B. LOGGBOKEN

En blixtvistit i Ljungdalsfjällen

Vi har varit på en tur till Härjedalen under en något förlängd helgresa. Lite kort om tid men jag kunde inte vara ledig mer än en dag. Det var ett 60-års firande i sambons familj som gjorde att vi hamnade i en värld som fortfarande är väldigt vit. Någon som har åkt här kanske känner igen sej.

Vädret var fullkomligt strålande under söndagen, som var den enda dag då vi kunde vara ute och upptäcka naturen. Solen strålade, vinden var acceptabel och det var fem grader varmt på Sveriges högst belägna väg. 

Vi är alltså på Flatruetvägen som på sin högsta punkt är ca 975 m över havet. Det är ganska platt när man klarat av stigningen i början och landskapet böljar vackert med mjuka fjälltoppar i fjärran. Vägen var bar och för det mesta torr.

Här har vi nått den högsta delen och det är helt platt. 

Det stod några bilar på parkeringen. Vi gick ut och tittade runt lite. 

Här insåg vi vårt första misstag. Vi skulle förstås ha haft skidor...Men med endast en utflyktsdag och då ingen av oss åker skidor regelbundet, hade vi det inte med i planeringen. Dock hade vi förstås kunnat hyra skidor där vi bodde, men att det skulle kännas så här inbjudande kunde vi ju inte ens föreställa oss. Jättefina spår och i stort sett folktomt. 

Vi körde vidare på vägen och det var visserligen också fint. När vi kom till Ljungdalen hade jag hittat ett litet vattenfall som jag tänkte att vi skulle gå till. Det skulle ligga 250 m från parkeringen...Här gjorde vi ett misstag till. Det var väldigt mycket mer snö i skogen än vi kunde förställa oss och den bar ungefär vart tredje steg steg, dock helt slumpmässigt. När den inte bar sjönk man ner till minst knädjup eller ännu djupare. Vi gav upp efter drygt 150 m fast vi hade både bra kängor och byxor som tålde snön. Min sambo sa att vi skulle ha haft snöskor, jag tyckte att vi skulle ha haft med oss drönaren.   

Efter den svettiga men korta promenaden i skogen körde vi vidare ner till Storsjö. Det låg fortfarande is på sjön även om det gick att skymta en och annan öppen liten pöl. Kyrkan i Storsjö stod vackert belägen på en höjd. 

Det var hög tid för lunch och vi hittade en mycket fin plats en bit utanför Storsjö. Två sångsvanar hade landat i en liten öppen pöl men de brydde sej inte nämnvärt om att vi slog oss ner vid bordet som fanns vid vattenbrynet. 

Solen värmde fint och tranorna som landat långt ute på sjön bjöd på typisk transerenad.

Ett par gjorde en flyguppvisning för oss och då kom det även med en storspov. Vi hörde även storspoven, samt en del andra fåglar. Det var också här som den första sädesärlan plötsligt landade på bryggan framför oss. Den som jag visade i förra bloggen. 

Ett annat tranpar promenerade ute på isen och vi kunde skymta en flock renar på mycket långt håll. Det skulle vi dock få betydligt mer av senare under dagen.

Vi åt vår lunchmatsäck och drack kaffe i solen, ingen brådska. Kvällens födelsedagsmiddag var flera timmar bort. Avslutar med en high key bild av de två sångsvanarna. Det var lite så det kändes att sitta där och titta ut över allt det vita, som jag ju trodde att jag lämnat bakom mej för denna säsong. Hemma blommade ju vitsipporna. 

Hälsningar Lena

2026-04-22 10:43   Stican

Hej Lena Fina bilder du bjuder på och det blev en del fågelbilder också ett vackert Svanpar i high key och många Tranor blev det också.
På Flatruetvägen har jag och Lena också åkt för 47 år sedan och då var det sommar men det var rätt kyligt kanske beroende den höga höjden
Ha det gott/Stig

Svar från Lena Holm 2026-04-22 19:23

Tack Stig,
det var fem grader kallare uppe på Flatruet än det var vid Ramundberget där vi bodde, även om solen värmde fint denna dag. Jag tänkte nog att det är del här på FS som kört denna sträcka. Fascinerande landskap och jag vill förstås tillbaka när det är mer försommarväder.
Hälsningar Lena

2026-04-22 11:04   sveka

Det är ofta liv och kiv i dina fågelbilder, men här råder ett stort lugn. Jag tycker mycket om den sista bilden i high key med vitt i vitt och de gula näbbarnas kontrast mot de ljusblå skuggorna. Även den första svanbilden är rofull, och de båda tranorna som spatserar i takt verkar inte ha något att bekymra sig om.
Hälsningar Sven

Svar från Lena Holm 2026-04-22 19:24

Tack Sven,
tranorna höll på med en del fuffens och de lät mycket om dem men avståndet var alldeles för stort för att det skulle vara lönt att ta bilder på dem. Dessutom var det en hel del värmedaller. Svanarna var däremot ett stillsamt sällskap vid lunchen och det var givet att jag måste testa high key i det ljuset.
Hälsningar Lena

2026-04-22 11:25   Iwa

Tranor, storspov, sädesärla: mina favoritfåglar. Stället verkar ha allt.

