B. LOGGBOKEN

Skeletten på jobbet (inte längre i garderoben)

Om man jobbar på en veterinärmedicinsk och husdjursvetenskaplig fakultet är det inte konstigt att det finns en massa skelett. Hittills har de stått undangömda i förråd och bara använts i undervisning. När veterinärprogrammet utökades från 100 till 145 studenter/år måste det dock till vissa förändringar, förråd måste byggas om och fler rum för anatomiundervisning måste skapas i befintliga byggnader. Några av skeletten behövde sålunda flytta ut...

När de som ansvarar för miljön och tekniken i vårt hus fick nys om att det fanns skelett "över" började de direkt planera för olika platser där dessa kunde visas i byggnaden. Jag blir förvånad över att ingen har tänkt på detta tidigare (mej själv inkluderad), för när jag besökt universitet i andra länder har det funnits fina skelett på display i deras byggnader. Det här är min absoluta favorit. "Blindstyret" är en struts som veterinärstudenter preparerade och monterade för drygt 20 år sedan (den kom från en svensk djurpark, antagligen Furuvik).      

Den över två meter höga strutsen står nu direkt innanför huvudingången i byggnaden och den är helt omöjlig att återge på bild. 

Den gamla jaken är från 1950-talet.

En get som också varit med länge stod mer lämpligt i den tidiga morgonsolen (klockan är ungefär sju och inga studenter har kommit ännu). Jaken syns i bakgrunden.   

Geten står mot ett konstverk som också är en glasvägg.

Jag testar en annan vinkel och får då med strutsen i form av en spegling samt en trana från konstverket uppe i högra hörnet. 

Om någon undrar över hur ett lejon ser ut under pälsen så har vi ett sådant på plan tre. Lejonet är också ett verk av studenter och det har funnits så länge jag kan minnas, också en gåva från någon djurpark, troligtvis Kolmården. Lokalvårdarna var de enda som var på plats när jag gick runt och fotograferade. De flesta av min kollegor kommer betydligt senare.  

Det här tyckte jag var en mycket lyckad placering för vem har så läckra horn vid skrivaren/kopiatorn. Betydligt coolare än klockan som satt där tidigare. 

På mitt tjänsterum har jag en gammal höna och en uråldrig duvhök (+ ett dekorerat strutsägg). När vi precis hade flyttat in i huset var hönan ett bra sätt för mej att hitta tillbaka till rätt rum. Huset är runt och vi har glasväggar mot korridoren, alla rum var dessutom möblerade på samma sätt och det var lätt att gå in i någon annans tjänsterum när man kom i korridoren och inte hade riktig koll på var på "rundeln" man befann sej.

Hälsningar Lena

2026-04-10 09:53   syntax

Kul att se alla bilder, inte bara på skeletten, utan även lite glimtar från din arbetsmiljö.
Att struten inte är omöjlig att återge i bild, visar du ju själv med bilden underifrån. Mycket bra!

2026-04-10 10:35   Margareta Cortés

Det behövs onekligen en rejäl garderob för att härbärgera alla dessa skelett — och nu när de äntligen fått komma ut i ljuset förstår man ju varför. De är alldeles för stiliga för att gömmas undan i ett förråd. Strutsen vid entrén är ju rena catwalk‑materialet, och geten poserar i morgonsolen som om hon aldrig gjort annat.
Och så måste jag säga att hornen vid skrivaren är en av dagens höjdpunkter. Att ersätta en klocka med ett par ståtliga benpipor känns helt rätt i en byggnad där anatomi är vardag. Dessutom ser det ut som om skrivaren får lite extra pondus av sällskapet, och ärligt talat, de där hornen fungerar ju nästan som klockvisare i sig. De pekar åt alla håll och signalerar att tiden här inne rör sig i sin egen takt.

2026-04-10 11:47   Erik Madsen

Hej Lena.
Ibland krävs det något annat innan man kan få en bra idé. Här var det en uppenbarligen bra lösning på ett kommande lokalproblem 👍
Det här är några otroligt vackra svartvita fotografier som du presenterar för oss.
"Knepet" med att använda hönan som referenspunkt är jo genial - Den ena hönan kan visa vägen för den andra hönan 😊
Med många vänliga hälsningar från Erik.

2026-04-10 13:56   steffe53

Där skulle inte jag våga gå ensam en kväll i dunklet...huuuuh...!
Fina bilder!

2026-04-10 15:16   gunte

Huuu den med tranan i hörnet passar vilken skräckfilm som helst.. underbar ide att släppa lös djuren..
HaD/Gunte..

2026-04-10 16:49   Turbo56

Varför skulle de ligga undangömda, nej bättre att ta fram dem i ljuset.
Skeletten står där, frilagda och stilla, men det är inte en bild av slutet.
Det är strukturer som bär minnen av rörelse, av styrka, av allt som en gång bar världen framåt.
Att ta fram skeletten är även bra för att visa vad som blir när allt annat faller av.

Benens bågar och håligheter blir som kartor över livets uthållighet, en påminnelse om att det innersta inte är tomt, utan fullt av berättelser.
Att det som ser ut som tystnad egentligen är ekot av allt som varit.

Kanske är det därför skelett känns så levande i konsten,
de visar att livet fortsätter i sina former,
även när vi tror att det tagit slut.

Hälsningar
Stefan

2026-04-10 17:43   pdahlen

Jo det var ju fint att de kom ut ur garderoben, och ska de användas vid en undervisning så får man ta den i korridoren. Förstår att det var en utmanade fotografering att ge dem rättvisa

2026-04-10 18:04   mombasa

Vad roligt att se. Jag måste ta mig en tur ner till Ultuna nån gång och se det i verkligheten. Vilket fint ljus i bilderna.
/Gunnar S