B. LOGGBOKEN

Etapp 6: Little Colorado River Gorge och Barringerkratern

Vi lämnade Grand Canyon och så fort vi kom ner på lägre höjd blev vädret bättre. Dock kunde vi spana bakåt och se att det var nog inte så mysigt högre upp. 

Vi körde österut på väg 64 och förundrades återigen över landskapet med de olikfärgade torra grästuvorna och maffiga slutningarna. Det gick hästar och betade till höger längs denna väg och det fanns enstaka hus. 

Vi svängde av vid en parkering där det stod en del andra bilar. Jag hade inte koll på vad som fanns här och det stod att man skulle betala inträde. Men den lilla hytten där man skulle betala var tom, så vi körde in och parkerade. Det fanns mer att se här än vi hade föreställt oss. Vi befann oss vid "Little Colorado River Gorge Navajo Tribal Park".  

Det är inte Grand Canyon men otroligt häftigt och helt oväntat. Visst finns det med på Goole maps, och jag var ganska påläst, men det här hade jag inte noterat. Antagligen för att jag bedömde att vi skulle stanna i Grand Canyon betydligt längre och då behövde köra direkt till nästa destination för att hinna det vi tänkt innan det blev mörkt.  

Strukturen fascinerade givetvis och jag blev stående en stund trots att det blåste isande kallt.

Här är det inte högtryck på besöksantalet och alla de tomma stånden till vänster vittnar om att det inte förväntas några stora horder med turister som vill köpa smycken och drömfångare. Jag noterade skylten och kan absolut föreställa mej hur dessa djur stortrivs i området då det är varmt och soligt. Vi hade visserligen sol men det var nog inte mer än fem plusgrader.  

Vi kom ut på Interstate 89 och körde söderut. Vädret var fortsatt rätt spännande. Vi fortsatte sedan österut på Interstate 40 som går parallellt med Route 66.  

Vi gjorde en planerad avstickare på en liten väg och jag hann precis lyfta upp kameran när vi passerade denna skylt.

Det är ju bara så härligt att man har luftkonditionerade utrymmen för folks hundar, så de inte ska behöva sitta i bilar som värms upp på parkeringen. Det var nog inget stort problem denna dag men jag kan föreställa mej att det är ett dilemma de flesta dagarna om året. 

Vi betalade inträdet och gick rakt genom byggnaden för att komma till utkiksplattformen innan det började regna. Det var min sambo som hade önskat att vi skulle stanna vid Barringerkratern och den var onekligen imponerande. Kratern har en diameter på omkring 1 200 m och ett djup på 170 m. Kraterranden är 45 m hög. Namnet kommer från gruvingenjören och affärsmannen Daniel M Barringer som redan 1903 föreslog att kratern skapats av en meteorit.

När jag blickade åt andra hållet såg det ut så här och det resulterade i att vi gjorde en grundlig rundtur på besökscentret och läste all samlad information om denna krater och andra nerslag på olika platser i världen. Den projektil som orsakade kratern var en järnmeteorit med en diameter på omkring 50 meter som träffade jordens med en hastighet på flera km/s. Då meteoriten träffade marken uppstod en explosion motsvarande åtminstone 2,5 megaton trotyl (omkring 150 gånger atombomberna över Hiroshima och Nagasaki ), en förödelse som kastade upp uppskattningsvis 175 miljoner ton materia i luften (har dubbelkollat med  Wikipedia).  

Platsen är verkligen "in the middle of nowhere". 

Efter besöket vid det stora hålet i marken tog vi oss ut till resterna av Route 66 och fortsatte en bit till. Vi mötte återigen ett av de extremt långa tågen.

Vägens underhåll är inte det bästa men man kan förstås köra på Interstate 40, där den röda och vita lastbilen befinner sej (till vänster i bilden). 

När vi kom fram till vårt motell i Holbrook verkade det vara kö utanför receptionen...

Men det var inte så högt tryck när vi skulle checka in och sambon hann med att titta lite på julsångerna med Långben, en sån där spontan bild som man inte kan motstå att ta. 

Vi fick nyckeln till nummer fyra och utanför vår Wigwam stod denna parkerad. Eftersom det fanns gott om utrymme var det inga problem att parkera hyrbilen bredvid. Det här stället hade med anor än jag trodde när jag bokade, men det får komma i nästa blogg.

Hej så länge, 

Lena

2026-01-26 18:08   syntax

Vilket landskap, vilken resa!
Barringerkratern triggade min fantasi så till den grad att, att jag genast fick ta och läsa på. Fascinerande även hur kraterns morfologi har undgått erosionen.

