B. LOGGBOKEN

Zimanga private game reserve

För att komma till Zimanga flyger man till Durban och sedan följer en ca fyra timmar lång transport på landsväg. Den första halva av sträckan färdas vi på motorväg och vårt ekipage, en buss med plats för 20 personer samt en släp för bagage, susar fram i bra takt på motorvägen. Vi blir dock stoppade av polisen två gånger. Men det går fort, bara rutinkontroll.

När vi lämnar motorvägen blir det smalare, men det är fortfarande en bra väg. Dock  dyker det upp otydliga vägarbeten längs kanterna, det rör sej också fler människor och det säljs ananas och annat vid vägkanten (fast det inte är tillåtet). 

Med bara en fil i vardera riktningen uppstår också en del spännande omkörningar. De stora långtradarna är lastade med kol, det är gott om dem och de kör i ca 80 km/timmen, givetvis långsammare i uppförsbacke. Personbilar kör om dessa ganska lätt, men här märks det att vår buss är ganska tung. Den här situationen löste sej utan problem, då den mötande bilen givetvis körde ut på kanten. 

Som en extra krydda gick det förstås djur och betade längs vägen. Ibland hela flockar med kor, getter och enstaka åsnor. Det var inte heller tillåtet, men där gick de i alla fall. Den här kon klarade sej för att vi höll lite till vänster i mötet med lastbilen. Vi kom fram helskinnade till Zimangas grindar där vi fick lämna bussen för transport med traditionella safarifordon, öppna Toyota Landcruisers med stämningshöjande dammpatina.  

Framme vid lodgen blev det en snabb genomgång, gruppindelning och schema presenterades, vi tilldelades en guide, serverades lunch och var på plats i rätt fordon, med rätt kameraprylar 14:30. Bagaget hade fått lappar med rumsnummer och hamnade på rätt plats när vi åt. Allt var mycket effektivt. Jag, min sambo och en tredje person, som vi sedan åkte med hela vistelsen, skulle ut på en traditionell "game drive".  

Bland de första djur en vi stötte på var en noshörningsmamma med sin unge. Trubbnoshörning, som är både stillsam och social. Vi hade tilldelats en av de två ombyggda bilarna som gör det möjligt för två personer i taget att ligga ner, öppna en liten dörr, och fota i en betydligt lägre vinkel. Med tre personer i varje bil får man turas om. 

Rödnäbbade oxhackare plockade godsaker både i öronen och näsan på den lilla noshörningen. Den står för övrigt på ojämn mark, det är inte bilden som lutar, det är ungen.

Oxhackarna hade lite partaj ibland. 

När vår guide sträckte ut ett finger och pekade hade jag redan fått syn på den, en vitpannad biätare. Det var också bara jag som fick den på bild och det blev den enda biätare som vi såg på lämpligt fotoavstånd. Det fanns bon men de var inte riktigt på plats där ännu. Fåglar kunde man antingen fånga på bild längs vägen, med lite tur om man lyckades stanna innan de flög, eller från gömslena. 

Solen gick ner ca 17:20 och denna kväll färgades himlen i guldgula toner. Guiderna har, förut utbildning som wildlife guide, erfarenhet av fotografering. De vet hur viktigt ljuset är och försökte alltid hitta vinklar då de parkerade som gav det optimala ljuset på den plats man råkar vara.    

Den här kvällen fick vi ett par impala som gick på vägen ovanför där vi befann oss. Vi stod inte på en väg utan var långt "off-road" när den här fotomöjligheten uppenbarade sej.

Vi avslutade vår första tur med att stanna till hos flodhästarna. De sista solstrålarna skulle snart försvinna, men vi fick i alla fall en stund med dem. Flodhästar gör för det mesta inte så mycket, man väntar och lyssnar på dem när de frustar eller möjligen brölar lite i vattnet. 

Det man väntar på en förstås en gäspning...

...när den väl kommer är det en ganska utdragen handling. Efter allt resande och alla nya intryck smittade gäspningen av sej. Vi åkte tillbaka till lodgen, där det något senare serverades en trerätters middag. 

Hej så länge,

Lena

2025-08-12 21:35   Daniel Steen

Fina bilder Lena!

Skall bli intressant att följa din blogg de kommande dagarna.

Daniel

Svar från Lena Holm 2025-08-14 18:20

Tack Daniel,
det kommer nog att ta ett tag att få ut bilderna och det blir nog i omgångar.
Hälsningar Lena

2025-08-13 07:32   pdahlen

Låter som en fantastisk tur, men inte så mycket semester 😊, det var full fart direkt. En lucka med lågt läge har jag önskat länge på min bil, särskilt när jag körde i Vomb. Oxhackarma såg ju spännande ut och såklart noshörningarna. Vad fint att du fick de fina biätarna på bild. Vackrast blir det ju i solnedgången, avslutas med en trerätters då kan det inte bli så mycket bättre

Svar från Lena Holm 2025-08-14 18:22

Tack Peter,
det var en fantastiskt resa och absolut en semester som passar oss. Vi gillar inte att bara ligga stilla någonstans och läsa böcker eller enbart slappa. Här var det aktivitet mellan 6-9:30 samt mellan 14 till ca 18, om man inte satt i nattgömsle för då var det 14 till 9 nästa morgon.
Hälsningar Lena

2025-08-13 11:38   lersaker

Kul att du dokumenterade under vägen dit, det som finns där skiljer sig ju väldigt från svenska motorvägar!
Väldigt fina djurbiler, roligt att få de dem!
Hälsn Anne-Sophie

Svar från Lena Holm 2025-08-14 18:23

Tack Anne-Sophie,
kul att du tittar in. Det tar sin tid att gå igenom bilderna. Jag satt ju på raden bakom chauffören, i mitten, och hade ganska tråkigt. Då kan man passa på att fota lite.
Hälsningar Lena

2025-08-13 12:12   Vibybo

Trafiken kan vara spännande på sina platser har jag förstått, bara men förstår reglerna så fungerar det. Noshörningarna är verkligen jordfärgade. På sista bilden, flodhästens överkäke, ser jag en alien med ansikte, hår och ryggrad.

Svar från Lena Holm 2025-08-14 18:25

Tack Stefan,
det här är ett land i Afrika där vägnätet är mycket bra och det är lätt att köra här själv, när man vant sej vid vänstertrafiken :-) Noshörningarna överraskade flera gånger.
Hälsningar Lena

2025-08-13 17:33   gertphoto

Hej Lena vilka fina bilder på biätare solnedgång flodhästar Hälsningar Gert

Svar från Lena Holm 2025-08-14 18:27

Tack Gert,
det här är bara en glimta av vad vi fick uppleva.
Hälsningar Lena

2025-08-14 11:56   morgondotter

jag undrade just var du var
motsatsen till röd bläckfisk blir ju flodhästen, så nu förstår jag

det händer mycket intressant längs vägar, tycker jag
en bild av samhällets villkor blir synlig

vilken fin upplevelse att se, dofta, höra det vilda djurlivet i sin egna miljö

härligt att få resa med dig
i text och bild

/inger

Svar från Lena Holm 2025-08-14 18:29

Tack Inger,
jag såg en hel del intressant efter vägen som jag hade velat fota men när man inte bestämmer var man ska stanna blir det inte så. Det är svårt att förstå att flodhästarna kan vara så farliga, de gjorde väldigt lite väsen av sej när vi såg dem.
Hälsningar Lena