar från Island: Glaciär

Man kan inte besöka Island utan att beskåda en glaciär på något sätt. Vårt första stopp blir vid Svínafellsjökull som ingår i Vatnajökulls nationalpark. Det duggregnar när vi lämnar parkeringen och går på en grusad stig i riktning mot vad vi tror är glaciären, man ser nämligen ingenting. Det är få andra besökare här men de går i samma riktning som oss. När vi kommer över ett krön öppnar sej denna vy och även om dimman ligger som ett lock över ismassorna är det en mäktig syn. Hur fångar man detta på bild? Det blir åtskilliga test med panorama av flera bilder i stående format och några är med i detta inlägg.

Under isen i nationalparken finns flera vulkaner och isen har blivit randig av sot från historiska vulkanutbrott. Det liknar inte glaciäris som vi sett på andra platser.

Det är väldigt stilla och vi är nästan ensamma på denna plats. Duggregnet har upphört och det är vindstilla. 

Det är ganska kallt men vi håller värmen genom att vandra runt. Området är större än det ser ut på bilderna och det finns tillfällen då jag önskar att det kunde ha varit någon person (t ex i röd jacka) med på någon bild, för att ge en uppfattning om hur stort det är.

Det här stället är trollbindande.

Jag har svårt att slita mej från platsen och ni fick därför se den i flera utsnitt.

Vid Fjallsjökull flyter en del isblock som är blåaktiga, det är den typ av glaciäris vi har sett mest av tidigare t ex på Svalbard och i Alaska. Dimmoln döljer tyvärr en del av den dramatiska utsikten som jag får föreställa mej (och som Margareta visade i sina inlägg). 

Här är vi också nästan ensamma, men det rör sej några kajaker ute bland isflaken, dock är de inte synliga på bild.

Det mjölklika vattnet vid smältande glaciärer ger en speciell effekt. 

Slutligen stannar vi även vid Vatnajökull och blickar ut över glaciärsjön Jökulsárlón. Här är vattnet mer blåaktigt och man kan se flera olika båtar för turister. Här är det mycket folk och huvudparkeringen är full, men vi stannade i första hand för Diamantstranden, som ligger på andra sidan väg 1. Annars hade vi nog inte stått här.  

Glaciärvattnet rinner ut i havet och tar med sej isblocken som ger "diamanterna" på stranden. Här simmar ejdrar och pigga snösparvar hoppar runt bland stenarna och sitter på skyltarna. 

Den här kartan sitter vid besökscentret vid Vatnajökulls huvudparkering. Vatnajökull är Europas största glaciär, 7 700 km². Hela glaciären och betydande områden omkring denna ingår i Vatnajökulls nationalpark. Vi lämnar den stora parkeringen och fortsätter norrut på ettan. Vi skymtar glaciären åtskilliga gånger längs vägen. 

Hej så länge,

Lena

2026-06-26 19:18   syntax

Utmärkta glaciärbilder Lena! Skitbra helt enkelt. Jag misstänker att du hade vädrets makter lite på din sida här.
Jag klättrade i en glaciär i Kanada 1990 - ja, jag var alltså inne i glaciärens sprickor.
Det finns en speciell blå ton, som man även anar en del av i dina bilder, en ton som jag ansträngde mig väldigt för att kunna återge i bild - men inte. Den fantastiska färgen låter sig inte fångas på ett rättvist sätt.

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:13

Tack Peter,
för den fina kommentaren. Vädret bidrar på sitt sätt och det ger ju stämningen på en sån här plats. Vi har varit i närheten av glaciäris i Alaska och på Svalbard som haft olika blåa nyanser, ibland klarblå och blanka. Vi klättrade även på ett stort isflak i Alaska (i torrdräkter). Det enklaste sättet att komma av isen var att hoppa i vattnet och simma till båten. Jag minns också att det var svårt att få till bilder på det blå isflaken som motsvarade det man såg. Med en digitalkamera kunde jag ju dock korrigera inställningar på plats.
Hälsningar Lena

2026-06-26 19:50   Erik Madsen

Hej Lena.
Dessa magnifika naturmotiv kommer till sin rätt, särskilt i dina panoramabilder.
Jag gillar även bild nummer 13.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:45

