B. LOGGBOKEN
En annan vinkel på djurlivet
När man åker safarijeep sitter man ganska högt, utom möjligen när man får möjlighet att ligga på golvet med dörren öppen. När man sitter i ett av Zimangas gömslen, designade av Bence Maté, sitter man med kameran i marknivå. Vi hade en eftermiddag i ett gömsle som hette "Bhejani reflection hide" med ett "vattenhål" framför där djur kom för att dricka eller bada, som dessa bedårande Helenaastrilder. Det var full fart på småfåglarna så fort vi stängt dörren till gömslet och det fanns många fler arter, men de får komma i en annan blogg.
Det var främst med de större djuren där upplevelsen av att sitta lågt och nära blev mest överväldigande. De första som kom insmygande, lite försiktigt, var nyalaantiloper. Det är honor med ungar. Båda könen har 12 tvärgående vita ränder på kroppen, i övrigt är de så olika att man kan tro att det är två olika arter. De står högt upp på både lejonens och leopardens meny.
Den minsta ungen vågade sej fram till vattnet efter en stund.
Den kommer att växa i sina öron så småningom.
Kort därefter, men när honorna lämnat, kom en grupp med hannar. Förutom att de har stora horn och en helt annan färg, är de också nästan dubbelt så stora. Den här bilden är tagen med 35 mm på min gamla 5dmkIV.
Med 100-500 mm zoomen på 100 mm och en R5mkII kan man få en sån här bild på den törstiga nyalabocken. Bilden är beskuren från ett liggande format.
Vårtsvin fanns det gott om men de vi såg från jeep var ofta i rörelse, mest springande med svansen i topp. Här kom de istället promenerande mot oss.
Det här var en helt underbart gäng som plötsligt fyllde upp hela bildfältet.
Jag greppade min andra kamera, som inte satt på stativ och tog några bilder. Här hoppades jag på lite action, eller kanske ett bad. Men det blev bara lite skvättande.
Om det var några som bjöd på action så var det det tofspärlhönsen. De kom inrusande som "yra höns" och hann nästan springa ut ur bildfältet innan jag fick några bilder på dem.
De var riktiga sprättisar och förvillande att titta på i sina prickiga kostymer.
Även om jag inte läst någon specifik studie av just tofspärlhöns, törst jag nog ändå påstå att de inte hör till de smartaste fåglarna. Notera storleken på huvudet, vilket begränsar hur mycket som får plats där. Fågelögon är dessutom runda "klot" och förhållandevis stora.
De hade en del besynnerliga beteenden för sej, antagligen är det ett par men det går inte att skilja på könen. De bildar monogama par och man tror att de håller ihop i flera år.
De var vaksamma och kunde ibland stanna upp helt, sträcka på sej och spana.
Men ibland verkade det som att de helt glömde bort att se upp...
Om jag inte lutade mej fram var det här precis så mycket jag såg av den gigantiska giraffen som kom inklivande från vänster.
Det är en hona, så det finns förstås hannar som är större, men där och då kändes den verkligen stor. Giraffen är världens nu levande högsta djur och honorna kan bli 4,3 m. Med vidvinkel lyckades jag i alla fall få med hela det imponerande djuret på bild.
Jag tror att den var törstig och den funderade en bra stund på om den skulle våga dricka. Den spanade, sänkte huvudet och tittade på vattnet, reste på huvudet och spanade igen. Den kunde inte bestämma sej och lämnade till slut utan att dricka.
Det fanns en mindre giraff som kommit ungefär samtidigt som den stora och den kom också fram till vattnet. Den spanade på de irriga pärlhönsen och stampade en gång med ena framklöven, som en liten markering eller kanske en varning.
Den såg sugen ut och vi väntade andäktigt på om den skulle inta den vågade posen som krävs för att nå vattnet och dricka.
Det gjorde den! Den drack snabbt och gjorde sedan en hastig manöver som ingen av oss hade rätt slutartid för.
Den ville ha mer vatten och gjorde hela manövern igen. Det var en mindre och betydligt lättare giraff än den första, men det var ändå en ganska omständlig procedur. Giraffens extremt höga blodtryck gör också en sån här manöver till en fysiologisk utmaning, såväl att sänka huvudet så långt under hjärtats nivå, som att sedan resa sej upp igen, utan att svimma. Men det spar vi tills vidare.
Hej så länge,
Lena
trevligt att du är inne och tittar på detta äventyr.
