B. LOGGBOKEN

Vargar på myren II

Den här bloggen tar vid där den förra slutade och det har gått ungefär 40 minuter. Alfahannen är ute på myren och spanar. 

Det kommer en ny björn och den rör sej först mot gömslena för att se om det finns något gott där. Den drar sej sedan mot åtel och det är förstås då det börjar hända saker. Nu blir det många bilder, men jag vill visa förloppet. 

Precis som vid första attacken väntar vargarna tålmodigt på att björnen ska förse sej med ett rejält stycke och bära iväg med det. Denna gång är det en av ungvargarna (till höger), samt alfahannen som väntar i bakgrunden. 

Den unga vargen attackerar björnen genom att nafsa den i hasorna. Alfahannen rör sej sakta framåt mot björnen, men avvaktar.

Den unga vargen får göra grovjobbet och driver björnen framåt genom att irritera den bakifrån. Det går undan. 

Nu ingriper alfahannen och de rör sej snabbt runt björnen.

Den äldre och erfarna vargen attackerar björnen våldsamt...

...och levererar ett ordentligt hugg i sidan. Så här ska en björn tas (är det som att den visar den unga vargen). 

Björnen snor runt men håller fortfarande tag i "bytet".  

Ett nytt nyp i baken och en hotfull gest från alfahannen. 

Björnen slänger runt med sitt köttstycke och det här kanske är mest en lyckträff, men den sopar till vargen ordentligt med sin middag. Här uppstår faktiskt en del tumult och den unga vargen springer på sin far dvs de schabblar till det, men jag tar inte med dessa bilder.   

De är nämligen snabbt tillbaka i sina proffsiga roller och jagar runt björnen. Notera framtassen som den är på väg att sopa till med. Björnen är helt klart en tuff opponent som antagligen väger ca sex gånger mer än den vuxna varghannen.

Här har björnen tillfälligt släppt sitt "byte" och det ligger till vänster om den men syns inte på bilden. Notera att den unga vargen slinker in bakom björnens rygg.

Den är blixtsnabbt och rycker åt sej köttstycket (tänk om de hade varit vända åt andra hållet). 

Den unga vargen rusar iväg med sin trofé, med björnen efter sej. Alfa hannen avvaktar och konstaterar kanske att telningen kommer att klara sej undan björnen på egen hand.  

Den har i alla fall koll på björnrumpan om det skulle behövas en undanmanöver.

Björnen ger upp rätt fort. De två rovdjuren tittar på varandra. Kamper är över och det är antagligen inte första gången dessa två har mötts. När jag tittar på tidsangivelsen på bilderna har hela förloppet, från tredje bilden och hit, inte tagit mer än drygt en minut. 

Björnen lommar iväg och alfahannen tycker att det är på sin plats med lite revirpink. 

Fyra minuter senare har den försett sej men ett eget stycke från åteln. Vilket får mej att ännu mer tro att attacken och kampen med björnen, mest är till för att lära unga vargar hur man tar mat från en björn. De ska ju klara sej själva. Unga honvargar kan få stanna med alfaparet men hannarna kommer att stötas bort. 

Vi pustar ut i gömslet efter en helt makalös upplevelse. Man sitter ibland timmar utan att det händer något och så plötsligt, blixtrar det till. Den gamla örnen är kvar ute på myren och passar på att svepa förbi när det lugnat ner sej. 

Korparna är förstås kvar och uppehåller sej vid åteln. En av ungvargarna retar sej så mycket på dem att den gör ett häftigt utfall. 

Solen är på väg att gå ner och vi får fortfarande en del besök av varg på myren, men dramatiken är över. Nu är det mera stillsam njutning att sitta och titta på dem. 

Alfahannen kommer en till sväng och kollar av läget. Han är otroligt stilig i det låga ljuset.

När solens sista strålar träffar myren kommer alfahonan tassande.