Tack Erik,
jag jobbade en hel del med panorama här, för det var det enda jag kunde tänka mej för att få in den storslagna naturen. Det går ändå inte att riktigt få fram hur det såg ut. När jag tittar på bilderna nu minns jag också hur kallt det var :-)
Hälsningar Lena

2026-06-26 20:27   pdahlen

Vackert alltihopa, men gillar särskilt de två sista med den randiga isen. Svårt att förstå hur höga det är, gissar på 3-4m men kan vara något helt annat. Väldigt vackert ljus i den tredje från slutet

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:43

Tack Peter,
det var betydligt högre och jag önskar att någon person hade stått där så man fått bättre hum och proportionerna. Det var fint ljus vid Vatnajökull men i övrigt var det platsen så full med turister att den inte alls bjöd på samma känsla som de tidigare ställen vi stannat vid.
Hälsningar Lena

2026-06-27 01:36   pisces

rent visuellt är ju det här superintressant. för mig som gillar svartvitt, ligger ju det här väldigt nära monokromt, fast att det är färg. jag känner mig väldigt dragen till den dämpade färgskalan, skall erkännas. sen är ju miljön skithäftig, och min avundsjuka fortsätter växa i storlek. 🙈😅🙏

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:40

Tack Malinka,
jag misstänkte att du skulle gilla den här miljön. Det var speciellt och nu när jag tittar på bilderna minns jag också hur kallt det var :-) Jag funderade över att göra några bilder svartvita och kanske testar det i senare. Jag gillar dock de mjuka tonerna av färg som bilderna har naturligt.
Hälsningar Lena

2026-06-27 08:46   sveka

Fin fortsättning på din fascinerande reseberättelse. Precis som Peter fastnar jag för isens egenartade utseende i bild 6 och 7, som avviker från glaciärer jag har sett i norra Sverige och Alperna. Påminner en del om "randiga" bergsformationer, typ Arizonas Petrified Forest, eller kanske ännu mer om vaniljglass med chokladrippel...
Håller också med om det speciella ljuset i bild 12 där himmel och vatten samspelar vackert. Är det små sedimentpartiklar som ger vattnet dess mjölkiga karaktär?
Hälsningar Sven

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:20

Tack Sven,
visst finns det likheter med vissa typer av bergsformationer, men jag tänkte också glass när jag stod där och tog bilderna, fast lakrits/vanilj rippel :-) Det är en mineralblandning i isen som kallas stenmjöl som ger vattnet en mjölkliknande färg som blir vitaktig eller aningen blå. Det gör det också helt meningslöst att försöka dyka i ett sånt här område. I Alaska hade vi annars kunnat göra det men sikten är obefintlig.
Hälsningar Lena

2026-06-27 11:36   Stican

Det blev som vanligt mycket fina bilder från glaciärerna och bland dom jag gillar lite extra är några med vackra vågmönster som var trollbindande som du uttryckte det, 1994 gjorde jag ett besök i Kebnekajse och där fick jag se några av Sveriges glaciärer och jag hade också tillfälle att åka kana på Björlings Glaciär om detta skrev jag en blogg för några år sedan: https://www.fotosidan.se/blogs/sticans-blogg/kebnekaise-den-10-till-15-juli.htm och jag blev ganska imponerad då, så jag förstår att du och din sambo också blev det av att besöka Europas största glaciärer
Ha det gott/Stig

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:30

Tack Stig,
det var en vådlig lutning där ni åkte kana på glaciären, jösses vad det måste ha gått undan. Vi har aldrig sett glaciäris med så mycket slingor av sot. Det har varit mer vita och framför allt blåa toner där vi varit tidigare. Men det var en mäktig känsla att stå där och vi hade bara behövt promenera i lätt kuperad terräng i ca 20 minuter för att nå fram, till skillnad från dina strapatser vid Sveriges glaciärer.
Hälsningar Lena

2026-06-27 13:07   Bjarne

Grymt mäktigt! Det måste ha varit en otrolig upplevelse. Mycket bra bilder och jag fastnar mycket för sjätte bilden. Du kanske inte är så mycket inne på svartvitt, men spontant känner jag att den hade funkat utmärkt med den behandlingen för att ytterligare fokusera på former och strukturer.
Hälsningar Bjarne

