B. LOGGBOKEN

Etapp 4: Hooverdammen och första sträckan på Route 66

Den 26 december lämnade vi LasVegas och påbörjade en resa som skulle ta oss till Richardson, Texas i god tid för att fira nyåret hos min syster och svåger. Vårt första stopp på resan kom redan efter ca 40 minuter. Vi stannade först en kort stund och blickade ut över Coloradofloden. Runt hörnet svängde vi sedan av på en liten slingrig väg som tog oss fram till en säkerhetskontroll där alla rutor på bilen skulle vara öppna och vi fick en fråga. " -Har ni några vapen i  bilen?" 

 Vi lyckades hitta en parkering och började vandra upp mot en utkiksplats. Det stod folk och tittade upp på bergssidan, några pekade. Där, på en till synes helt omöjlig sluttning, gick några "big horn sheep". Jag hade bara 24-105 mm men avståndet var inte så långt, dessutom ville jag ha med miljön.

Hur kunde de bara klättra runt där på den branta bergväggen? Tänk också på hur deras fötter ser ut, det är ju klövar, inte sugfötter.

Efter ytterligare trappor kom jag ut på en bro där jag gick rakt ut till ungefär mitten. Framför mej hade jag Hooverdammen, en 222 m hög kraftverksdamm som byggdes mitt under depressionen mellan 1931-1936. Dammbyggnaden är uppkallad efter Herbert Hoover, som var USA:s president när bygget startades, men den invigdes 30 september 1935 av president Franklin D. Roosevelt. 

Vi körde över dammen och upp på andra sidan. Här kan man se bron som jag stod på i bakgrunden. Dammen är byggd över Coloradofloden med Nevada på ena sidan och Arizona på den andra.

Vattennivån har nått upp till kanten där det ljusa berget slutar. 

Vi passerade in i Arizona och helt plötsligt "tappade" vi en timme. Klockan var inte 11 utan 12. Om någon som läser detta planerar att åka förbi och titta på dammen kom så tidigt ni kan. Vi fick stå i kö ca 10 minuter och lyckades hitta en parkering på första stället. När vi åkte därifrån var kön till säkerhetskontrollen ca två kilometer.

Vi lämnade Hooverdammen och körde sydost på I93 mot Kingman. Det var bred motorväg och landskapet växlade.  

Häftig utsikt på vissa ställen.

I Kingman tog vi av på en betydligt mindre väg som inte heller var lika väl underhållen. Nu körde vi österut på den välkända Route 66 som sträcker sej mellan Santa Monica, Californien till Chicago, Illinois.

Här växlade landskapet ännu mer och det dök upp små samhällen längs vägen. Vi hade också järnväg på ena sidan under långa sträckor. Route 66 är en av de ursprungliga vägarna inom USA:s landvägsystem. Den byggdes längs tidigare vagnsleder och öppnades som landsväg 11 november 1926. Det är alltså 100-års jubileum för denna väg i år.

Vissa sträckor var väldigt platt, men det var ändå inte tråkigt och det dök upp en gård här och där. Route 66 är nu till stor del ersatt av Interstate 40, men det går fortfarande att köra vissa sträckor.  

Vi behövde sträcka på benen och stannade till vid ett ställe som hette Havasupai lodge. Det var en mack med ett café och ett motell. Vi behövde inte tanka och det var oklart om det ens gick att köpa bensin här. Ni som har sett Pixarfilmen "Cars" känner kanske igen Radiator Springs och det stod även några gamla brandbilar längs vägkanten här.  

Vi gick in och det såg rätt annorlunda ut jämfört med de vägkrogar som finns längs motorvägen. Här kunde man bara få en sorts kaffe och utbudet av snacks var begränsat. Men det fanns glass i en box och toaletter. 

I Cafédelen pågick något slags möte och jag har insett i efterhand att Havasupai är namnet på den urfolkstam som bor i området kring Grand Canyon. De förlorade sin mark när Grand Canyon blev nationalpark 1919 men återfick stora delar 1975.  

Vi gjorde som många andra turister som stannar här. Sedan bar det ut på vägen igen. Vi ville ju helst komma fram till dagens slutdestination innan solen gick ner.

