B. LOGGBOKEN
Etapp 5: I sämsta tänkbara väder
Vi kom fram till nationalparkens entré ungefär när solen gick ner, men det var mulet och regnet hängde i luften. Vi betalade ungefär hälften så mycket som Trump nu har bestämt att USAs 10 mest kända nationalparker ska kosta för utländska gäster. Kommer man hit i högsäsong får man räkna med att stå i kö. Nu var det bara två bilar före oss.
Vi struntade i att checka in och körde direkt mot en av de mest kända utkiksplatserna. Gran Canyon öppnade sej framför oss och även om det såg ut som jag hade förväntat mej så tar det andan ur en. Storleken är svår att ta in och den går absolut inte att fånga på bild. Notera att det står folk på kanten i vänstra hörnet.
Det hade börjat skymma och jag har försökt att bevara ljuset som det såg ut. Det var fem grader och givetvis blåste det. Vi var i alla fall så pass pålästa om vintertemperaturer här att vi hade vinterkläder med oss.
Vi befinner oss vid den södra kanten av Grand Canyon, som är den enda del av nationalparken som är öppen så här års, antagligen också den mest kända.
En bild i stående format ger förhoppningsvis en viss aning om hur det såg ut om man tittade överkanten på staketet. Det var bara vissa utkiksplatser som hade staket, annars kunde man gå så nära kanten som man ville...
Här har det mörknat ytterligare och vi inser att det bara är att ge upp för dagen och checka in på vårt boende, handla frukostmat mm.
På parkeringen, som nu tömdes snabbt, såg vi det sista av solljuset och hur molnigt det var. Väderutsikterna för morgondagen var osäkra, men vi satsade givetvis på att vara uppe i god tid före soluppgången och vara på en utkiksplats som vi valt just för att den skulle vara bra i gryningsljus. Vi hade ett "budgetboende" som kostade dubbelt så mycket som andra motellrum under resan och åt hamburgare i en stor hall med hundratals andra turister. Inget av detta är ens värt att visa.
När jag tittade ut första gången i gryningen regnade det, nästan horisontellt dessutom. Väl framme vid den valda utkiksplatsen var det uppehåll och jag tyckte att det fanns en gnutta varmt ljus, men det var nog inbillning. Vi var ett gäng som stod vid kanten och spanade bort mot den svagt rosa strimman som skymtade långt borta.
Det gick en timme och ljusstrimman försvann. Det skulle inte bli bättre än så här började jag inse och det var väldigt kallt att stå vid kanten. Folk började ge upp och det var absolut ingen trängsel längst fram vid staketet längre.
Det började regna och nu kändes det verkligen som att himlen skulle falla ner över våra huvuden. Vi gick in på det geologiska museet, för där var det i alla fall varmt. Det var rätt intressant och det fanns en fin modell där man får lite bättre uppfattning om hur stort området är. Min kamera torkade. Handduken som jag brukar ha i ryggsäcken var förstås inte med.
När vi kom ut en halvtimme senare och tittade rakt fram var det bara en vit vägg. Stora blöta snöflingor yrde i luften. Till vänster såg det ut så här...
...och till höger hade jag den här fantastiska utsikten. Vi höll ut en stund i blötsnön för vi hade bra kläder i flera lager samt vantar och mössa. Sikten blev om möjligt ännu sämre så vi åkte tillbaka till vårt rum, åt frukost som vi inhandlat i affären kvällen innan och checkade ut.
Blöt snö la sej snabbt på vägen och vi visste att temperaturen skulle fortsätta sjunka. Med en hyrbil från Nevada hade vi inte däck för vinterväglag och absolut inga kedjor eller liknande (vilket rekommenderas på vintern eftersom man inte saltar i nationalparken).
Vi körde mot den sydöstra utfarten och stannade vid flera av de kända platserna där utsikten skulle vara fantastiskt. Det var den inte.
Vår lilla snögubbe hittade en kompis vid en utkiksplats, där vi inte såg något annat än snö och dimma.
Jag testar några svartvita motiv som visserligen inte visar något av Grand Canyon, men det fanns ju andra inslag i naturen.
