B. LOGGBOKEN

Gryningstur med stora katter

Det var fortfarande ganska mörkt när vi åkte ut klockan sex på morgonen, men man kunde se att solen var på gång. Det var också kallt, vissa mornar inte mer än 6-8 grader. Jag hade stoppat en vinterjacka i resväskan, för att den fick plats, och den använde jag varje morgon. Det fanns dock filtar på varje sittplats och en varmvattenflaska i en fleecepåse till varje person. Vi passerade några stora kudu i mörkret och jag testade att ta en bild med ISO 10 000. Jag har bevarat den mörk för att det ska se ut som det gjorde på platsen.

Solen kom ganska fort och vi hade en flock med impala framför oss. De var på helspänn. 

Där stod också några gnuer som frustade och var lika vaksamma som de mindre hjortarna. Dessa bilder är tagna med 500 mm så det var inte vår jeep som oroade dem. 

Det var en stor, kraftigt lejonhona som orsakade nervositeten. Det var dock uppenbart att båda parter hade uppmärksammat varandra och att alla typer av överraskningsmoment var uteslutna. 

Det visade sej vara två lejon. Systrar på drygt sex år som var mycket välmående och fina. 

När de sammanstrålade fick vi bevittna hur två lejon som känner varandra väl, hälsar på varandra. Det var en av de finaste stunderna under hela resan.  

De stora katterna gned sina huvuden mot varandra...

...tittade varandra i ögonen...

...möttes nos mot nos...

...för lite gos.

Sedan dråsade båda över på rygg i en stor hög av runda magar och mjuka tassar. Det var växtlighet i vägen så de fick gosa ostört en stund, innan den ena tittade upp. Hälsningen och syskonmyset var över.   

Dom hade full koll på var vi satt och spanade på dem. Lejon är Afrikas största rovdjur och även om lejonhonan är mindre än hanen, är kroppslängden mellan 140 och 175 cm samt mankhöjden minst 90 cm. Svansen är nästan en meter lång. Vikten för vuxna honor är 113 till 152 kg (enligt Wikipedia).

Det här var inte två katter som man ville "leka med" och nu var de tydligen på väg någonstans.

Vi satt andäktiga i jeepen och tittade på dem när de kom emot oss. Vi hade tydligen parkerat precis där de hade tänkt promenera...

De fortsatta gå rakt emot bilen tills de var mycket nära, innan de vek undan och gick runt fordonet. Det här bilden är tagen något senare och visar en annan grupp som anslutit till oss. Det var gott om plats mellan jeeparna men lejonen valde ändå att gå ända fram till en bil och sedan runt. 

De två pampiga lejonen passerade oss i sakta mak. Vi mötte dessa två honor flera gånger under veckan, men inget slog detta första tillfälle. 

Guiderna visste lite om vad vi gärna ville fotografera och om det satt en vacker fågel i bra ljus stannade de givetvis bilen. De stannade bara vi bad dem stanna, men ibland såg ju guiden något läckert innan vi hade hunnit uppfatta det. 

Givetvis satt man kvar och väntade på att fågeln skulle lätta och förhoppningsvis flyga åt rätt håll. Den här gången fungerade det perfekt och jag fick en serie fina bilder på den lilabröstade blåkråkan. 

Det fanns ganska gott om dem så vi fick flera chanser. Andra spännande arter såg vi bara en gång, så det gällde att vara alert.

Hej så länge,

Lena

2025-08-15 07:26   pdahlen

Blåkråkan var ju riktigt läcker, du har ju visat blåkråka tidigare från olika länder, de har ju också varit fina, men är inte denna ett strå vassare? Varför har vi bara fått gråkråkor?

Det var intressant med lejonen, jag hade inte den uppfattningen att de skulle vara det största rovdjuret i Afrika eller att de var så stora, men det är nog en 20år sedan jag var på zoo. Vackert i gryningen med impala, lite som jag går runt på Själland innan soluppgången och fotograferar hjortar 😊.
Intressant och vackra bilder, blåkråkan fick du fångat fint, var det pre capture där?

