B. LOGGBOKEN
Etapp 11: Slutdestination Richardson, Texas, via Bowie.
Från Amarillo hade vi drygt fem timmar att köra till vår slutdestination som var Richardson (nära Dallas) i Texas. Landskapet var platt med minimal variation, men vi fick ändå vissa konkreta bevis på att vi var i Texas.
Vi mötte flera transporter av stora detaljer till vindkraftverken som det var så gott om i nordvästra delen av Texas.
Unga köttdjur lever ett till synes bekymmerfritt liv på stora arealer. De kommer dock att slutgödas på "feedlots" med tiotusentals djur som står i fållor helt utan bete och enbart får kraftfoder (stärkelse) för att uppnå godtagbar slaktvikt. Vi passerade ett par sådana också.
Vid lunchtid körde vi av i Bowie för att ta en paus. Om jag skulle välja mat utifrån smak och kvalité hade nog Burger King varit mitt första val, men Dairy Queen bjuder på så mycket mer. Min sambo vill dessutom gärna ha en glass och då är DQ ett givet val.
Det här är inte en ovanlig syn. Små orter och de lokala matställena stöder de som deltagit i USAs olika krig i världen. Om och varför betyder inte så mycket här.
Här beställer man inte maten i en automat eller via en app i mobilen. Man pratar med en person och talar om vad man vill ha. Många betalar dessutom med sedlar, men det går givetvis att betala med kort som vi gör.
Jag är ju oftast lite för feg för att fota människor utan deras vetskap, men här tog jag en bild på restaurangen och en av deras stammisar (vilket jag blev helt övertygad om att han är under den tid vi satt där).
Vad har då Bowie att bjuda på för turister som råkar passera? Tja, vad sägs om världens största "Bowie knife". Den finns snyggt dokumenterad i Guinness World of Records.
Vi närmade oss Dallas lagom till den inledande rusningstrafiken. Här kan man välja den något mindre trafikerade "betalvägen", men med en hyrbil från Nevada hade vi ingen avläsare (tolltag) på vindrutan och då är det bara att glömma.
Vi lyckades köra på den alltid hårt trafikerade 75:an. Så här såg det ut på Google maps och hastigheten sjönk snabbt till krypfart. Men jag tror ändå att vi lyckades ta oss de sista 17 kilometrarna på 22 minuter (eller möjligen lite till).
Här slutar vår roadtrip från LasVegas, Nevada till Richardson, Texas. Vi firade nyår i Texas och hade några lata dagar till innan vi åkte hem till vardag och jobb.
Hälsningar Lena












Rolf
Tack Rolf,
även jag kände till Bowiekniv som begrepp. Kul att du hängde med på vår resa. Nu kommer det att dröja ett tag innan nästa trip.
Hälsningar Lena
Den första visar också vad jag förstår är ett riktigt Texas-motiv. Det kan nog inte vara vindkraftsblad från danska Vestas. De har en fabrik i Colorado, men det är lite långt från Texas.
Jag tror att man kan ana att det är en riktig stammis som du har fotograferat. Det hade nog inte hänt om du hade gått närmare :-)😊
Det ser våldsamt ut med den biltrafiken.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack Erik,
de där små pumparna ser man ofta på landsbygden i Texas. Det får mej att tänka på intro till den gamla tv-serien Dallas. Transporten med bladet kom söderifrån så antagligen inte Colorado (om det inte kommit med tåg till en närliggande station). Trafiken runt Dallas är helt hopplös och just väg 75 är ofta packad med bilar.
Hälsningar Lena
Tack Sten,
kul att du har hängt med.
Hälsningar Lena
Dairy Queen känner jag inte till, men vi åt nog inte så ofta hamburgare.
Tack Peter,
om du har så många delstater att leta i blir det nog svårt :-) Dairy Queen är nog mest kända för sin glass, men säljer annan snabbmat också. De har funnits länge och var populära på 50- och 60-talet.
Hälsningar Lena
Kul med bilden på stammisen och miljön i sig inne på DQ. Det var ju bra att ni klarade rusningstrafiken utan alltför stor fördröjning! Det blev säkert ett trevligt nyårsfirande också innan det var dags för hemfärd.
Hälsningar Bjarne