Det fanns också gott om korpar och på ett ställe mötte jag ett par som gärna poserade för fotografen. Jag hade 24-105 på kameran och de lät mej komma tillräckligt nära för att det skulle räcka. Den ena satt i ett träd som gjorde sej bättre i svartvitt.
Den andra hoppade runt på parkeringen och letade efter tappade snacks eller vad den nu kunde finna. Det snöade ymnigt och vi lämnade Grand Canyon bakom oss. Efter ca en halvtimme och på betydligt lägre höjd övergick snön till regn som sedan slutade helt, men vi såg det mörka molntäcket över höjderna bakom oss. Nästa natt skulle temperaturen gå ner till minus åtta grader vid Grand Canyons södra infart och man kunde ju föreställa sej väglaget när blötsnön frös till is.
Hej så länge,
Lena





















Fint värre att få se hur det ser ut när inget är perfekt. Utan att ha varit på plats tror jag att höjdaren bild 5 förmedlar en hel del av storheten på platsen. En höjdare i flera bemärkelser.
Tack Måns,
just den femte bilden är jag mycket nöjd med. Jag hade nog lite för stora förväntningar på detta ställe för jag har ju sett hur det kan se ut. Vi passerade dock ett antal andra platser som var otroligt fina som jag inte hade en aning om hur de skulle se ut i förväg. Det gjorde ju resan desto roligare.
Hälsningar Lena
Tack Peter,
vi fick lite mer vinter än jag hade tänkt men vi hade ju kollat temperaturerna på olika platser och hade ordentliga kläder med oss samt bra skor. Det var storslaget men jag hade väl lite för stora förväntningar här. Vi borde förstås ha haft en eller två dagar till, men vi ville ju hinna till Texas i god tid före nyårsafton.
Hälsningar Lena
Tack Rolf,
man kan inte styra över vädret och jag är rätt nöjd ändå. Vi såg så många andra häftiga platser som jag inte hade en aning om hur storslagna de skulle vara. Här visste jag ju hur det kan se ut och hade väl lite för stora förväntningar.
Hälsningar Lena
Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne,
jag hade ju vissa förväntningar på denna plats och lite mer glödande färger hade ju varit kul. Nu kan man inte styra över vädret och vi skulle väl egentligen ha haft en eller två dagar till på plats. Kul att du gillar bilderna ändå och det stående formatet, bild 5, blev jag mycket nöjd med då jag tittade på bilderna efteråt.
Hälsningar Lena
Tack Wolfgang,
jag hade sett lite mer glödande färger framför mej men nu blev det så här och det var ändå en upplevelse att få beskåda denna plats.
Hälsningar Lena
Jag får intrycket att det var förhållandevis många besökare på de platser som ni besökte, trots att är vintertid. Var det mest inhemska turister, nu när den internationella turismen har minskat, eller kommer det fortfarande utlänningar till de här ikoniska platserna?
Hälsningar Sven
Tack Sven,
det här var ju ett ställe som jag hade ganska stora förväntningar på, men vi såg på väderutsikterna att det skulle bli kallt och kanske snö. Dimman fick vi på köpet. Vissa bilder är montage att flera bilder, i ett försök att fånga det stora i landskapet. Det är tydligen nästan alltid mycket folk här men vi behövde i alla fall inte stå i kö när vi skulle betala och köra in. Vi mötte en hel del indier och mycket asiater (japaner och kineser mest). Här var det dessutom en hel del amerikanska familjer som nog utnyttjade den ledighet det trots allt kunde ha under julen. Skolorna är ju också lediga mellan jul och nyår.
Hälsningar Lena
När man står vid kanten känns det som att blicka ner i jordens egen historia.
Varje lager i canyonväggarna är som en sida i en bok som sträcker sig hundratals miljoner år bakåt. Det är naturens egen tidsmaskin.
När jag var där glödde klipporna i rött, orange, lila och guld, solnedgången förvandlade hela landskapet till ett levande konstverk.
Den enorma rymden runt omkring gör att man känner sig både liten och märkligt upplyft.
Dina svartvita bilder på träden sticker it med sin grafiskt enkla känsla och sparsamma motiv, snyggt!
Ha en fin kväll.