Hälsningar Lena
/Affe
det var spännande att sitta där och vänta för det är trots allt ganska många olika djur som kan dyka upp. Jag håller med om att den bilden på giraffen är lite extra. Den har bra koll på att fåglarna är där.
Hälsningar Lena
jag tycker ändå om bilderna då giraffen bara böjer på huvudet lite t ex då den tittar på pärlhönsen. Det är dock sällan som man fotar djur i en sådan nerifrån och upp vinkel.
Hälsningar Lena
Det var spännande att se de exotiska djuren fotograferade från den vinkeln.
Jag gillar särskilt nummer 3, 4, 20 och 21.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
den lilla hjortkalven var bedårande och lekte först mest kurragömma runt benen på de större djuren. Sedan kom den fram själv och blev förevigad av tre kameror. Den drickande giraffen stod högt upp på önskelistan för oss alla som satt där.
Hälsningar Lena
det var tydligt att den kände sej obekväm i den drickande positionen och ett par lejon, som de stora honorna vi mötte tidigare, hade mycket väl kunnat sätta in en dödlig stöt i det läget. Det behöver du i alla fall inte oroa dej för när du knyter skorna.
Hälsningar Lena
vårtsvinen överraskade många gånger med att vara väldigt roliga att titta på när vi satt i gömsle och pärlhönsen var ren underhållning. Giraffen har en mängd olika anpassningar som gör att den kan hantera blodtrycket till huvudet när de böjer sej fram. Den får inte heller ödem i benen, vilket blodtrycket borde leda till. Det är ett extremt förunderligt djur.
Hälsningar Lena
det är ett fint betyg och vi hade magiska upplevelser varje dag, men också långa sittningar då det inte hände något alls. Det är trots allt inte en djurpark.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
jag hade två kamerahus för att vara säker på att få med både stora och små djur. Jag fotade t o m en rolig skalbagge då vi satt och väntade på att något annat skulle dyka upp. Den kom inte med nu för jag hade redan för många bilder. Det var första gången jag fotograferade Helenaastrilder och tofspärlhöns.
Hälsningar Lena
med det djurlivet som finns och att dessutom växla mellan safarijeep och gömsle så blir det både högt och lågt, extremt högt med giraffer.
Hälsningar Lena
Zimanga private game reserve har specialiserat sej på att ta emot fotografer. De har flera gömslen designade av Bence Maté dvs nergrävda så man fotar i nivå med djuren, de har spegelglas, vattenspeglar och belysning nattetid. Man är dessutom inte mer än tre personer per jeep när man åker på "game drive" och guiderna är själva erfarna fotografer dvs de vet hur viktigt det är med ljus eller motljus, siluetter, vinklar etc.
Hälsningar Lena
Gillar också pärlhönsen, vilka sköningar !
Ps. Ha, ha, lite kontraster mot min blogg för två veckor sedan där vi var glada över ekorren i spegling :-)
Ing-Marie
just vid det här gömslet och denna dag hade vi otrolig utdelning. Jag har inte visat alla djur och fåglar som kom förbi, det hade blivit tjatigt. Men det varierade, som det alltid gör vid gömslen. Många timmar i nattgömsle då det inte hände någonting mer än att fladdermössen svepte förbi i ljuset. Men bara vetskapen att det kunde komma ett lejon gjorde att jag inte kunde gå och lägga mej i de bäddade sängarna.
Hälsningar Lena
Giraffen är fascinerande som fenomen, och att sitta på marknivå och titta upp måste ha varit en mycket speciell upplevelse. Intressant med dess höga blodtryck. Jag antar att det behövs för att säkra blodförsörjningen till hjärnan, men den är konstigt att kärlsystemet i övrigt tål höga blodtrycksnivåer (det gör ju inte människans blodkärl). Förresten, hur (och var) mäter man blodtrycket på en giraff?
Hälsningar Sven
Pärlhönsen betedde sej lite virrigt och de studier som finns på hönsfåglars intelligens tyder inte på att den är i toppskiktet i fågelvärlden. Blodtrycket hos giraffer mäts med invasiva metoder (telemetri) i någon lämplig artär t ex carotis (halsen), men den är ju lång så man måste väl ange var. För att ha ett blodtryck på 110/70 i huvudet måste den har ett tryck på 220/180 i nivå med hjärtat. Jag tror att åtminstone väggen på artärerna är ovanligt tjocka, men jag minns inte fler detaljer. De nära möten vi hade med girafferna gör mej dock nyfiken att försöka leta efter lite mer uppgifter om deras fysiologi.
Hälsningar Lena