B. LOGGBOKEN

Vitsvansen igen, nu med kompis

I helgen blev det förstås lite spanande ner i skogen bakom huset. Eftersom det är en brant sluttning vid tomtens slut står jag nästan på "fågelhöjd" när jag tittar ut i skogen. Den höjden passar också för ekorrar och "vitsvansen", känd från tidigare inlägg, kilade fram och tillbaka mellan träden.

Det blev också mycket upp och ner längs tallstammarna. Ibland i ett rasande tempo. Här laddar hen för ett tur upp.

Vilket kort därefter övergick i en tur ner för stammen. 

Upp igen, full fart.

Ner! Men vänta. Plötsligt hade kurre inte vit svanstipp längre.  

Vitsvansen har minst en normalfärgad kompis, eller kanske partner, vem vet? Den helbruna, nu med delvis grå vinterstass, var svår att fånga på bild. Det gick verkligen undan när den passerade. 

Den vitsvansade ekorren visade däremot upp sej utomordentligt bra, vid flera tillfällen. Det vita på svansen gör den faktiskt lätt att följa när den rör sej i träden. 

Notera klorna på de långfingrade tassarna. Inte konstigt att den kan hålla sej fast som en kardborre på trädstammarna

Solen tittade fram på eftermiddagen och gav en stunds guldglans till naturen.

Vi får se vad de hittar på till helgen. Med en bil på verkstaden och den andra upptagen lär det bli naturupplevelser lokalt, om det ska bli några.  

Hälsningar Lena

2025-11-18 22:16   Turbo56

Fina bilder på ekorrarna. Freja blir helt tokig när hon ser och/eller hör ekorrar, jag lyckas däremot aldrig ta bilder på några, på något märkligt sätt är de alltid på fel sida av trädstammarna.
Stefan.

2025-11-19 02:20   pisces

men inte du också!!! 😅 som jag skrev till tommy; jag och hunden lyckas aldrig komma tillräckligt nära för att kunna ta bilder, eftersom mupphunden jag har tycker att det är fruktansvärt orättvist att han inte får jaga de där små rackarna uppför trädstammen. som om han skulle lyckas, liksom. 🤦‍♀️

de är så vansinnigt söta!!! *tjejpiper lite och dör en smula*