B. LOGGBOKEN

På besök i en av Sveaskogs ekoparker

Jag var på en Skogskonferens i Vänersborg under den gångna helgen och på söndagen var det utflykt till en av Sveaskogs ekoparker där kunniga guider förklarade hur de jobbade med skogen. I en ekopark är 50% av skogen skyddad och man genomför restaurerande åtgärder som t ex att ta bort en del gran för att öppna upp och främja lövträd. Man använder skonsammare metoder, ibland häst för att minska skadorna på marken vid uttag. Träd som blåst omkull får ligga kvar och man lämnar även vissa träd för att det ska finnas död ved för insekter och annat att leva i.   

Här är vi i ekoparken Halle-Hunneberg och första besöket gjorde vi vid Storekov. Det kanske inte ser så märkvärdigt ut och det är inte så konstigt. Naturen tar sin tid och här har man ganska nyligen genomfört åtgärder som t ex att ta bort träd. 

Det var många kunniga personer med på konferensen. Det märktes tydligt när de blev "utsläppta" i skogen och hittade den ena intressanta detaljen efter den andra. Här några väldigt små svampar.

På den här gamla grenen fanns några särskilt intressanta tickor och då kom luppen fram för att säkerställa artbestämning. Om inte Natalie, som organiserat dagen, hade ropat på alla och föst oss i rätt riktning, hade vi aldrig kommit tillbaka till bussen. 

Vi var delade i två mindre bussar, som kunde köra på de små vägarna i ekoparken, men träffades för fika vid Grinnsjö. Efter smörgåsar och kaffe bytte vi besöksmål med varandra så alla fick se samma ställen. 

Vi fick också höra om arbetet bakom att återställa Grinnsjö till vad det en gång varit. Det var naturskyddsföreningarna i Vänersborg, Trollhättan och Grästorp som gick samman och fick arrendera Grinnsjötorp 1992 för en symbolisk summa. Därefter följde tusentals timmar av arbete för att röja bort gran och sly, bränna ris och röja bort granbarrmattor. De renoverade också torpet som man kan se i bakgrunden. Länsstyrelsen tog hand om slåtter och började låta djur beta ängarna. Domänverket (numera Sveaskog) avverkade de största träden. Naturen svarade snabbt på åtgärderna och de 30 växtarter som man fann på den igenväxta ängsmarken när man började, hade ökat till 186 10 år senare. Vid den senaste inventeringen 2019 fann man 278 växterarter, därtill antagligen en hel del fjärilar och andra insekter.  

Från höjden där torpet står kan man blicka ut över en sjö. Man har också byggt en spång vid sjön och dit drogs jag automatiskt när vi kom till platsen. Spången kallas Idas spång efter kvinnan som bodde hela sitt liv i ett av de två torpen som fanns här. Hennes bror bodde i torpet som finns med på bilden ovan.

Grinnsjö är sedan 1996 naturreservat och det är numera länsstyrelsen som sköter om ängsmarkerna och ser till att de betas på somrarna. Naturskyddsföreningarna arrenderar fortfarande torpet och den närmast omkringliggande ängsmarken, som man träffas och slår med lie varje sommar.  

Det finns en vandringsled som går längs sjön som vi inte hann gå på. Man kan se ett fikabord vid den gamla eken till höger. Trots att regnet hängde i luften var det här en mycket vacker plats. 

Den finska lapphunden tittar efter sin husse som gick in i torpet. Jag kunde inte motstå det vackert tecknade ansiktet hos denna hund som dessutom gjorde sej så bra i den höstfärgade naturen runt Grinnsjö.

Efter fika och trevlig samvaro vid Grinnsjö delade vi upp oss igen och nu åkte min buss till Öjemmossen

Här var det två personer från länsstyrelsen som informerade om hur man arbetade med att återställa våtmarker i området.  

Vi vandrade iväg längs en stig som hade varit en banvall på den tiden man hade räls här för att forsla ut torven. Här arbetade man med att plugga diken för att återväta marken. Det man ser mellan tjejerna är en sådan plugg. Den har skapats med en grävmaskin och består till största delen av torv.

Här kan man se en grävmaskin som utför ett jobb och hur man lägger ut sammanfogade stockar på marken för att den tunga maskinen inte ska förstöra alltför mycket eller sjunka så att den inte tar sej därifrån. 

Torven till pluggen har man tagit på andra siden stigen som vi stod på. Det förekommer också att man pluggar för hand, om det inte går att komma in i området med en maskin. 

Här är en annan plugg som är byggd med en träpalissad som täckts med tuvor av gräs. Vilt gillar att använda dessa pluggar och ibland lägger man ris eller grenar i en hög på för att det inte ska bli alldeles för mycket trampande över. 

