B. LOGGBOKEN
Etapp 3: Death Valley
Den 22:a och 23:dje december var det arbetsdagar för Johan och Kenzie, som vi bodde hos. Vi gjorde då en tur till Death Valley som låg ca två timmar med bil väst och nordväst om LasVegas. Vi körde på lite mindre vägar dit och landskapet var imponerande, vägarna raka.
Jag måste erkänna att jag inte hade riktigt koll på att vi skulle passera in i en annan delstat.
Death Valley national park ligger i Californien och med ca en halvtimme kvar passerade vi gränsen.
Vi stannade till en kort stund i Shoshone, som egentligen inte var mer än en korsning och några hus. Vi hade dock hyfsad mobiltäckning här och passade på att ladda ner kartor över området. Notera skylten med priserna på bensin, över sex dollar per gallon (3,78 l). Det blir ca 15 kronor/l och var den i särklass dyraste bensin vi såg under hela vår vistelse i USA. Det lägsta priset vi såg var en mack i Texas som skyltade med 2,01 dollar/gallon.
Precis före korsningen "Death Valley junction" passerar man Amargosa opera house. Det ser fullkomligt öde ut och även närliggande byggnader är ödehus. Men här kan man både bo på hotellet och det ges föreställningar med jämna mellanrum. Det verkade dock väldigt stängt när vi passerade, i alla fall själva operahuset som annars hade varit kul att se.
Vi passerade in i Death Valley och betalade avgiften i en automat som bara fungerade till och från, frustrerande när flera vill betala. Vi hade ingen täckning på våra telefoner på den platsen men ibland hade vi lite klen mottagning. Vi skymtade det vita i dalen, det var inte snö...
Första stoppet var vid Zabriski point som fullständigt tog andan ur mej. Landskapet liknade inte något jag har sett förut, i något annat land. Återigen uppskattade jag att det rörde sej en del andra människor i området. Här fanns inga staket och det var fritt fram att upptäcka landskapet som man ville.
Ett panorama av tre bilder.
Fågeln på bilden är en korp, det fanns en del här men vi stötte på ännu fler senare under vår resa.
Zabriskie point har fått sitt namn efter Christian Brevoort Zabriskie, chef för Pacific Coast Borax Company som bröt borax i området i början av 1900-talet. Företaget hade team med 20 mulor som användes för att transportera borax från gruvan i Death Valley. En liten del av vägen som användes av dessa team kan man fortfarande köra på. Den går genom samma spektakulära landskap som på bilderna.
Det här är en mycket populär plats för fotografer. Kanske främst vid gryning och skymning, men även nattetid för att beskåda och kanske även fota stjärnhimlen. Vi hade valt att inte bo i Death valley även om det fanns möjlighet, utöver att campa som verkar vara det mest populära.
Det här är utsikten ner mot parkeringen och även om det ser ut att vara en hel del bilar var det inte särskilt mycket folk när man kom upp till den platå som gav bästa utsikten. Det är ett ganska stort område trots allt.
Från Zabriskie point körde vi ner i dalen. I mitten av november drog ett kraftigt oväder förbi med stora mängder regn och det var fortfarande vägar som var avstängda pga det. Vi följde vägen längs dalen mot en plats som heter Badwater. I normala fall går det att komma till Badwater från två håll, nu var det bara denna väg som var farbar, bortanför Badwater var vägen bortspolad.
Badwater är en endorheisk sjö, dvs den har inga utflöden. Här finns också Nordamerikas lägsta plats som ligger 85,5 meter under havsnivå.
Det fanns lite vatten här, antagligen från de regnoväder som passerat, men det var lätt att förstå hur det successivt torkade upp när solen sken och temperaturen ökade. Notera människorna som går till höger. Det är stort och även om parkeringen är full är det absolut ingen trängsel.
Marken är täckt av salt och alldeles vit. Det knastrar när man går på saltet. Solen strålar och det är runt 20 grader, perfekt väder att besöka Death Valley och promenera runt. Det vita strecket på bilden har jag placerat där det sitter en skylt som markerar havsnivån. Skylten var för liten för att synas bra på bilden.
Vi går ända fram till vattenbrynet. Det är grunt och vattnet kommer att dunsta bort vad det lider.
Utsikt över Death Valley. Jag hade nog egentligen inte så stora förväntningar över vad denna nationalpark hade att bjuda på, dåligt påläst kan man också kalla det. Det visade sej vara en otrolig upplevelse med häpnadsväckande vyer och natur som var helt unik för oss.
På väg tillbaka från Badwater stannade vi vid en plats som hette Natural Bridge Trail. Från parkeringen följde en stenig rutt mot en stenformation i form av en bro. Fångade detta panorama (5 bilder) med utsikt mot dalen en bit från parkeringen.
