B. LOGGBOKEN

Glimtar från Island: Svarta stränder

På Island är stränderna svarta av lavasand och en del har förstås blivit väldigt kända. Margareta undrade hur Reynisfjara såg ut numera och här kommer några bilder. Det finns läckra basaltformationer vid stranden och en grotta som bidrar till dess popularitet. Stranden är dock förrädisk och det finns varningsskyltar vid parkeringen. Som ni ser var det lugnt väder när vi var där och vågorna var inte speciellt stora...

Plötsligt kommer dock en våg som når väldigt långt upp. Jag blev inte överrumplad denna gång och hinner backa undan. Stranden blir snabbt väldigt brant och suget från dessa "sneaker waves" har dragit ut människor i havet och resulterat i flera dödsolyckor. Senast 2025 omkom en 9-årig flicka som drogs ut av en våg.  

Det här ser ju rätt lugnt ut och om man backar en bit framträder mer formationer en bit ut i havet. Det är imponerande att stå där och man blir lätt lite förtrollad av platsen, tills det kommer en våg som kryper så otroligt högt upp på den svarta sanden att man inte riktigt kan tro det. Jag står bara där och tittar tills vattnet helt osannolikt når mina fötter. Trots kängor med höga skaft skvätter vattnet upp på benen och det rinner in över kanten i den ena kängan. Min sambo klarar sej bättre för han har snörat åt sina kängor hela vägen och de har något högre skaft än mina. Så fungerar en "sneaker wave"...  

Mer eller mindre blöt tar jag även en närmare till på väggen närmast stranden och förundras över strukturerna. Det finns också en grotta dit vågorna kan nå när det blåser mer än det gjorde denna dag. Det känns ändå helt osannolikt när jag står där och ser hur långt från vattnet den ligger.

Om man vänder sej åt andra hållet på stranden ser man också en serie fina formationer. Man kan köra ner även dit men vi valde att fortsätta. Här gillade jag att det gick några personer på stranden, vilket jag annars försökte undvika.

Sanden är verkligen svart och man förväntar sej kanske att man ska bli smutsig om man tar i den. Det blir man inte, i alla fall inte mer än om man tar i ljus sand.

Det här är en annan svart strand som vi passerade längs väg 1 som jag minns att Margareta också visade. Vi behövde sträcka på benen, men det regnade så det blev ingen längre strandpromenad. 

Den mest kända svarta stranden är nog ändå Diamantstranden, eller Breiðamerkursandur, där is från glaciärlagunen Jökulsárlón spolas upp och skapar en surrealistisk scen med glittrande is på den vulkaniska sanden. Vädret var lite nyckfullt när vi kom dit för trots tjocka moln tittade solen fram några korta stunder. Den här stranden har inte samma lutning eller vågor och betraktas som betydligt säkrare än Reynisfjara.  

Här kan man lugnt vandra med kameran och leta efter vackra bitar glaciäris. Sanden var förvånansvärt varm och det ångade från den av det kalla vattnet. Man förstår att platsen blivit populär och den stod högt upp på min önskelista över ställen som jag ville se. 

Här måste man ju experimentera med slutartiden, isen och vattnet mot den svart sanden. Det blev många bilder. Jag brukar inte låta vattnet bli så här "utsmetat" men jag fastnade ändå för denna bild då jag skulle välja ut några till bloggen. 

Det blev fina effekter både när vågen kom in på stranden och när den drogs tillbaka ut. Här var det också mycket lättare att förutse hur långt upp den skulle komma och vattnet nådde bara mina fötter vid ett par tillfällen, då jag inte brydde mej om att ta ett steg tillbaka. 

Ibland var det dock lite extra fart på en våg och det hände ju att den utvalda isbiten sveptes med eller i alla fall rörde sej, vilket hände här. Men jag gillar den här bilden ändå.  

Ni kanske undrar om det inte var mer folk på stranden och det var det förstås, men de gick inte så långt. De flesta stannade vid de största isflaken, men där var det mer sten på stranden och isen var inte lika vacker. Vill man ha finkornig sand och vara för sej själv med de glasklara isbitarna var det bara att gå längre bort längs den svarta stranden.  

