B. LOGGBOKEN

Möten i skogen

En rad med små gömslen i den finska storskogen. Platsen ligger bara någon kilometer från ryska gränsen, eller snarare gränszonen mellan Finland och Ryssland. Ni som har följt min blogg ett tag känner kanske igen dessa små "lådor", för jag har varit här förut. Det är Lassi Rautiainens gömslen utanför Kuhmo.   

Gömslena ser lite olika ut och det finns en-, två- och tremansgömslen i skogen. Ovan ett gömsle för två till tre fotografer som kallas Caravan, titta extra noga så förstår ni varför. Jag var här med min sambo 2023 och hade några fantastiska dagar, men det var ett djur som vi inte fick se. Det ligger överst på min önskelista och har så gjort väldigt länge. Eftersom det här är det säkraste stället att möta dessa djur åkte jag tillbaka. En resa som jag bokade in för mer än ett år sedan. 

 Jag hinner precis rigga kameran i gömslet innan den första björnen dyker upp. De vet att det finns godsaker i skogen och när den gamla Pajeron lämnat, som vi åkte med ut hit, kommer de tassande tämligen omgående. Det kommer flera olika individer, men den här blir en av mina favoriter för den är inte så mörk och dessutom lätt att känna igen med den ljusa pälsen över nacken.

Det är främst stora hannar som kommer och de jobbar som bäst på att äta upp sej inför vintervilan. De är riktigt tunga vid det här laget, antagligen runt 300 kg.

Det händer också att de kommer väldigt nära gömslet och då går det utmärkt att använda en vidvinkel i "golvgluggen". Jag hade dock ingen golvglugg i mitt gömsle så det här är taget med 100 mm när den passerade precis framför. Man hör andetagen från de stora djuren och om de stannar och sniffar, en speciell känsla. Men det var ju inte björn som jag åkte hit för, så jag fortsatte spana ut i skogen...

 Jag skymtar en rörelse mellan trädstammarna från ett djur som är betydligt mindre än en björn och den är ljusare, så det är inte en järv. En ljus, brungrå varg kommer smygande och stannar precis i en lucka mellan träden. Jag kommer på mej själv med att hålla andan. 

Vargen är betydligt försiktigare än björnarna och den avvaktar för att se om det verkar lugnt innan den kommer närmare. De stora björnarna har tillfälligt dragit sej undan. Jag följer vargen i sökaren...

" - Skulle jag vara ett hotfullt rovdjur, näe....jag är bara en näpen liten varghona som vill åt laxhuvudena som ni gömt" . Jag får senare veta att det är flockens alfa-hona som kommer mot oss i gömslena denna kväll. 

Jag försöker hålla koll på den ljusa vargen och samtidigt spana genom det lilla fönstret ut över skogen. Det kommer en till varg, betydligt mörkare och mer "varglik". 

Den här vargen är grövre och otroligt vacker. Det är flockens alfa hanne och han lever upp till sin roll med perfektion. Han kommer också att visa vad det är som verkligen gäller vid ett senare tillfälle.

Andäktigt försöker jag hålla koll på båda vargarna. De möts vid ett tillfälle men inte utanför mitt gömsle. Jag ser dem tillsammans en kort stund, men sikten är delvis skymd och det blir inga bilder från mötet. 

Den ljusa vargen kommer närmare och hittar en och annan godbit som björnarna inte hunnit glufsa i sej.

Hon bjuder t o m på porträtt. Bilden är visserligen tagen med 500 mm, men den är endast måttligt beskuren i kanterna. Det här mötet översteg mina vildaste fantasier och jag är trollbunden.

Den tjusiga hannen kommer också riktigt nära. Den här bilden är beskuren till stående format. Jag har låtit vargen vara i visst mörker, för det var så jag upplevde det. Det skarpa solljuset ställer till en del för oss fotografer då djuren rör sej mellan trädstammarna som nästan är svarta.

Den kaxiga alfahannen hade också en mjukare sida och kunde helt plötsligt se betydligt mer hundlik ut. Men det var ett kort ögonblick och helheten talade ändå sitt tydliga språk.

Vargarna var hela tiden på alerten och här kommer det något stort lufsande i skogen. Dags att slinka iväg.

Björnen med smeknamnet "The Boss" gjorde entré och då backade alla andra undan. Vargarna lämnade oss för den här gången, men det skulle bli fler möten innan resan var slut. Solen gick ner och till slut var det bara nötskrikor kvar som letade efter smulorna, vilket faktiskt också bjöd på viss underhållning. 

Hej så länge,

Lena 

2025-09-17 22:40   Wolfgang

Underbar berättelse och härliga bilder! Så jättefint!
Tack för att Du visade! Mvh Wolfgang

Svar från Lena Holm 2025-09-18 21:38

Tack Wolfgang,
det var en speciell känsla och något som jag verkligen längtat efter att få uppleva.
Hälsningar Lena

2025-09-17 22:47   sveka

Du bjuder på ett nytt spännande reportage om djurmöten med väldigt stark närvarokänsla. Det är till och med så att jag, som aldrig suttit i ett gömsle, nästan ryggar tillbaka när jag ser dina bilder på de väldiga björnarna. I den samiska kulturen är björnen ett heligt djur, och det är lätt att förstå varför.
Det blev fina vargporträtt, och bilden där varghonan tittar rakt in i kameran har en stor intensitet. Här kan jag inte spåra någonting av det bedjande eller bevekande drag som hundars blick kan uppvisa i kontakten med människor. Det är som du antyder lättare att ana hundens ursprung i vargen när man ser dina bilder på den tuffa hanvargen. Men han kanske visar upp sitt rätta jag i kommande bilder.
Hälsningar Sven