Vi knatade på i det lösa gruset mot detta hål, längs väggarna kunde man se hur det runnit vatten.
På några platser var berget tydligt utmejslat av kraftiga vattenkaskader. Det var nu inte alls svårt att förstå att om det faller 50 mm regn under en kort tid förvandlas en plats som denna snabbt till en livsfarlig flod. Det fanns varningsskyltar på vissa ställen, vilket såg lite konstigt ut när man befinner sej i ett område som mest liknar en öken.
När solen gått ner styrde vi mot den lilla orten Beatty, som låg utanför parken. Den bjöd på överraskningar som förtjänar ett eget inlägg.
Hej så länge,
Lena























Tack Peter,
hålet var läckert men det kom inte i närheten av de andra vyer vi såg. Death Valley var helt klart en överraskning. Vi åkte inte längre in i Californien utan vände tillbaka till Vegas för julfirande innan vi fortsatte vår resa österut.
Hälsningar Lena
Tack Helen,
det här är bara början. Vi återvände till Vegas för julfirande med familj innan vi påbörjade den långa resan från Vegas till Dallas, Texas.
Hälsningar Lena
Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne,
jag antog att du skulle gilla det här och Zabriskie point var ett magiskt landskap. Jag hade kunnat stanna betydligt längre och det hade varit kul att se det med lite olika ljusförhållanden. Vi såg fler ställen där det var sten i olika färgskiftningar och det blev en hel del fler raka vägar innan vår resa var slut.
Hälsningar Lena
Men till Death Valley kom jag aldrig. För mig är det mest en mytomspunnen plats med ett romantiskt namn och mest känd för att temperaturmässigt under sommaren vara så nära helvetet på jorden som man kan komma. Det är ett fascinerande landskap som visas i dina bilder, men jag antar att det i likhet med andra storslagna och säregna landskap om Monument Valley och Grand Canyon (där jag har varit) inte är möjligt att helt återge upplevelsen av att ha varit där, i aldrig så vältagna bilder. Men för oss som inte har varit på plats är det värdefullt att få se hur där ser ut i ett landskap som nästan verkar ha fotograferats på månen. Att det finns ett fungerande operahus mitt i öknen förhöjer den surrealistiska känslan ytterligare några steg!
Hälsningar Sven
Tack Sven,
helt rätt går det inte att få fram det här landskapet helt rättvist på bild. Death Valley bjöd kanske på den största överraskningen på hela resan. Vi var också vid Grand Canyon men då vara jag ju beredd på hur det skulle se ut och vi hade otur med vädret (det kommer senare). Det där operahuset hade jag läst någon liten notis om men inte lagt på minnet att det faktiskt visades föreställningar där. Dock inte över jul och nyår. På håll såg det ut som ett ödehus, precis som de andra hus som fanns i närheten.
Hälsningar Lena
Tack Måns,
Death Valley bjöd på mer än vi hade kunnat föreställa oss. Så här års är klimatet där mycket bra, som svensk sommar ungefär, fast lite torrare. Jag skulle aldrig åka dit på sommaren, det är då man måste vara försiktig där och mobiltäckningen var dessutom ganska dålig.
Hälsningar Lena
Tack Stefan,
jag har bara visat en del av bilderna jag tog där. Det var väldigt mycket mer än jag trott och betydligt mer storslaget och vackert än jag hade föreställt mej. Min syster kunde inte förstå varför vi åkte dit, "för där finns väl ingenting". Men det gjorde det. Den lilla snögubben hängde med oss på resan och tittade fram ibland.
Hälsningar Lena
Death Valley Juncion kommer jag ihåg. Spöklikt! Filmen "Liftaren" med Rutger Hauer spelades delvis in där.
/LG
Tack LG,
det var nog en del folk där för att det var jullediga turister. Jag läste att runt jul och nyår har det blivit populärt att åka till Death Valley för att vädret är så behagligt jfr med när det är varmt. Jag minns den filmen väl, hade inte en aning om att den spelades in där.
Hälsningar Lena
Death Valley, det är länge sedan jag var där, men minnes sitter kvar.
Tack för bilderna och berättelsen.
Stefan
Tack Stefan,
det var bitvis ödsligt men det fanns förstås olika former av liv här. Det gäller bara att veta vad man ska titta efter. Jag spanade efter "bighorn sheep" men vi såg inga, däremot ferala åsnor alldeles utanför parken.
Hälsningar Lena
Tack Sten,
kul att du tittar in. Det kommer mer bilder från denna resa i senare inlägg.
Hälsningar Lena