B. LOGGBOKEN

En nostalgitripp ner i djupet

Jag har börjat göra fotoböcker av våra digitala årskavalkader och har i veckan nått år 2020. Där hittade jag bilder från ett dyk vi gjorde på Tasmanien som var mycket minnesvärt. Jag försökte söka i bloggarkivet och hittade inte något inlägg där bilderna visats, så här kommer några. De flesta dyk vi gjorde på Tasmaniens sydöstkust var ganska grunda, sällan under 20 m. Vi fick dock veta att det fanns en riktig pärla som skulle vara dykbar (ur vind och strömsynpunkt) om vi var villiga att gå till 42 m. Vi fick en kort beskrivning av platsen och gjorde en negativ igång, dvs vi hoppade i från båten och sjönk som stenar, allt för att träffa rätt i den skreva som vi skulle följa för att komma till rätt ställe. Jag hade ställt in kameran enbart på erfarenhet från tidigare dyk och tog en bild på väg ner, det var mörkt i djupet. 

Efter en snabb nedstigning bromsade vi upp strax ovanför botten. Djupmätaren visade 42 m och det såg inte ut som något vi någonsin sett förut. Det var mycket fin sikt och fullkomligt magiskt. 

Jag minns att jag var euforisk och det berodde inte bara på miljön. Vi hade bara luft i flaskorna och på det här djupet kommer kvävet i luften att ge en rejäl berusning. Skämtsamt kan man kalla det "martinieffekten" , en martini per 10 meter, dvs vi var på fyra martini. Lyckligtvis hade jag fått till inställningarna på kameran rätt bra. Jag vet av tidigare erfarenhet att jag inte kommer ihåg fler knappar än tid, bländare och avtryckaren när jag passerat 35 m. 

De små blålila anemonerna finns bara i dessa vatten och utanför Nya Zeeland. Tasmanien är inte tropisk dykning utan snarare ett mellanting mellan kalla vatten och tropik. Vi dök tyvärr i hyrda våtdräkter, för vi orkade inte släpa våra torrdräkter runt halva Australien, och det var kallt (16-17 grader). 

Nu hade vi ju inte så mycket tid på oss och hann inte bli kalla på detta dyk. Vi hade bara åtta minuter på 42 m innan vi måste påbörja uppstigning. Om vi stannat längre hade vi behövt göra stopp längs vägen, för att inte dra på oss dykarsjuka, men med enbart en enkel 15 l flaska med luft fanns det inte tillräckliga marginaler för att göra den typen av stopp. Alltså håller man tiden, åtta minuter exakt. 

Vi lämnade motvilligt botten och började gå upp. Givetvis steg vi ganska långsamt och passade på att se oss omkring ordentligt i den skreva som vi bara svept ner genom i början av dyket. Men vi måste ändå gå ganska snabbt upp till ca 20 meter och då försvann magin (eller två martini) då miljön förändrades. 

Väggarna var helt täckta med små gula anemoner, men sikten blev sämre i det grundare vattnet. De små fina fiskarna minskade också i antal. 

Jag hittade en "rock lobster" i en skreva och gick så nära jag kunde med min 10-17 mm fish-eye zoom, bilden är dessutom beskuren. De är trots allt ganska stora skaldjur som påminner om en hummer fast utan de stora klorna. Jag såg sedan att det fanns minst 10 stycken i de smala öppningarna, men nu led dyket mot sitt slut och de klolösa humrarna fick vara. De fanns på andra ställen. Vi försökte göra ett dyk till här dagen efter men det var för strömt. Den här platsen kommer vi inte att få uppleva igen.   

Hälsningar Lena

2026-03-12 22:23   Margareta Cortés

Kan lite föreställa mig magin och dessutom upplelsen i kombination med 'martinieffekten'.
Förmodar ett dyk du sent kommer glömma. Dessutom lyckades du få med en knippe fina bilder.

Svar från Lena Holm 2026-03-13 16:53

Tack Margareta,
det här var ett mycket speciellt dyk och jag hade gärna gjort ett till på samma ställe (eller flera). Det blev egentligen inte så många bilder pga den korta tiden, men vattnet var så pass klart att det blev rätt bra. Annars brukar man få korrigera blixtarna flera gånger.
Hälsningar Lena

2026-03-13 00:14   Turbo56

Det är ett tag sedan jag såg dina bilder från de magiska djupen, de där som vi andra dödliga aldrig får uppleva utom i bilder som dina.
Man förundras över alla former och färger, det är verkligen en annan värld.
Stefan