Svampexperten hittade en brandticka. Den förekommer främst i olikåldrig fuktig granskog med mycket död ved, ofta i kärrkanter eller vid bäckar. Dessa livsbetingelser fanns alltså på denna plats. 

Efter dessa besök och en trevlig lunch var konferensen slut och jag tog ett tåg till Göteborg för att delta vid The Swedish Biodiversity Conference. Anledningen att jag var med på båda dessa evenemang var förstudien om svart stork som jag jobbat med på deltid sedan i mars. Skogskonferensen var en delrapportering till de intressenter som donerat pengar till studien. Biodiversitetskonferensen var ett sätt att nå ut till en bredare vetenskaplig krets.

Hälsningar Lena

2025-10-24 20:01   gunte

Viket trevligt och vackert ställe ni besökte.. Bra att skogsbolagen kan göra nåt rätt i alla fall, hör ju annars mycket negativt. Kul med den förmodade
hårdrockskvinnan ? bland allt skogsfolk.
HaD/Gunte..

Svar från Lena Holm 2025-10-24 21:22

Tack Gunte,
man ska inte döma hunden efter håren. Kloka ord som man blir påmind om med jämna mellanrum. Annars var det mycket "skogsmullekläder" och välanvända kängor, men oanade kunskaper finns ibland där man minst anar det. Sveaskog bidrar på ett bra sätt men det finns också de som tycker att det inte räcker. Jag lärde mej mycket på denna konferens från flera olika intressenter.
Hälsningar Lena

2025-10-24 21:33   mombasa

Jättefint reportage och en intressant vinkling och beskrivning av det som faktiskt sker när det gäller "Återställ våtmarkerna". Förmodligen landets mest hatade och missförstådda aktivism.
/Gunnar S

Svar från Lena Holm 2025-10-25 14:47

Tack Gunnar,
det var både föredrag av forskare och detta besök i skogen som gav en balanserad och faktabaserad bild av vad återställande av våtmarker innebär. Det fanns också en och annan våtmarksaktivist med i gruppen, men av den något stillsammare sorten. Restaureringen av ängsmarkerna runt Grinnsjö var också ett mycket intressant besök.
Hälsningar Lena

2025-10-24 21:40   pisces

jag upphör inte att fascineras över hur lärorikt det är att läsa din blogg. du jobbar med något som ur ett jobbperspektiv inte alls matchar med hur min hjärna funkar, men som ur ett visions-perspektiv stämmer rätt bra med hur jag tänker (tror jag, iaf).

tack för att du tar oss med! 🙏

Svar från Lena Holm 2025-10-25 14:59

Tack Malinka,
kul att du tycker att det är lärorikt det jag skriver, det är väl läraren inom mej som kommer fram ibland när jag bloggar. Ibland känner jag mej mycket priviligierad när jag får möjlighet att ta del av vissa aktiviteter "på arbetstid", men det mesta av tiden är det ju bara ett jobb som alla andra.
Hälsningar Lena

2025-10-25 08:01   mojje

Ett fint reportage, det där är verkligen ett spännande område. Jag har varit där vid ett par tillfällen det blev dock dåligt med bilder för min del. Ditt inlägg gör mig sugen på att åka dit igen, vem vet nån gång kanske.

Svar från Lena Holm 2025-10-25 15:01

Tack Morgan,
jag tycker absolut att du ska ge detta område en chans till. Det finns en hel del vandringsleder och informativa skyltar. Vid Grinnsjö var det en vacker stig längs vattnet. Där hade jag gärna gått en längre bit än vi kunde göra nu.
Hälsningar Lena

2025-10-25 08:51   pdahlen

Fint dokumenterat som gav en intressant läsning. Det du skrev om antal arter hade ökat, var det enbart växter eller växter, insekter mm? Det är inte så lätt att säga Biodiversitetskonferensen snabbt tio gånger 😊

Svar från Lena Holm 2025-10-25 10:22

Tack Peter,
jag kollade och det är enbart växtarter som ingår i de 278. Jag uppdaterade bloggen med det. Imponerande tycker jag och då tillkommer det givetvis fjärilar och andra insekter, spindlar etc.
Hälsningar Lena

2025-10-25 09:30   sveka

Mycket intressant och lärorikt reportage om fenomenet ekopark, som är nytt för mig. Det är roligt med all kunskap som finns om att återställa och bevara landskap. Också positivt att skogsindustrin medverkar, särskilt som den annars är mest känd för att prioritera "rationellt" skogsbruk (läs: kalhyggen) framför bevarandeaspekter och biodiversitet. Är det mest en fråga om PR eller finns där ett genuint intresse?
Hälsningar Sven