Hon förvånar oss med att komma rakt mot gömslena, antagligen för att kolla om någon liten god laxbit har förblivit oupptäckt av björnarna som varit där tidigare. 

Hon passerar långsamt mitt framför oss och poserar verkligen för fotograferna. Bilden är visserligen tagen med 500 mm, men den är obeskuren och närkontakten får tiden att tillfälligt stå stilla. 

Den här kvällen kommer jag aldrig att glömma och hon ger oss en mycket fin avslutning.

Mörkret sänker sej på myren och två av mina gömslekompisar åker tillbaka till "lodgen" där vi bor. Jag väljer att stanna denna natt i gömslet. Det skymtar en björn vid åteln som kommer för att ta sej ett snack på resterna. Jag avnjuter en smörgås och njuter av stillheten. Vi är två som sover över i gömslet som är förhållandevis stort, har sängar och madrasser.

Det har bildts en ridå av dimma på myren och jag hoppas förstås att den ska vara kvar i gryningen. Vi ställer ett alarm på 04:45. 

Hej så länge,

Lena

2025-09-23 18:40   Turbo56

WOW!
Vilken fantastisk bildserie och vilka otroliga möten med våra stora rovdjur.
Jag har aldrig träffat på vare sig björn eller varg, men skulle verkligen vilja se dem i naturen.
Fantastiska bilder!

Svar från Lena Holm 2025-09-24 18:49

Tack Stefan,
de flesta vill ju inte möta dessa i naturen, men jag är inte särskilt orolig för att det ska hända. Gömsle är absolut den bästa möjligheten och det är ju så film/naturfotografer får sitt material. I alla fall dessa djurslag.
Hälsningar Lena

2025-09-23 18:50   Daniel Steen

Vilka upplevelser du visat i denna och andra bloggar!! Grattis!!
Goa bilder dessutom, kul att få följa med i kampen om köttet!

Daniel

Svar från Lena Holm 2025-09-24 18:50

Tack Daniel,
vi fick några dagar med helt otroliga möten med både björn och varg samt de fina björnungarna. Det var en mycket lyckad tur till Finland och några väl använda semesterdagar.
Hälsningar Lena

2025-09-24 07:18   pdahlen

Fantastisk serie. Jag undrade också om det inte hade varit mycket enklare att plocka en bit från åteln, men det är kanske som du säger i utbildningssyfte. De förflyttade sig inte under striden om maten, de är kvar på samma plats så björnen verkar inte försöka att sticka iväg, men har kanske inte en chans mot vargarna och det vet den

Svar från Lena Holm 2025-09-24 18:53

Tack Peter,
björnen förflyttar sej inledningsvis, men när vargarna börjar störa den kommer den inte så långt, för de snor runt så mycket. Den försöker nog dra men här stoppade nog alfahannen upp den i och med att den väntade en bit bort.
Hälsningar Lena

2025-09-24 07:56   Stican

Vilken serie av kampen om köttstycket Jag förstår att det måste ha varit spännande att se hur utgången skulle bli och det blev också fina bilder av bataljen
Ha det gott/Stig

Svar från Lena Holm 2025-09-24 18:54

Tack Stig,
det var en mycket spännande kamp att bevittna och alla var helt upprymda av händelsen. Men vi satt ju i gömsle och kunde förstås inte prata om det förrän efter frukost nästa dag.
Hälsningar Lena

2025-09-24 11:29   Margareta Cortés

ilken dramatik – och vilken bildserie! I tredje bilden från slutet ser det nästan ut som att vargen ler mot dig och tänker: 'Nu fick du väl bra bilder, Lena?' Det är något både självsäkert och finurligt i blicken. Jag fascineras av hur smidiga och listiga vargarna är i sitt samspel, särskilt i kontrast till björnens kraftfulla men mer tröga rörelser. Din teori om att alfahannen lär upp de unga känns helt rimlig – hela förloppet har ju nästan pedagogisk precision. Tack för att du delar med dig av detta unika möte!