Svar från Lena Holm 2026-03-13 16:56

Tack Stefan ,
det blev inte så mycket dykt förra året, för vi gjorde andra saker då vi var lediga och plötsligt hade vi ingen semester kvar. Det är en fascinerande värld men tyvärr måste vi minst till svenska västkusten för att det ska kännas lönt att gå i vattnet, helst vill vi till Norge och det blir ännu längre resa.
Hälsningar Lena

2026-03-13 07:23   pdahlen

Spännande med fotoböcker, jag har ju haft fotoböcker i planen i flera år, men vet inte riktigt vilken väg jag ska gå och vem jag ska använda. Tanken är att få så mycket av bloggarna med som möjligt i årsböcker, men kanske rensa något så man håller en bok på kanske max 300 sidor? Man skulle kunna använda Crimson som en vanlig fotobok då är frågan hur enkelt det är med texten eller om man tex ska gå genom en mer vanlig bokform som Kindle Direct Publishing Amazon, då är frågan mer hur bilderna blir. Jag får nog testa de två koncepten och se. Vad väljer du?

Intressant blogg och ett spännande dyk, med fina bilder. Jag gjorde aldrig så djupa dyk, utan höll mig runt 20-25m, men jag har nog inte gjort mer än kanske 30-40 dyk på de fem år jag höll på

Svar från Lena Holm 2026-03-13 16:51

Tack Peter,
du gjorde helt rätt som höll dej runt 20-25 meter, det gör vi också för det mesta. Vid det här tillfället hade vi båda mer än 1000 dyk var och certifikat för att dyka djupare än 40 m.
Beträffande fotoböckerna använder jag sedan en tid tillbaka My fudjifilm. Jag har jämfört med liknade böcker gjorda av Crimson, som en kollega beställt, och skillnaderna är minimala. Prislappen kan skilja väsentligt. Största skillnaden är att My fudjifilm ibland kommer med rabatterbjudanden på 35 eller 50%, men även ordinarie pris är något lägre. Jag tror inte du kan få en bok på 300 sidor, däremot 200 sidor är OK. Tjocka böcker blir klumpiga och jag väljer då hellre att göra två. Jag gör liggande format 21x27 cm med hårda pärmar och matt papper. Jag har ju en presentation i PP att utgå från och texten blir mest copy-paste. Jag kompletterar dock med några extra bilder här och där. Programvaran är lätt att jobba med. Hör av dej om du vill veta mer så kan jag skriva i ett annat forum. Jag kan få ihop en årsbok på drygt en vecka och jag har ju bara kvällar och helger att jobba på.
Hälsningar Lena

pdahlen 2026-03-13 17:21

My Fujifilm har jag använt tidigare med fotopapper, så det blir ganska tjocka sidor, men de kanske har böcker med tunnare papper. Har dock för mig att det inte är så lätt att lägga in text. Jag vill ju ha med den text jag skriver i bloggen

Svar från Lena Holm 2026-03-13 20:31

Min senaste bok var på 96 sidor av typen "fotobok standard" med matt papper. Den blir bläddervänlig och lagom tjock. Det är inte "lay flat" bindning. Det har jag använt för större format med mycket fina resultat, men då är det mer en "coffe table" bok med spektakulära bilder. För att få den produkten måste man välja "fotobok premium". Texten är lätt att lägga in och man kan bara kopiera text och klistra in i en ruta där man själv valt typsnitt och storlek.
Hälsningar Lena

2026-03-13 08:53   mojje

Du berättar så intressant och det är spännande att se dessa bilder på det som finns under ytan.

Svar från Lena Holm 2026-03-13 16:59

Tack Morgan,
just dessa bilder visar dessutom en plats som inte så många har besökt. Jämfört med t ex Stora Barriärrevet eller reven utanför Exmouth i Western Australia.
Hälsningar Lena

2026-03-13 09:45   RolfEric

wow vilket äventyr och bra bilder blev det
Hälsningar
Rolf

Svar från Lena Holm 2026-03-13 17:01

Tack Rolf,
det här var egentligen lite mer äventyrligt än sportdykning ska vara, mest med tanke på djupet. Det finns säkrare sätt att göra det på och bättre gas än luft att ha i flaskorna. Klart vatten ger ofta bra bilder.
Hälsningar Lena

2026-03-13 10:53   Erik Madsen

Hej Lena.
Jag är djupt imponerad av dig som har modet och förmågan att dyka ner på de djupen. Och att du samtidigt kan koncentrera dig på att ta så otroliga fotografier.
Jag älskar din humor – generellt – och här uttrycks den fint genom din jämförelse med luftintaget och "martinieffekten" :-):-)😂
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Lena Holm 2026-03-13 20:11