Svar från Lena Holm 2025-09-18 21:42

Tack Sven,
björnarna kommer nära ibland men jag har aldrig upplevt något obehag eller känt mej utsatt i något gömsle. Jag skulle däremot inte gå ut. Vargarna kunde se väldigt varglika ut men ibland så skymtade man drag som påminde mycket om hund. Eller omvänt, våra hundar visar upp en hel del vargbeteenden.
Hälsningar Lena

2025-09-17 23:18   Erik Madsen

Hej Lena. Otroliga upplevelser och berättelse.
Jag tror att det är porträtten av vargarna som tilltalar mig mest.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Lena Holm 2025-09-18 21:43

Tack Erik,
just porträttbilderna är jag väldigt nöjd med. De är visserligen beskurna, men jag trodde nog ändå inte att jag skulle få den sortens närbilder.
Hälsningar Lena

2025-09-17 23:56   bildsten

De två porträtten av alfaparet där du har ögonkontakt är fina tycker jag liksom björnen som blänger på dej.

Svar från Lena Holm 2025-09-18 21:45

Tack Sten,
jag är mycket nöjd med porträttbilderna för jag trodde aldrig att jag skulle få dem så pass nära inpå. Förutom björnen, för den visste jag skulle komma fram till gömslet.
Hälsningar Lena

2025-09-18 02:47   pisces

nu är det sådär orättvist igen!!! *superavis*

Svar från Lena Holm 2025-09-18 21:46

Tack Malinka,
jag tänkte nog att du skulle gilla att se vargarna, med tanke på att du har och har haft stora hundar. Det här har jag längtat efter länge.
Hälsningar Lena

pisces 2025-09-18 21:56

jag kan verkligen förstå det. jag skulle väldigt gärna se/träffa på vargar på nära håll, faktiskt. de är oerhört vackra djur - och ja, de påminner onekligen om bland annat schäfrar, vilket jag har mest erfarenhet av. 🤗

nån gång ska jag OCKSÅ!!! *skrivet med lite småbarnslig röst*

2025-09-18 09:01   gunte

Ja där kom dom fina djurmötena på rad. Fängslande porträtt på vargarna som växlar mellan grym och nyfiken. Tur att inte björnarna ser gömslena som "matlådor" ;)
HaD/Gunte..

Svar från Lena Holm 2025-09-18 21:48

Tack Gunte,
björnarna vet att vi är där, men nöjer sej tack och lov med det godis som finns utspritt till dem. Vargarna kunde verkligen se mycket olika ut och jag har förstås inte visat alla uttryck ännu.
Hälsningar Lena

2025-09-18 12:38   Margareta Cortés

Läste texten i mobilen i gårkväll, men ville se bilderna på stora skärmen i datorn.
Härliga bilder och vilken lycka att få se vild varg.
Har ju träffat vargarna på Kolmården på nära håll och fått känna på magin att ha de inpå sig, men vild har jag aldrig lyckats att få se.
Kan förstå känslan och upprymdheten.
Fastnade lite extra för bilden där varghonan tittar rakt in i kameran, även om alla är så bra.

Svar från Lena Holm 2025-09-18 21:51

Tack Margareta,
känner igen det där när man titta i mobilen. Det ger en helt annan känsla när man tittar på en riktig skärm. Jag har längtat länge efter att få se och fota vilda vargar. Vi har också varit på Kolmården och mött de vargar som fanns där, och det var speciellt på sitt sätt. Det var samma djur som senare tog skötaren. Det blev flera fina porträtt på honan i skogen och senare även ute på en myr.
Hälsningar Lena

2025-09-18 19:39   Vibybo

En mycket välfotograferad serie, ögonfokus är viktigt och det går att se djuren mer personligt på bilderna. Svårt ljus, men det blev bra, särskilt det mångfärgade glittrande bärriset. Jag funderar på hur jag själv skulle känna med en stor björn just utanför ett litet skjul, nu är det här riktigt smarta djur, men ändå!

Svar från Lena Holm 2025-09-18 21:55

Tack Stefan,
solljuset var knepigt men det blev fina effekter på en del bilder, dock stora kontraster på andra. Det var också en hel del snabba justeringar av slutartiden. Jag har upplevt björn nära gömslen förut och aldrig känt något obehag eller någon oro. Men jag har fått höra att en del får en släng av björnfrossa i dessa skogsgömslen.
Hälsningar Lena

2025-09-18 19:47   pdahlen

Grattis väldigt fint och vackra porträtt på vargarna. Gillar redigeringen att det är lite ”dämpat”. Kan tänka mig att man kan hålla andan när man fotograferar varg, det har jag kommit på mig att göra när jag fotograferar en insekt

Svar från Lena Holm 2025-09-18 21:58

Tack Peter,
när jag såg första skymten av varg höll jag definitiv andan och önskade innerligt att den skulle våga komma närmare. Vilket den ju gjorde denna gång. Vi hade också ett par tillfällen då unga vargar (årsungar) passerade på mycket långt håll och inte vågade komma närmare gömslena.
Hälsningar Lena