B. LOGGBOKEN
Hundaction
En kollega till mej har fyra jaktlabradorer och en dag hade vi bestämt oss för en fotosession på lunchen. Hundarna, som legat och sovit hela förmiddagen, var förstås mycket ivriga när vi kom ut på en stor vall. Den ljusa, Tim, är yngst (1,5 år) och han var förstås ivrigast av dem alla.
Gissa om dom är lydiga. Här är det mattes visselpipa som är lag.
Men det här var ju deras lunchrast också och det var full fart.
Ynglingen ger sej på den näst yngsta, den vackert ljusbruna Specks, som försvarar sej så gott det går.
Mycket spring i dessa spänstiga jakthundar.
Ibland kan de se riktigt galna ut mitt i språnget.
Ville är äldst, 11 år, och han tar det lite mera piano. Framför allt springer han inte så gärna med "gänget", för han blir ofta nersprungen av den yngsta, som det inte är någon hejd på när han busar.
Mitt i allt springande blåser matte "sittsignal" i pipan och då gör man som matte vill, dvs sitter. Det såg faktiskt dråpligt ut när alla fyra stannade upp och faktiskt satte sej.
Sedan blev det samling och nu skulle det hända något. Här fick de order att stanna när matte gick ifrån dem. Framför dem är det en svacka i vallen där det står vatten.
På mattes signal kom de alla sättande i full fart och tre av dem höll t o m ihop så pass länge att det blev några actionladdade bilder.
Här gick det undan.
Tim drog ifrån med kraftfulla språng.
Specks och Bono kom som tvåa och trea.
Ville sprang minsann också genom vattnet, men han valde en annan väg och uppvisade aningen mer värdighet. Men han kan fortfarande springa så man blir alldeles förvånad.
Jag tog givetvis porträttbilder på alla hundarna och väljer att visa en på Tim som jag tyckte gjorde sej bra bland de bruna ormbunkarna.
Vi kämpade även ihop en bild med alla fyra. Det här är ju lydiga hundar som man kan få att sitta på rad, men Tim hade en tendens att sticka fram en aning, av ren iver, och Specks (på högerkanten) avskyr att bli fotograferad. Det slutade sålunda med att jag fick klippa och klistra för att få till en någorlunda acceptabel bild. Ville, den tredje från vänster, är ovanligt liten för att vara en jaktlabrador. Specks, som är en reslig kille, lyckas ändå krypa ihop så han ser mindre ut. Han tyckte det här tog alldeles för lång tid.
Hälsningar Lena
det tror jag säkert och då hade den unga hunden fått en till uthållig kompis att köra slut på. De äldre hundarna i detta gäng tycker han är lite väl energisk just nu, men han är ju ung.
Hälsningar Lena
/Affe
en trist erfarenhet. Labradorer är för det mesta helt underbara hundar och jag har haft en själv, en jaktlabbe som var oerhört fin och harmonisk. De flesta hundar jag träffar ägs av folk som jag jobbar med och de är troligen mer kvalificerade hundägare än gemene man pga sitt yrkesval. Det är ju oftast ägarens agerande/eller icke agerande som ligger bakom hur hunden beter sej.
Hälsningar Lena
det här var en stor vall vid en mindre landsväg, dessa hundar stannar ju på kommando så det går utmärkt. Det är svårt att fota hundaction när det är många hundar , men jag har i alla fall en hyfsad chans med den typ av autofokus som nyare kameror har.
Hälsningar Lena
Saknar så de vi haft, så mycket kärlek vi fick och längtar efter en ny, men även om saknaden och längtan är hur stor som helst så borde det inte just mot hunden att skaffa en ny i vår ålder.
Skaffa en liten säger några, men ska vi ha hund så ska det vara en labrador.
En som Tim, Specks, Ville eller Bono.
Härliga bilder.
jag förstår hur det känns och jag skulle också gärna ha en hund, troligen en labbe, om det inte var för att vi båda jobbar så pass mycket. Dessa är så härliga men min kollega har också fått utarbeta rutiner och "bygga om hemma" för att kunna ha dem, samt att hon givetvis jobbar mycket med sina hundar.
Hälsningar Lena
hundarna lyder hennes kommandon och känner tillit
och är lyckliga så, just så får hunden ett bra liv
själva hundägaren är alltid den som skapar sin hunds liv, glädje eller förvirring
fint att se
/inger
det här är en mycket kunnig hundperson med lång erfarenhet. När jag lärde känna henne hade hon schäferhannar och tävlade lydnad på SM nivå. Hon har sedan gått över till jaktlabrador (och jakt) som inte är fullt så "stöddiga" som hennes schäfrar var.
Hälsningar Lena
labradorer är i allmänhet helt underbara hundar. Jaktlabbarna är mer energiska och inte nödvändigtvis så matfixerade som den tyngre varianten. Jag har haft en som inte var intresserad av jakt och var en mycket mysig sällskapshund.
Hälsningar Lena
det svåra var att fånga dem i farten när det var flera tillsammans. En i taget är OK med en ny kamera med följande ögonautofokus, men ett helt gäng här en utmaning.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
dessa hundar bjöd verkligen på mycket action och tungan hängde utanför för det mesta. Ibland blir det helt galet med både öron och tunga. Det tog en del justerande för att få till sista bilden.
Hälsningar Lena
Bra serie med massor av roliga situationer. Min bror har en brun labrador och hade en svart innan dess. Den svarta var en hanhund och den bruna är en tik. Min bror är en väldigt tyst, lugn och avslappnad person och som du säger har detta förmodligen smittat av sig på hundarna. Labradorhundar är också väldigt lätta att uppfostra/träna, eller hur? Vi hade en blind vän som hade två labradorer som ledarhundar genom åren.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
ja du har rätt i både att din brors hund nog påverkas av sin lugna husses humör och att labradorer är förhållandevis lätta att träna till att utföra olika tjänster. De har också en fint temperament som gör att de lämpar sej mer till t ex blindhund eller att söka efter narkotika, än att jobba som vakt- och polishundar. Dessutom gillar de ju att apportera och det kan vara annat än fåglar.
Hälsningar Lena