Tack Erik,
det här var inte ett dyk för nybörjare och arrangören hade inte erbjudit oss möjligheten att dyka här om han inte förstått/insett att vi var erfarna dykare. Att jag lyckas ta bilder när jag är så pass påverkad (berusad av kväve) beror mest på erfarenhet och lite tur.
Hälsningar Lena

2026-03-13 12:03   morgondotter

tack för en härlig, imaginär, resa i text och bild

du har tillgång till nattligt drömmaterial när du går, utan syrgas i tub, under den andra ytan
/inger

Svar från Lena Holm 2026-03-13 20:15

Tack Inger,
när jag tittade på dessa bilder igen och skulle formulera texten insåg jag hur berusad av kväve jag nog varit. Det är en unik miljö men känslan jag hade där var mer än så och den får jag ta med mej i mina drömmar.
Hälsningar Lena

2026-03-13 13:39   Vibybo

Vidvinkel med belysning och bakgrundsljus från himlen, här finns närvaro, djup, skönhet och drama. Härliga bilder. Intressant med din kvävekommentar, gastryck i kroppen var en del av mitt yrke.

Svar från Lena Holm 2026-03-13 20:21

Tack Stefan,
när man kommer ner så här pass djupt är ofta sikten mycket god. Då krävs det mindre av fotografen men samtidigt har man mer att hålla reda på rent dyktekniskt. Kväveberusningen är farlig för man tappar tidsuppfattningen och upplever ofta ett övermod. Dessutom känns allt så himla coolt och man är glad. Vi känner båda till effekterna mycket väl och jag vet att min sambo kan behålla förståndet under dessa förhållanden. Jag skulle inte ha gjort detta dyk med någon annan än honom.
Hälsningar Lena

2026-03-13 20:38   Wolfgang

Tack. Lena, för den beskrivande texten och dessa underbara bilder! Det är en okänd värld för mig, men Dina bilder gör den exotisk och spännande. Hur känns trycket på kroppen vid 40 m? Mvh Wolfgang

Svar från Lena Holm 2026-03-14 14:22

Tack Wolfgang,
trycket känns inte alls. Man måste givetvis tryckutjämna bihålorna på väg ner men i övrigt känner man inget. Om man dyker i torrdräkt måste man också fylla luft i dräkten som annars komprimeras runt kroppen och blir som en vacuumförpackning. Men här dök vi i våtdräkter och då händer ingenting mer än att materialet i dräkten blir mindre isolerande på djupet då de små luftbubblorna i neoprenet krymper med ökande djup.
Hälsningar Lena

2026-03-14 08:32   pisces

bild nr 2 är helt gudomlig, och resten av bilderna är alldeles, alldeles fantastiska. SÅ kul att se - dyk mer, för tusan, och glöm inte kameran! 🤗📷🙏

Svar från Lena Holm 2026-03-14 14:25

Tack Malinka,
vi får se hur mycket dykning det blir denna sommar/höst. VI har blivit ganska kräsna och måste åka rätt långt för att det ska kännas lönt att plocka ihop all utrustning etc. Men det är fascinerande när man väl är där :-)
Hälsningar Lena

2026-03-14 09:27   gertphoto

Vilka fina bilder det måste vara trevligt att se så mycket vackert under vattenytan Har sett de som gör fotobok varje år det blir så fina Hälsningar Gert

Svar från Lena Holm 2026-03-14 14:26

Tack Gert,
från och med nu kommer jag att göra en fotobok varje år. Jag kommer också att försöka skapa böcker av mina tidigare årskavalkader, det finns ju trots allt ett urval av bilder att utgå från. Annars tar det mycket tid att skapa en bok.
Hälsningar Lena

2026-03-14 14:33   Bjarne

Oj, vilken fantastisk värld. Tänk att få gå ner i en sådan djup skreva och få billig fylla på köpet:) Nåja, redan har förstås kostat så en Martini hemma hade förstås varit billigare! Det finns mycket vackert på dessa bilder, men anemonerna är verkligen magiska och sista bilden på rock lobster är kanon också. Liksom resten!
Hälsningar Bjarne

Svar från Lena Holm 2026-03-14 14:43

Tack Bjarne,
hela resan i Australien som vi gjorde då, precis innan pandemin, kostade förstås en hel del. Men sedan blev vi ju sittande hemma rätt länge...Djupberusning är egentligen ganska farligt och djupa dyk är inget jag rekommenderar. Snarare tycker jag att man ska titta närmare på det som finns nära ytan. Ibland får man dock chansen på något häftigt och då tar vi den om det i övrigt verkar säkert (väder, vind och dykorganisation).
Hälsningar Lena