Hej så länge, 

Lena

2026-01-23 08:01   Bjarne

Det måste vara spännande att åka genom så många olika sorters landsväg och på vägar av olika standard. Kul att se Hooverdammen. På första bilden ser den inte så stor ut, nästan som en leksak, men det är förstås ovanifrånperspektivet.
Det är något särskilt med amerikanska caféer och diners. En mycket speciell stil, även om det förstås finns varianter!
Bilden hyfsat i mitten med en sjö i fjärran är en riktigt fin landskapsbild.
Hälsningar Bjarne

Svar från Lena Holm 2026-01-23 16:40

Tack Bjarne,
jag gillar att färdas på de mindre vägarna och ta sej tid att stanna på impuls. Just 66:an är ju dessutom känd och har sina egna nostalgiska stopp. Hoover dam var ju ett givet stopp när vi råkade passera. Det var större än som framgår av bilderna. Amerikanska "diners" tycker jag är extra roliga att stanna vid och jag har upplevelser från sådana då jag körde runt ensam genom flera stater för drygt 30 år sedan. Jag ångrar att jag inte dokumenterat dem bättre.
Hälsningar Lena

2026-01-23 08:26   RolfEric

Roligt att se tjockhornsfår klättra. Jag har provat att gå med stavar uppför berg. Och fyra fötter ger bra balans, men ändå imponerande hur de klättrar bekymmerslöst

Svar från Lena Holm 2026-01-23 16:44

Tack Rolf,
jag blir inte klok på hur får och getter med sina klövar kan klättra runt i helt sanslös terräng som om det vore vilken lite sluttning som helst. Fyra fötter är rimligtvis bättre än två men ändå, kolla i hur brant det är!
Hälsningar Lena

2026-01-23 08:30   mojje

Spännande och intressant läsning. Fint visat med bilder också. Bra inlägg tycker jag.

Svar från Lena Holm 2026-01-23 16:46

Tack Morgan,
kul att du tycker om att ta del av detta. Jag har några "avsnitt" kvar som jag ämnar att ta upp innan jag är klar med denna resa.
Hälsningar Lena

2026-01-23 08:31   pdahlen

Hooverdammen besökte vi på vår bröllopsdag, många gifta besöker ju Niagarafallen men det låg ju för långt bort så detta fick bli en ersättare 😊. Vi flög faktiskt över dammen också, så det blev några flygbilder när vi flög från LA en vecka senare.

Vi var också på besök hos en chokladfabrik vid LasVegas för att göra något oväntat. Kul med getterna, är det mer eller bättre grönska längs bergssidorna? bordeinte finnas någon annan anledning att klättra där, om man inte tycker om utsikten eller spänningen kanske?

Kul att återse områdena och fina bilder du visar. Jag fotograferade då med dia och jag hade runt 20-25 rullar med hem, det är mindre antal bilder än vad jag nu tar på en dag

Svar från Lena Holm 2026-01-23 20:38

Tack Peter,
kul att höra om era upplevelser från den tiden. Jag och Fredrik har ju inte ens brytt oss om att gifta oss. Det är får (tjockhornsfår) även om de råkar bete sej som bergsgetter. De överlever uppenbarligen på det som finns att äta i sluttningarna och undgår vissa predatorer genom att vistas där. Jag hade ca 30 rullar med mej hem efter ett år i Australien.
Hälsningar Lena

2026-01-23 10:14   sveka

Fascinerade bilder som du förmedlar från ett slags ikoniskt ur-USA som vi känner från populärkulturen. Landskapet från westernfilmerna och alla bensinmackar och diner-interiörer, med sina röda eller gröna galonklädda säten, från Eggleston och andra fotografer. Det finns mycket nostalgi kring detta, och jag kan tänka mig att ni kände detta mycket påtagligt under er resa. Frågan är väl hur den känslan kommer att kunna bestå i dessa tider.
En intressant detalj är dina bilder där men ser spår av tidigare vattennivåer i Lake Mead (bild 4 och 6). För några år sedan kom det larmrapporter om katastrofalt låga nivåer hos Coloradofloden och de uppdämda sjöarna. Vet du hur läget är nu?
Hälsningar Sven

Svar från Lena Holm 2026-01-23 21:54

Tack Sven,
när man är där på plats känns det mest som att man är på besök i en svunnen tid. Kanske mest när jag förstod att det pågick ett möte på caféet där jag bara tittade in och tog en bild. Jag är inte bekväm med att ta sådana bilder och när vi ätit våra glassar lämnade vi stället som egentligen kanske hade mycket mer att bjuda på. Vid Hooverdammen noterade jag vattennivåerna nu och hur det sett ut historisk och kan bara känna en oro över vad vi såg. Jag är dock inte inläst på hur det förhåller sig idag.
Hälsningar Lena