Svar från Lena Holm 2026-01-26 20:39

Tack Peter,
jag hade inte så stora förväntningar på kratern, men den var onekligen imponerande när vi stod vid kanten. Erosion har jag inte ens tänkt på förrän du nämner det. Ja man kan undra.
Hälsningar Lena

syntax 2026-01-26 21:30

Enligt vad jag läste in mig på, beror saken på samverkande omständigheter i det torra ökenklimatet.
Jag har aldrig sett en så oeroderad meteoritkrater, och det var den saken som genast fångade min uppmärksamhet när jag såg din bild.

Svar från Lena Holm 2026-01-26 22:04

OK, tack för ytterligare information.
Hälsningar Lena

2026-01-26 19:26   pdahlen

Fina vyer, vi passerade kratern men skippade den för vi skulle till Petrified Forest lite längre fram innan regnet kom dit (vi var jagade av ett åskväder).

Svar från Lena Holm 2026-01-26 20:42

Tack Peter,
kratern var onekligen imponerande när man stod vid kanten. Aha, ni var vid Petrified Forest. Då kommer du snart att känna igen dej för där var morgonen efter. Det stället fick vi i alla fall i strålande väder.
Hälsningar Lena

2026-01-26 21:37   Turbo56

Raka vägar som skär rakt genom landskapet, och vägarna som aldrig ser ut att ta slut, storslagna vyer och mäktiga djup, det är en fantastisk resa du delar med oss.
Ha en fin kväll.

Svar från Lena Holm 2026-01-27 20:50

Tack Stefan,
nu när jag ser tillbaka på vad vi faktiskt fick uppleva på dess dagar förvånas jag över hur stor variation det var i landskapet och hur mycket vi hann med att se.
Hälsningar Lena

2026-01-26 21:47   RolfEric

Spännande motell med anor som vi måste vänta med att få läsa mer om.

Svar från Lena Holm 2026-01-27 20:48

Tack Rolf,
det stämmer. Inlägget hade blivit alldeles för långt annars.
Hälsningar Lena

2026-01-27 08:20   Bjarne

Vilken fantastisk canyon ni 'hittade'. Djupet kommer särskilt bra fram i fjärde bilden. Kul att se meteorkratern också. Vilken smäll det måste varit och det måste ha påverkat ett stort område, även om den som tog kål på dinosaurierna förstås var mycket större. Det är bra att du fotat landskapet under färden också. Det ger en bra bild av landskapet i stort under er färd. Spännande motell ni kom till och det kommer visst mer. Sista bilden på bilarna väcker intresse!
Hälsningar Bjarne

Svar från Lena Holm 2026-01-27 20:47

Tack Bjarne,
det var lite av en överraskning att hittade denna Canyon och det var betydligt större än vi trodde då vi svängde av. Den syns inte särskilt bra från vägen. Jag fotade en del genom vindrutan för att dokumentera landskapet för det förändrades hela tiden utom möjligen då vi kom in i Texas. Då hände inte så mycket längs vägen. Det kommer mer gamla bilar i nästa inlägg och sedan mer sten.
Hälsningar Lena

2026-01-27 15:28   Vibybo

Det är ett helt märkvärdigt landskap, med stor omväxling trots torkan och naken geologi, särskilt i ravinerna. Ser verkligen ut som något för värmeälskande reptiler när det blir varmare. Så snygg himmel över meteorskylten! Intressant med kratern, den energin borde skapat en enorm plasmavägg som smälte allt i sin väg. Stora amerikanska bilar är både fascinerande och förskräckliga.

Svar från Lena Holm 2026-01-27 20:44

Tack Stefan,
landskapet växlade väldigt och förvånade oss många gånger. Det var inte förrän vi körde in i Texas som det blev väldigt trist och händelsefattigt. De hade försökt beskriva effekten av meteoritens nerslag, men det var svårt att föreställa sej.
Hälsningar Lena

2026-01-27 17:07   Margareta Cortés

Intressant och nytt för mig igen.
Har bara varit I USA två ggr. En gång när barnen var små på 80-talet och då till Florida, Key West och Orlando med sina nöjesparker.
Sedan för några år sedan till San Francisco. Har inte blivit fler.
Men meteroitkrater såg jag på Ösel i Estland, Kaali-kraterfältet.
Den är bara 110 meter I diameter men såg imponerande utseende, så jag förstår att den här är enorm.
Intressant boende också.

Svar från Lena Holm 2026-01-27 20:40

Tack Margareta,
det finns en hel del att se i USA och så länge vi har familj där blir det en tur dit någon gång ibland. SanFrancisco var bland de första platser jag besökte. Jag var 21 år och hade varit i Mexico med en kompis.
Hälsningar Lena