B. LOGGBOKEN
Från Helsingborg till Kåseberga
Jag lämnade Peter och Minna vid lunchtid och körde i sydöstlig riktning. När det blev "grusigt i ögonen" hittade jag en fin bokskog där jag kunde stanna till och promenera runt en stund. Frukosten på Albertsgården och fikat hos Peter gjorde att lunch inte kändes nödvändigt.
Jag körde till Fulltofta för att ta en titt på storkarna. Det var förstås många par med ungar i hägnet men också flera par som bor utanför på plattformar som de byggt åt dem. Vit stork är mycket social och häckar gärna tillsammans. De som bor utanför hägnet får inte del av maten som serveras, men deras ungar märks.
Den här bobalen har nog nyttjats mer än en gång. Den ser definitivt ut att ha blivit tillbyggd.
Visst ser ungen ut att njuta av omvårdnaden den får av sin förälder?
Det var förstås också storkar i luften. När en flög följde flera andra efter och jag tyckte lite synd om de som var i hägnet och kunde flyga. Man såg att de gärna hade velat hänga med. Flertalet av dem kan dock inte flyga pga tidigare skador som gjort att de hamnat där de är.
Nära storkhägnet finns Fulltofta strövområde, också kallat Gäddeken. Där finns både en plattform och ett utkikstorn, men vädret var inte alls särskilt mysigt och ljuset rätt trist. Där fanns också fina betesmarker och enorma ekar som man nog hade kunnat utforska mer, men jag beslutade mej för att köra vidare. Fördelen med att vara själv är att man kan ändra sej utan att det blir någon diskussion :-)
Jag körde mot Vomb, som alltid brukar ge utdelning, och när jag precis passerat Vombsjön stod en liten flock dovhjortar på vägen. Jag körde inte särskilt fort och stannade för att de skulle passera i sin egen takt. Precis efter upptäckte jag en liten sandplätt bredvid vägen där jag kunde köra in och öppna sidorutan. Kameran låg givetvis på passagerarsidan, en annan fördel när man är själv.
De visste ju att jag var där, men de blev inte särskilt störda. Jag stannade några minuter och tittade på dem. Vinkeln var knepig och alla bilder krävde ordentlig upprätning i efterhand. När hjortarna bestämde sej för att promenera in i skogen backade jag ut och fortsatte min färd. Jag körde förstås genom våtmarken vid Vomb och det var sej likt. De bilderna får komma någon annan gång.
En stund senare passerar jag en åker där de sätter potatis (tror jag i alla fall). Då blev det tvärstopp igen och jag klämde in bilen på en plats där det var högst tveksamt om jag kunde stå ur militär synpunkt. Men det kom ingen och jag var snabb. Storkarna plockade mask tillsammans med råkor och kajor.
När ungarna är små går det åt väldigt mycket mask i ett storkhushåll.
Den här pampiga gladan passerade plötsligt över mitt huvud. Här kände jag mej rejält uttittad. Den kände antagligen till att det faktiskt pågick en militär övning...
När det började skymma kom jag fram till mitt boende, ca en och en halv kilometer utanför Kåseberga. Det här var ett mer "upscale" BnB med hotellrumsstandard som hette Vinkille BnB. Det var en gård som de renoverat och parkeringen var en gammal gödselplatta. Det var mysigt men på ett annat sätt än Albertsgården. Det fanns också ett kök där man kunde laga mat och ett kylskåp för gäster. Perfekt för jag reser ofta med matsäck och det kan ju vara gott med en kyld dryck när man kommer hem efter en heldag i naturen. Jag var den enda gästen, men under sommarmånaderna är det fullsatt.
Vid vägkanten satt den här som väl bara kan vara en stenskvättehona, eller en juvenil om det finns så här tidigt på säsongen?
Ca 150 meter från min parkering såg jag en mörk skugga uppe i ett träd. Jag körde ut med bilen igen, för att reka inför morgondagens gryningstur, och passade på att ta en närmare titt. Det var en glada.
