B. LOGGBOKEN
Små grodorna, små grodorna...
Jag var ute efter sländor och tog en lunchpromenad till den lilla pöl som finns på campus. Jag såg sländor men tittade också ner och frös fullständigt i steget...det rörde sej fullt med små grodor runt mina fötter. Pyttesmå grodor!
Jag är väldigt svag för grodor och dessa små var helt bedårande.
Men tusan så svåra att få på bild annat än i ett hopplöst uppifrån-och-ner perspektiv. Det kryllade av dem så att lägga sej ner var absolut inte ett alternativ, jag var inte direkt klädd för det heller (men det var ju ganska få kollegor på jobbet, så ingen hade kanske lagt märke till några extra fläckar :-).
De små grodorna verkade vara på väg mot vattnet, fast de borde ju rimligen precis ha kommit upp från det. Men solen hade kommit fram och det började bli väldigt varmt. Jag hade hög vass på var sidan och kunde inte gå runt för att fånga dem från andra hållet.
Den här hoppade upp på ett ormbunksblad som låg på marken. Ger kanske viss uppfattning om hur små de var.
De samlades i små grupper där det var lite skugga. Jag kom på att det kanske skulle gå bättre om jag använde live view och vinklade skärmen. Jag gör det så sällan och kommer inte riktigt ihåg att jag har den möjligheten numera.
Det visade sej väldigt svårt att se de små grodorna på skärmen, med solen som strålade vackert men från fel håll. Jag kunde ju inte går runt dem utan att riskera att trampa ihjäl ett helt gäng.
Här kommer i alla fall en liten parvel mot mej, men det blev också en kamp mot grässtråna. Det behövs inte mycket för att dölja hela ansikte på en liten groda.
Avslutar med en liten groda som knatar på mot ljuset och vattnet. Jag fick lämna dem där för att gå tillbaka till jobbet. Jag var smått euforisk men jag tror inte att så många av mina kollegor på plats just då skulle ha förstått. De är mer intresserade av större djur, typ hästar.
Hälsningar Lena
Må så gott!!
Eva
den var extra fin på bladet och det var nummer två som hoppade upp. Den första hann jag inte fånga på bild.
Hälsningar Lena
de såg väldigt målmedvetna ut i vilken riktning de skulle och jag kunde inte gå runt dem för att få bilder från andra hållet, tyvärr. Det var flera hundra när jag fick syn på dem först, sedan skrämde jag nog iväg en del in bland vassbladen.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
de är på väg mot vatten tror jag. Dessa gick mot pölen och hade bara ett par meter kvar. Mini är oftast söta.
Hälsningar Lena
det är så få på mitt jobb nu att jag hade nog kommit undan med lite fläckar, men det var våt jord där jag stod. Gräset var precis framför mina fötter. De var förvånansvärt snabba för sin storlek och ett par hopp så hade jag ju tappat dem. Svårt när man dessutom inte kan röra fötterna.
Hälsningar Lena
Med många vänliga hälsningar från Erik.
bild fem är den andra grodan som hoppade upp på bladet. Den första hann jag inte med att fånga på bild. Den sista är fin för den är så målmedveten och går mot ljuset. Kul att du gillar den :-)
Hälsningar Lena
Hälsningar Sven
PS Inspirerad av din storkblogg ser jag fram mot att besöka storksläppet den 26 juli!
för dina fina ord om mina eskapader i naturen. Ibland finns ju äventyren framför ens fötter, som dessa små grodor. Jag har ju också insett att det kan räcka med en halvtimme på lunchen eller före jobbet på morgonen så kan man få se något helt unikt (eller i alla fall intressant :-). Eftersom grodornas hud är genomsläpplig för väldigt mycket, är det inte så konstigt att de drabbas hårt när det händer något i deras vattenpölar. De har ju också hela yngelperioden i vatten då de kan påverkas av t ex miljögifter.
Du måste rapportera från storksläppet och åk dit i god tid!
Hälsningar Lena
det är en utmaning med de små djuren då man inte törs flytta fötterna. Snabba är de ju också, fast de är små.
Hälsningar Lena