Svar från Lena Holm 2025-09-24 18:58

Margareta,
du har rätt i att vargarna var smidiga. De dansade runt björnen på lätta tassar och alfahannen verkade helt oberörd när allt var över, inte ens tungan ute. Björnen, å andra sidan, har ju ätit upp sej inför vintern och är nog mer otymplig än vanligt. Men den snodde runt rätt fort ändå, men alltid lite långsammare än vargarna.
Hälsningar Lena

2025-09-24 14:46   Vibybo

Där bjöd du på en uppvisning! som jag inte sett förut visas, och fint blev det. Mycket bra! Har för mig att rovdjur undviker skada varandra, för stora risker, utom när de är ute för att döda. Det är nog som du säger, en lektion. Annars påminner det om politiken, tjyvnyp och erövring. Fina de andra också med med honan, och ungvarg med korpar m.m.

Svar från Lena Holm 2025-09-24 19:00

Tack Stefan,
det var som en koreograferad uppvisning i hur man ska göra och alfahannen styrde hela showen. Men jag visade inte när den unga vargen gör bort sej och springer rakt in i sidan på pappa. Den har inte full koll ännu. Honan var en otroligt fin avslutning på den här kvällen.
Hälsningar Lena

2025-09-24 14:57   sveka

Mer snabb action mellan björn och vargar, jag blir nästan andfådd av att läsa ditt spännande inlägg! Jag tycker att Wolfgang hade en poäng i sin kommentar till ditt förra inlägg att det kan vara en fördel med stillbilder när det gäller så snabba förlopp. Det gör att man kan detaljstudera enskilda moment och tydligt se dynamiken (som i bild 9 från slutet). Men jag gissar att du använder snabb seriebildtagning så att det nästan blir som rörlig film, där du kan plocka ut de mest intressanta bildrutorna.
Slutbilderna med den vackra varghonan är magiska. Hennes intensiva blick förklarar för mig människans respekt för vargar genom tiderna.
Hälsningar Sven

Svar från Lena Holm 2025-09-24 19:04

Tack Sven,
tur att jag föredrar stillbilder alla gånger :-) Jag har inte använt 30 bilder per sekund utan 12 och jag fotade inte kontinuerligt hela förloppet, men visst blev det många bilder. Honan bjöd på en mycket fin avslutning på dagen då hon kom ända fram till oss.
Hälsningar Lena

2025-09-24 16:33   gunte

Inte mycket att tillägga, grymma actionbilder från middagsbordet. Ja det verkar vara bråk om maten så att gömslefotograferan ska få sina drömbilder, väldresserade vilddjur ;))
HaD/Gunte..

Svar från Lena Holm 2025-09-24 18:44

TAck Gunte,
det var var förstås en helt fantastiskt kväll, men två av fem kvällar såg vi inte skymten av dem. Så de är inte så väldresserade att de alltid dyker upp vid gömslena :-) Men när de kom var det förstås helt otroligt.
Hälsningar Lena

2025-09-27 09:33   Iwa

Härliga bilder!

Svar från Lena Holm 2025-09-30 17:41

Tack Per,
det var en mycket givande sittning i gömslet denna eftermiddag/kväll.
Hälsningar Lena

2025-09-30 17:35   imse 59

Wow, vilken underhållning !
Ibland ska man har tur, eller mycket tur rent av.
Superhäftiga bilder på både upplevelse och fin varghona.
Ing-Marie

Svar från Lena Holm 2025-09-30 17:44

Tack,
det här var ju en riktig höjdarsittning i gömsle som jag inte kommer att glömma. Vargar och björnar till och från i flera timmar. Efter det två sammandrabbningarna mellan vargar och björn var vi helt utmattade, efter att spänt ha följt den i sökaren hela tiden. Att honan sedan kom och avslutade så fint vid gömslet blev ju sedan en stor bonus.
Hälsningar Lena