Den satt där för att de hade ett bo i samma träd. Det ligger en fågel i boet, men det kunde jag bara se med kikaren. Den här gladan kanske jag kunde få några bra bilder på senare. Jag skulle ju bo här två nätter och den där "ringen med stenar" kan man väl inte ägna all sin tid åt...
Hej så länge,
Lena
















/per
Tack Per,
storkarna har ju återintroducerats och nu kan vi glädjas åt att det också finns storkar som häckar i det fria i landet. Jag har förstås mer upplevelser att bjuda på och fler arter av både djur och fåglar.
Hälsningar Lena
Tack Morgan,
man kan trots allt stöta på stork lite här och där i Skåne. Ibland tar de också en flygtur i landet och jag har sett vit stork en dag då jag var på väg hem från jobbet (i augusti, för något år sedan). Förhoppningsvis ökar de varje år.
Hälsningar Lena
Det är klart att du kan fler beslut när du är ensam :-)
Din första bild är nästan som en målning - jag gillar den. Annars gillar jag storkbilderna, hjortarna, gladanen, eller snarare, allihop :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack Erik,
det betyder också att jag inte har en så väl utarbetad plan när jag åker själv, det blir lite som det blir. Det kommer mer bilder från bokskog. Den är mycket fin just nu. Hjortarna var en kul överraskning och att de stannade till så jag hann fota dem.
Hälsningar Lena
som i Skagen
där koltrastarna springer runt i alla trädgårdar och plockar upp
den enes död
den andres bröd
/inger
Tack Inger,
så är det. En storkunge vill ha flera hundra maskar om dagen och kullen består av tre till fem ungar. Men så länge jorden är sund och frisk och det regnar tillräckligt mycket finns det gott om mask.
Hälsningar Lena
Tack Peter,
hjortarna var en överraskning och ännu mer överraskande att jag kunde stanna så nära dem. Jag var vid Vombs ängar och det var vatten, en del vadare, gäss, gulärla, glador mm. Det var skyltat att det pågick övning på alla ställen där det var militärt område, men inget som påverkade möjligheten att passera. Det var också en del fordon på vägarna men inte något som störde mej.
Hälsningar Lena
Det var ju glädjande för då har de fått igång pumparna för att få ut vatten på ängarna, för det hade ju inte regnat på någon månad så det kan ju inte vara nederbörd
Snygga bilder blev det och den där nyfikna gladan är min favorit för dagen.
Stefan
Tack Stefan,
om man ägnar en hel dag från gryning till skymning åt att bara köra runt och spana på naturen, borde det ju ge en viss utdelning. Men man ska också ha lite tur och kunna improvisera, samt ha kameran redo på sätet bredvid (och en plastbricka i bälteslåset för passagerarsätet). Gladorna är ett nöje i Skåne.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
Tack Gunte,
jag hade läst en del om Fulltofta och även fått det rekommenderat men vädret var inte på min sida. Storkhägnet är ju dock kul att besöka för en uppdatering och flygande stork finns det ju.
Hälsningar Lena
Hjortarna är ju bedårande... <3
/Carina
Tack Carina,
när jag gör min Skåneresa nästa år kommer jag gärna förbi dej och då kan du få visa mej det fina tegelbruket du hade i en blogg nyligen. Jag har hittat många fina fotoställen i Skåne via bloggarna här på FS. Hjortarna var en överraskning. Jag har kört där många gånger innan och i tidig gryning men inte sett några hjortar förut.
Hälsningar Lena
Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne,
sittande glada har jag nog bara fotat från gömsle förut, men här hade de ju ett bo. Vet man det borde det inte vara så svårt. Synd att vädret var så trist vid Fulltofta för det finns nog mycket fint att se där förutom storkarna. Jag har sett hjortar vid Vomb förut men då har jag inte haft en chans att få dem på bild.
Hälsningar Lena