Svar från Lena Holm 2026-04-22 19:25

Tack Per,
det finns omfattande fågelliv här men det var lite för tidigt på säsongen ännu.
Hälsningar Lena

2026-04-22 11:58   Carina H. Jacobsson

Men jisses vilka vidder...det måste vara fantastiskt att fota i de miljöerna. Väldigt snygga bilder bjuder du på och en extra stjärna i kanten får du för den sista high key bilden...uuuursnygg!! /Carina

Svar från Lena Holm 2026-04-22 19:27

Tack Carina,
stora vita fåglar på snö och dessutom sol, det inbjuder verkligen till high key. Ibland är sångsvanar ganska smutsiga, men dessa hade lyckats rengöra sej efter flytten. Det var majestätiskt uppe på Flatruet och jag åker gärna tillbaka dit.
Hälsningar Lena

2026-04-22 12:33   HelenJ

Väldigt fint landskap.. men mycket snö kvar..
Kommer nog att åka uppåt i landet när det blir lite varmare.. fina foton :-)

Svar från Lena Holm 2026-04-22 19:29

Tack Helen,
det var en hel de snö kvar på fjällen och i skogen, men vägarna var helt bara och torra. Även grusvägarna var körbara utan vinterdäck, men det kan man ju inte veta i förväg. Jag skulle gärna åka tillbaka dit senare på säsongen.
Hälsningar Lena

2026-04-22 13:32   pdahlen

Nu ser man att Sverige är långt och skiljer sig en hel del vädermässigt, och då är vi här bara i mitten av Sverige. Fast just nu när jag sitter och svettas i shorts på altanen så skulle jag inte byta. Vackra vyer med vitt och blå himmel, de tre sista med fåglarna är de som jag rankar högst

Svar från Lena Holm 2026-04-22 19:32

Tack Peter,
vi hade fem minusgrader i går morse men tack och lov lite varmare mitt på dagen. Dock inte shortsväder än. Det här är ju inte bara norrut utan också på gränsen mot Norge. Längs kusten tvivlar jag på att det ligger snö kvar. Vägarna var också helt bara och torra, men det visste vi inte i förväg. Sångsvanar gör sej bra på snö när de är rena.
Hälsningar Lena

2026-04-22 17:30   TheInvisibleJackal

Jodå. Den vägen känner jag igen. Jag kört den några gånger. Dock bara sommartid. Flatruet ligger mig varmt om hjärtat. Inte alltför långt ligger en de platser som tillsammans med Ölands alvar och Masai Mara slår an en speciell ton i min själ.

Hälsningar Jörgen

Svar från Lena Holm 2026-04-22 19:34

Tack Jörgen,
jag har sett mycket fina bilder från Flatruet men det har ändå inte blivit av att vi åkt dit, för långt från kusten antar jag. Jag skulle gärna åka tillbaka när det blivit mer försommar och isen släppt samt snön försvunnit. jag kan förstå att känslan här kan likna Ölands alvar, Masai Mara har jag inte besökt.
Hälsningar Lena

2026-04-23 11:39   Margareta Cortés

Bekanta områden, jag har varit där några gånger genom åren.
För 30 år sedan for vi hela gänget, barn och barnbarn, för att fira min mans födelsedag och bodde då i Tänndalen. Jag tror pensionatet hette Siljeströms. Ett riktigt mysigt ställe, med helpension och allt – till och med en rejäl lunchpacke som var färdig att hämta på morgonen. Vi vandrade mycket den veckan och mötte knappt en människa, bara renar som dök upp lite här och var på lederna.
Och fågelbilderna är så fina. Du lyckas alltid fånga dem mitt i något litet ögonblick, en rörelse, en blick, en stämning, som gör att man stannar upp och tittar en extra gång.

Flatruetvägen känner jag igen direkt, även om vi var där på hösten. Dina bilder fångar verkligen den där öppna, fria känslan som fjällen har – ljuset, vidderna och den där stillheten som nästan går att höra. Och skidspåren du visar ser helt underbara ut, en sådan tur hade varit härlig att få göra.