Svar från Lena Holm 2025-10-25 15:50

Tack Sven,
det finns nog de som fnyser åt Ekoparkerna och tycker att det är futtigt. Det är trots allt bara 5% av Sveaskogs produktiva skog som är Ekopark idag. Men det finns 37 ekoparker som är på minst 1000 hektar där det genomförs olika naturbevarande åtgärder, samt att man skapar miljöer som främjar naturturism/friluftsliv för oss att nyttja. Peter Bergman från Sveaskog, som har varit med och skapat ekoparkerna, bjöd på ett synnerligen genuint och inspirerande föredrag. Hann brann för detta och det är trots allt ett alternativ för bevarande av mark med höga naturvärden när det inte finns medel att göra marken till naturreservat. Visst är det bra PR för Sveaskog men betydligt mer än så skulle jag säga.
Hälsningar Lena

2025-10-25 10:51   Margareta Cortés

Tack för ett intressant reportage om skogsvård och återställande! Det du beskriver i början påminner mycket om skogen och allmänningen runt vårt hus. Där får träd som faller av sig själva oftast ligga kvar, vilket jag tycker känns naturligt och inte stör alls. Men när stora träd fälls för att de stört trafiken, sågas upp och bara puttas in i skogskanten – då försvinner den där känslan av att naturen får ha sin gång. Det är verkligen tankeväckande hur de arbetar aktivt med att återställa och vårda skogen. Och så måste jag säga – vilken fin hund! Den såg ut att trivas lika bra i skogen som ni gjorde.

Svar från Lena Holm 2025-10-25 15:39

Tack Margareta,
hunden var mycket fin och jag försökte få ägaren att ställa upp den bland höstlöven, men mannen förstod inte riktigt vad jag ville (dvs att han själv inte skulle vara med :-). Naturfotografen Staffan Widstrand var med hela helgen och han pekade flera gånger på stubbar från naturligt fallna träd och sådana som sågats av. Hans poäng var givetvis att de skulle se ut som när trädet knäckts av sej själv :-) Då får man också ofta stående död ved om inte hela trädet fallit.
Hälsningar Lena

2025-10-25 14:50   Erik Madsen

Hej Lena.
Tack för ett mycket trevligt inlägg och om ett mycket viktigt ämne. Ett ämne som också finns på agendan här i DK.
Jag var tvungen att googla – läsa om "Sveaskog" på Wikipedia för att få full nytta av din utmärkta text. Att du kompletterar med många fina fotografier är inte ovanligt från dig – jag gillar det.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Lena Holm 2025-10-25 15:35

Tack Erik,
jag borde ha skrivit några ord om vad Sveaskog är, i synnerhet för de trogna danska läsare som jag har :-) Jag upplevde att jag lärde mej mycket under denna helg som jag annars bara tar del av ganska perifert och när det kommer vissa utskicka genom jobbet. Det här var både trevligt och bildande.
Hälsningar Lena

2025-10-25 15:51   Vibybo

Underbart och helt i min smak, finns liknande exkursioner i min närhet också, men är tyvärr inte i form för det. Hade varit något att få följa med och lyssna, se och uppleva. De stora bolagen har en del duktigt folk rörande naturvård nuförtiden, det är de gamla synderna som jagade bort den svarta storken, men då tänktes det annorlunda.

Svar från Lena Holm 2025-10-25 20:19

Tack Stefan,
du hade haft hur kul som helst i det här gänget:-) Det var ganska blandat med deltagare som var skogsägare (mest små), medlemmar i Naturskyddsföreningen inom regionen eller involverade i Svenska kyrkans skogar på något sätt. Det var också några forskare samt naturfotografen Staffan Widstrand + Sveaskogs representanter. Det här var ett gyllene tillfälle för mej att bilda mej och träffa nya, presumtiva kontakter som kan vara bra i framtida projekt.
Hälsningar Lena

2025-10-26 11:41   morgondotter

tack för intressant resa in i vårt ursprung,
jag lyssnar på Naturmorgon och följer med lite i både bra och dåligt

en stor kunnig grupp människor vill reparera det som förstörts
både Måns Hagberg, Bengan och du skriver om det idag, på olika sätt men viktigt

som fyrtiotalist suger jag i mig, med förtröstan och glädje, att vi är många som vill förändra dom livsvillkor som råder

/inger

Svar från Lena Holm 2025-10-27 19:38

Tack Inger,
jag träffade många väldigt kunniga människor på denna resa. Det var en extra bonus att också få gå ut i skogen med dem och inte bara sitta inne och lyssna på föredrag. Det finns mycket som behöver repareras utöver det som redan pågår. Dessutom fortsätter vi ju att förstöra.
Hälsningar Lena