Svar från Lena Holm 2025-08-15 07:49

Tack Peter,
bara fått gråkråka? Vi hade häckande blåkråka i Sverige fram till 1967. Den har vi själva lyckats utrota genom att drastiskt minska arealen betad ängs-hagmark med gamla ekar, avverkning av ädellövskog etc. Det sista paret häckade på Fårö.
Lejon på zoo blir faktiskt ofta större (tyngre) än vilda lejon, men jag blev ändå förvånad över hur stora dessa var. I Afrika finns de största lejonen i den södra delen. Bland de utpräglade köttätarna på land är det bara tigrar som är större (och isbjörnar).
Ja, pre-capture. Jag har ett förprogrammerat läge för att fota flygande fågel och jag kunde snabbt ställa om från de långsammare motiv (elefant) som vi precis lämnat. I vackert gryningsljus spelar det inte så stor roll vad man har för djur eller fågel framför sej :-)
Hälsningar Lena

pdahlen 2025-08-15 10:57

Blev lite nyfiken på blåkråkan och den senaste rapporten i Artportalen var en fågel 2023 i Fyledalen. Totalt de senaste 25 åren så har det varit 48 rapporter men då en hel del på samma fågel, kanske är det runt 10-15 fåglar som letat sig hit sedan 2000

Svar från Lena Holm 2025-08-15 11:08

Tack. Den kommer på besök ibland men anses utdöd i landet. Den kanske finns i Danmark? Jag har ingen koll där.
Hälsningar Lena

pdahlen 2025-08-15 11:21

Inget större hopp där

https://dofbasen.dk/danmarksfugle/art/08410

2025-08-15 07:45   Mari Lidström

Intressant att få läsa om din resa och bilderna är fina, bilden med lejonen, nos mot nos, är så fin. Hälsningar! Mari

Svar från Lena Holm 2025-08-15 07:51

Tack Mari,
det var en riktigt fin stund att få se de stora lejonhonorna mötas, även om vi också fick se en väldig massa annat. Gömslena bidrog till att ge helt andra upplevelser av både djur och fåglar.
Hälsningar Lena

2025-08-15 13:56   LGS

Intressant med lejonens färg. De "försvinner" nästan in i omgivningen. Här på ön har vi "bara" lodjur, de har ju liknande färg som lejonen och syns ju betydligt bättre i naturen. Ändå ser man dom så sällan ...
Spännande bilder!

/LG

Svar från Lena Holm 2025-08-15 16:04

Tack LG,
kul att du tittar in i bloggen. Lejonen smälter in bra just nu då det är torrperiod, men de blir knappast gröna i regnperioden :-) Å andra sidan blir det då frodigare växtlighet och då kan de gömma sej bättre när de smyger på potentiella byten.
Lodjur finns det gott om men de är allt för "svårfångade" utom för viltkameror. Jag har bara sett dem en gång för ca 40 år sedan, från ett bussfönster utanför Ockelbo.
Hälsningar Lena

2025-08-15 18:08   Erik Madsen

Hej Lena.
Imponerande bilder på lejonen.
Det kan man kalla äkta syskonkärlek.
Jag kunde inte låta bli att le lite åt sista fotot :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Lena Holm 2025-08-16 09:32

Tack Erik,
lejon är sociala djur och det kan man se här. Jag hoppades att de skulle hälsa på varandra innan guiden hade förvarnat att det nog skulle hända något när honorna sammanstrålade. Jag måste ju få med en och annan fågel ibland.
Hälsningar Lena

2025-08-16 08:37   Vibybo

Det var en rasande fin omgång med mycket av intresse. Lejonen visade verkligen upp sig. Mycket bra!

Svar från Lena Holm 2025-08-16 09:33

Tack Stefan,
den här stunden med lejonhonorna var verkligen fin och även om vi fick se mer lejon blev det inte riktigt liga magiskt. Kanske också för att det var de första stora katterna vi såg.
Hälsningar Lena

Vibybo 2025-08-16 10:36

Jag gick på en stig för ett antal år sedan med 2 barnbarn, flickor i småskolan, i Orsa rovdjurspark nedför en backe tätt längs med ett stängsel, när 2 tigrar som varit längre upp plötsligt dök upp och gjorde sällskap tätt intill stängslet. Tigrarna iakttog barnen noga, de kändes stora och stängslet obehagligt bristfälligt, en kort promenad som kändes väääldigt lång. Sen stängde ju parken pga bristande säkerhet och dödsfall efter attack av björn.

2025-08-16 12:29   sveka

Jag har flera gånger nu tittat på och fascinerats av din bildserie om lejonsystrarnas hälsningsceremoni. Den skulle ju nästan kunna jämföras med ett mänskligt möte med djupa blickar in i varandras ögon och nära fysisk kontakt huvud mot huvud, och nos mot nos. Du skriver att lejon är sociala djur, men hur mycket av det du visar är instinktiva beteenden, och hur mycket är "äkta" känslor, i den mån lejon har sådana? Spelar det någon roll att de båda är systrar (och hur vet man det?), eller brukar lejon hälsa på varandra så här, oberoende av släktskap (och kön)? Eller kan det vara så att det faktiskt finns vissa paralleller mellan djurs och människors beteenden?
Oavsett dessa funderingar tycker jag att dina bilder är fascinerande och att de ger spännande "föda åt tankar", som det heter på engelska.
Hälsningar Sven