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:15

Tack Bjarne,
det händer att jag gör svartvita bilder, men det är sällan. Jag tänkte på det när jag tog fram dessa men jag gillar trots allt de olika nyanser som finns i färgbilden. Det kan hända att det kommer någon bild senare som är konverterad. Jag har motiv från andra ställe som jag också funderat på hur de kan bli i svartvitt.
Hälsningar Lena

2026-06-27 13:24   Margareta Cortés

Så lika men ändå så olika – väder och årstid gör verkligen stor skillnad.
Vid Svínafellsjökull hade vi strålande sol, och jag minns hur jag satte mig på en sten och bara lät blicken vila över isfallet medan molnen långsamt gled förbi längst där bak. En sådan där stund då man inte vill resa sig igen.

Därför är det så fint att se dina bilder från samma plats, fast i ett helt annat ljus. Dimman som ligger som ett lock över ismassorna ger en stillhet och ett lugn som jag aldrig fick uppleva själv.
Den randiga isen blir nästan ännu mer grafisk i det dämpade vädret, och jag tycker att du fångar den där monokroma känslan som Island kan bjuda på när färgerna tonas ner.
Jag fastnade också för bilderna där det mjölkiga glaciärvattnet möter isblocken – det blir en så speciell stämning
Det är verkligen roligt att se hur samma platser kan upplevas på helt olika sätt, och dina bilder väcker många minnen från vår resa, fast med en ny och oväntad ton.
Jag väntar med spänning på varje nytt inlägg.

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:06

Tack Margareta,
jag minns dina bilder med sol och hur utsikten såg ut. Det här var annorlunda men allt har sin tjusning, så länge det inte ösregnar. Jag funderade förstås på att göra några bilder svartvita men jag gillar ändå de olika tonerna som ändå antyder att det är färg. Vi får se senare om jag konverterar några. Det kommer några mer inlägg, i alla fall två känns det som.
Hälsningar Lena

2026-06-27 14:05   Lena Eriksson

Såklart man måste besöka en glaciär när man är på Island…och dina bilder är jättefina och mäktiga, precis som landskapet. Gillar när det är en människofigur med på bild, det förtydligar perspektiven och storslagenheten över landskapet.
Det har varit en av mina mest mäktiga naturupplevelser att se isflaken flyta i en glaciär…(och vill tillbaka - ännu mer när jag ser dina bilder. Nästa år blir jag pensionär, så då kanske…)
Hälsningar!

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:03

Tack Lena,
jag kan hålla med om att en människa hade varit bra på vissa platser, men nu var det glest mellan dem, för vi hade valt att åka tidigt. Vissa ställen där de hade passat gick det nog inte heller att ta sej till.
Hälsningar Lena

Lena Eriksson 2026-06-28 21:05

Bättre ingen människa än för många!

2026-06-27 22:42   mojje

Riktigt bra bilder detta och spännande att få se glaciärer så här bra. Ett inlägg som imponerar på mig både i bild och text.

Svar från Lena Holm 2026-06-28 11:00

Tack Morgan,
jag minns nu hur kallt det var :-) Det var fint att komma så pass nära som vi gjorde på det första stället.
Hälsningar Lena

2026-06-28 22:07   bildsten

Bilderna sex och sju är extra märkliga tycker jag bland alla fina bilder. Speglingen i det bruna vattnet gillar jag. Jag gissar att den strimmiga glaciären är flera tiotal meter hög. Det är verkligen svårt att föreställa sig skalan på landskapet och det gör att jag tittar lite extra på bilderna.

Svar från Lena Holm 2026-06-29 08:08

Tack Sten,
visst gör speglingen mycket i just de bilderna och den fick man bara om man stod på höjden där jag stod när jag tog dessa bilder. Om jag gick närmare blev vinkeln sämre för den effekten. Glaciären är mycket högre än den ser ut på bilderna, tiotal meter absolut, men inte så hög som vi sett på andra ställen, men det är nog bara på just denna plats.
Hälsningar Lena