Hej så länge,

Lena

2026-06-24 08:01   Iwa

Hej Lena, fina bilder från mäktigt landskap. Får se om jag vågar mig dit.
/per

2026-06-24 08:41   sveka

Stor närvaro i dina exotiska bilder. När jag ser dem upplever jag ett dystert och ödesmättat landskap. Det är väl den svarta sanden, diset och de låga molnen som framkallar den känslan. Hur är det att stå på plats? Jag kan tänka mig att havet och storslagenheten i landskapet kan ge ett annat och mer positivt intryck.
Rent bildmässigt tycker jag allra mest om din näst sista bild där isbiten är helt omgiven av virvlande vatten och där rörelsen framgår av den förlängda exponeringstiden.
Intressant att de flesta besökare på stranden väljer att inte gå så långt. Precis samma fenomen kan man hitta på Sandhammaren under högsäsong. Parkeringen överfull av bilar och massor av människor 250 m åt vardera hållet från där man kommer ner till stranden. Ytterligare något hundratal meter bort har man stranden (nästan) för sig själv...
Hälsningar Sven

2026-06-24 09:57   Margareta Cortés

Härligt att återse dessa svarta stränder.
Jag har hört så mycket om hur vinterstormarna gått hårt åt Reynisfjara och att stora delar skulle ha försvunnit ut i havet, men på dina bilder ser det ändå förvånansvärt likt ut. Jag tror också att det är den mjukare delen lite längre in som rasat ner, och kanske har även några av de formationer du visar i sjätte bilden möblerats om.

Den tragiska olyckan med flickan inträffade ju när familjen varit inne i grottan och en våg drog ut dem — dina bilder visar verkligen hur förrädiskt lugnt det kan se ut innan en sådan våg plötsligt kommer.

Vädret på dina bilder påminner mycket om när vi var där 2014, med regn och dimma i flera dagar. Dimman ger en särskild stämning, nästan som att landskapet drar in en i sitt eget mörka lugn.
Och dina bilder från Diamantstranden är magiska. Jag tycker särskilt om hur du fångat rörelsen i vattnet runt isbitarna — det där virvlande, mjuka ljuset som uppstår när vågen både kommer in och drar sig tillbaka. Det är så tydligt att du experimenterat med slutartiden och låtit isen och vattnet skapa sina egna mönster. Jag hade gärna stannat längre där själv, men resten av sällskapet var hungriga och ville vidare…

2026-06-24 10:08   pdahlen

Vackert, det är troligen snyggare med den svarta stranden och en mer dramatisk himmel än att det skulle ha varit sol. Jo det är ju dessa svarta stränder som skulle locka mig till en tur hit

2026-06-24 11:40   Wolfgang Gerlach

Underbart reportage med fina bilder och text! Där har jag inte varit, men jag vet att man ska akta sig för plötsliga vågor och Du var som tur medveten om det. Vi var på andra sidan av klippan i Vik och där är stranden inte så farlig (tror jag). Det finns en del platser på Island som jag gärna skulle vilja komma tillbaka till och en del har jag missat som t ex den här Du visar. Hälsningar Wolfgang

2026-06-24 14:13   Erik Madsen

Hej Lena.
Jag måste lova att du visar Islands mycket varierade natur i dina olika inlägg.
Man ska inte underskatta vattnets och havets kraft. Här i Roskilde har vi upplevt 3-4 tragiska drunkningsolyckor på kort tid. Det har hänt i 2 tidigare grustag, som nu är anlagda som badsjöar. Det var 2 ungdomar och 1 utländsk man i 30-årsåldern. De har inte känt till risken med att simma i den typen av vatten, där temperaturen är ok på ytan, men inte särskilt långt ner är vattnet mycket kallare - 10-15 grader mindre. Sjön är också väldigt djup - 10-15 meter och sluttningarna är väldigt branta - förutom där man går ut.
Varningsskyltar har satts upp och nu finns det även några på främmande språk.
Det värsta och det vi fruktar nu är att Roskildefestivalen börjar här i helgen och det finns en del av en av sjöarna inne på festivalområdet. Där finns ungdomar och kanske med alkoholkonsumtionen en farlig cocktail. Nu ökar festivalen säkerheten och med besättning vid sjön.
Med vänliga hälsningar från Erik.
PS: Ursäkta tiraden – du kan ta bort den om du vill.

2026-06-24 14:49   pisces

jag minns minsann en gång för inte alltför länge sen när du kommenterade en vattenbild i min blogg med att du inte är jätteförtjust i rörelseoskärpa just när det gäller vatten - och vad ser vi här? 😮🤗😄 vatten i rörelse, minsann!

teasing aside; jag måste sluta läsa dina blogginlägg från island (kommer inte att hända!), för jag blir ju bara superavis hela tiden. det här känns ju som en miljö jag skulle älska att befinna mig i. *suckar avundsjukt*