Tack Stefan,
det här var ju en plats som jag hade ganska höga förväntningar på. Det var just de glödande färgerna som jag hade tänk att jag skulle få. Vi skulle förstås ha haft en eller två dagar till här, men vi ville hinna till Texas innan nyårsafton och det fanns så mycket annat intressant längs vägen.
Hälsningar Lena
Tack Mari,
vi skulle förstås ha haft en dag till eller två. Men vi skulle långt och ville hinna fram före nyårsafton. Korpar fanns det väldigt gott om här och dessa var nog vana vid att folk fikade på denna plats. Det fanns bord och bänkar.
Hälsningar Lena
Tack Stefan,
som blötsnön vräkte ner kunde jag föreställa mej hur det skulle bli när det frös. I nationalparken röjer man snö men man halkbekämpar inte med salt. Oklart om man sandar. Var och en ska vara beredd på detta och med en hyrbil från en delstat med annat klimat får man anpassa sej. Det här var ju ett ställe som jag hade höga förväntningar på, bara för att jag visste i förväg hur det kan se ut. Vi passerade andra platser som gav så oerhört mycket mer än vi kunnat föreställa oss. Det blev nog den största behållningen med resan när jag ser tillbaka.
Hälsningar Lena
Busväder kan även bli en del bra bilder i, ser jag.
Fint att få se Grand Canyon också, har inte varit där och troligtvis bli det nog inte av. Mäktigt landskap!
Kul att få följa er resa.
Tack Margareta,
jag blir faktiskt förvånad att du inte har sett Grand Canyon, med tanke på hur mycket ni har rest. Men jag har ju hunnit passera 60 innan det blev av för min del och då har jag haft min syster att besöka i USA i 40 år. Jag tror att det räcker bra att visa ett körkort och om du t ex har årskort i nationalparkerna måste man visa legitimation. I Vegas får man parkera gratis om man bor där och då behöver man visa ett körkort från Nevada. . VIsst kan det bli läckra bilder i busväder men dimman var lite för busig.
Hälsningar Lena
Gillar även dina svartvita bilder.
Ing-Marie
Tack Ing-Marie,
hade vi kommit fram lite tidigare hade vi nog fått se en del i lågt stående sol, men vi hade antagligen inte hittat till rätt utkiksplats. Det finns många att välja på. Vi hade behövt en dag till eller två, men det gick inte att få till. Vi fick ju se det och det var en mäktig upplevelse.
Hälsningar Lena
Tack Sten,
jag bläddrade i en almanacka med 12 bilder från Gran Canyon när vi stod inne i värmen och väntade på att det skulle sluta snöa. Alla dessa bilder var i stort sett tagna med stenformationerna i skugga men med riktigt dramatiska moln och ibland sol som strålade effektfullt bland molnen. Mycket omsorgsfull planering av dessa bilder och antagligen många besök vid olika årstider. Det var en storslagen upplevelse utan tvekan och vi kommer ju alltid att minnas hur det blev i det vädret.
Hälsningar Lena
Jag har följt din USA-resa och läst dina fina texter, men jag har inte kommenterat särskilt mycket alls.
Grand Canyon är ett mycket imponerande område. Jag har aldrig varit där, men jag har sett många dokumentärer om det.
Å andra sidan har jag besökt:
Les Gorges du Verdon som är Frankrikes svar på Grand Canyon. Det fantastiskt vackra naturområdet ligger cirka 2 timmars bilresa från Marseille eller 3 timmars bilresa från Nice. Man kan köra hela vägen runt kanjonen med gott om möjligheter att stanna och ta bilder. Mina bilder finns på en hårddisk från min tid som iMac-användare. Jag har ännu inte kommit på hur jag ska få in dem på min nuvarande Windows-dator.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack Erik,
man ka ta paus och bara titta. Det passar mej också ibland. Grand Canyon visste jag ju ungefär hur det skulle se ut. Många av de andra platserna vi passerade hade jag inte en aning om vad det skulle ge. Oftast blev vi väldigt överraskade, i positiv bemärkelse. Om jag någonsin åker till Frankrike igen med bil ska vi nog kolla upp det området.
Hälsningar Lena