2026-01-23 10:55   Margareta Cortés

En riktigt fascinerande biltripp ni gör! Det är något särskilt med att följa vägarna genom det amerikanska landskapet, där varje kurva bjuder på nya motiv — från vidsträckta vyer till oväntade möten med vilda djur. Jag fastnade särskilt för bilden av dammen uppifrån; den hade en mäktig känsla av både skala och precision, nästan som att se ett gigantiskt mönster uthugget i landskapet. Det märks att ni verkligen tar vara på allt som dyker upp längs vägen.

Svar från Lena Holm 2026-01-23 22:00

Tack Margareta,
den här resan växte fram när vi bestämde oss för att besöka min systerson över jul, som nyligen flyttat till Las Vegas. När jag kollade på en rimlig rutt från Vegas till min syster i Texas insåg jag att det skulle kunna bli en rätt trevlig resa. Det fanns mycket att upptäcka längs vägen. I efterhand kan jag erkänna att vi borde ha avsatt två dygn till men det gick ju inte för till nyårsafton ville vi vara hos min syster.
Hälsningar Lena

2026-01-23 11:23   Wolfgang

Jag följer Din spännande resa fast jag inte kommenterar alltid. Jag har varit i New York och Washington DC, men aldrig i Kalifornien, så det är mycket intressant att se Dina bilder och att läsa Din text!
Hooverdammen är mäktig att se på bild, men i verkligheten måste den vara ännu mer imponerande.
Den byggdes ju för elförsörjningen i området, fast Las Vegas existerade inte på den tiden, men numera är Las Vegas mycket vattenkrävande i ett extremt torrt område, vilket sätter press på Coloradofloden med påföljd att mindre vatten når naturen nedströms, varför Hooverdammen är kontroversiell av natursynpunkt. Mvh Wolfgang

Svar från Lena Holm 2026-01-23 22:15

Tack Wolfgang,
trevligt att du är inne och läser bloggen. Jag har varit i Washington DC men inte i New York mer än som en mellanlandning och förflyttning mellan flygplatser med taxi. Att resa med bil genom flera delstater är annorlunda och vissa sevärdheter gör onekligen intryck som t ex Hooverdammen. Att Vegas är krävande ur flera aspekter var helt klart och det avspeglades även i det vi såg när vi passerade genom staden med dess förorter. Det är öken och då kan man inte anlägga gräsmattor. Istället dekorerar man med grus i olika färger.
Hälsingar Lena

2026-01-23 11:28   TheInvisibleJackal

Intressant läsning och bra bilder. Med tanke på hur utveckling är i USA och att jag har läst att många turister numera undviker USA. Märker ni av att det är mindre turister?

Hälsningar Jörgen

Svar från Lena Holm 2026-01-23 22:26

Tack Jörgen,
mitt första intryck är att som turist i USA (med ett svenskt pass) märker man ingen skillnad någonstans. Möjligen var våra flygbiljetter något billigare, men vi har inte bokat den här rutten förut. Vid de mest kända sevärdheterna mötte vi mängder med turister, främst asiater och indier. Om det är en skillnad kan jag inte bedöma för vi har ju inte varit vid dessa platser tidigare. Jag har varit i USA minst 50 gånger men det är ett väldigt stort land.
Hälsningar Lena

2026-01-23 13:31   Vibybo

Hooverdammen är ju känd, men ett kraftverk (om än stort) känns märkligt som turistmål. Bergsgetterna var fina, lite grönt har de ju. Landskapsbilden påminner i hög grad om de bilder jag sett från centralasien, hur högt var ni? Helt klart en spännande resa med bilder som måste ses förstorade.

Svar från Lena Holm 2026-01-23 22:32

Tack Stefan,
dammen är dock välkänd och många stannar här då de är på genomresa. Det är dessutom bara drygt en halvtimme från Vegas så jag kan förstå att folk åker hit. Det är får men de beter sej som getter. Vi var inte så högt men körde mot Grand Canyon som är på ungefär samma höjd om Kebnekaise. Väder och temperatur följde höjdskillnaden kan jag intyga.
Hälsningar Lena

2026-01-25 08:43   Erkenius

Vilken häftig resa ni gjort. Kul att få följa med. Mvh Nina