B. LOGGBOKEN

Svarta storkar och mera "rewilding"

Dags för en tur på Dereks ägor och då får förstås alla hundarna följa med. Den gamla bordercollien, som nu är 16 år, behöver hjälp upp. Derek har varit lantbrukare och haft får. Det här är hans sista arbetshund. Av en slump har han nu också två labradorer. Den första köpte han från ägaren som inte kunde ta hand om den pga missbruksproblem, den hade bl a smitit och dödat några höns, så den låg ganska illa till i grannskapet då Derek hittade den. Sedan tyckte han att den behövde en kompis och skaffade en till.  

Det var det här jag hade kommit för att se i första hand. Det är hägn för svart stork som man lyckas föda upp på gården. Svarta storkar är en total motsats till vita storkar (som också finns på gården, och släpps årligen). Det är solitära fåglar som bara bildar par under häckning, de gillar inte mänsklig aktivitet och bygger sina bon i höga, gamla lövträd på avlägsna platser där det finns vattendrag i närheten.  

Jordmånen gör att vattnet blir gulbrunt men det drar till sej insekter t ex sländor, som storken gärna fångar och den kan vada runt i vattnet. Den får givetvis sin middag (i första hand fisk) i en balja. Den här hannen tycker att det är OK att vi kommer in i hägnet men håller sej på sin kant.

Här går det ett ungt par. De är två år gamla och har visat intresse för varandra, men det blir inga ägg i år. Inför nästa säsong kommer de att få ett större hägn med tillgång till flera redesplattformar. De smög iväg i växtligheten då vi kom förbi. Vi gick in till dem för att det var en "siktbarriär" längs hela staketet mot sidan där dörren sitter. Det här är ingen djurpark och dessa fåglar ser bara människor en gång om dagen då de får mat och vatten enligt en strikt rutin.  

Det här hägnet är det som ligger mest skyddat och man kan inte ens ana att det finns något i det när man passerar buskagen utanför. Här bor ett äldre par svarta storkar som i år har två ungar. Honan sitter i boet, som är ett gammalt traktordäck. Plattformen framför ratade paret till förmån för däcket som de häckat i flera år i rad. Även i det vilda kommer storkpar tillbaka och nyttjar samma bo igen. 

Hannen flög iväg till andra sidan pölen när vi kom in. Föräldrarna gillade inte att vi var där men gjorde inget. De kan uppvisa aggressivitet, men de som matar dessa dagligen har inte haft några problem. Vi hade dock ingen mat med oss och uppfattades antagligen mest som en irriterande men inte farlig störning. 

Honan gav några väsande ljud ifrån sej och en av ungarna tyckte att den borde få mat. Det var ju någon i hägnet. 

Vi stannade bara en kort stund och jag hade givetvis en kamera med 100-500 mm, så jag kunde få några närbilder från platsen där jag stod. Det tar några veckor till innan de här blir tjusiga bruna storkar. Helt svarta och glänsande blir de inte förrän vid tre års ålder. 

Vi fortsatte på en tur ut på ägorna. Här är det en pöl som återskapats genom att dräneringsrören pluggats igen och en grävare fått jobba en stund. Till höger kan man skymta en grus och stenhög som också innehöll en del grova grenar. Där kan ormar och ödlor kura ihop sej.

Här kan man se de stora kontrasterna mellan de gröna rutorna med odlad vall där granngårdens djur betar och där man även tar ensilage till mjölkkorna, samt ängen i förgrunden med blommor och allsköns växtlighet. Här har det börjat dyka upp svarthakad buskskvätta men vi såg inga. Det är minst ett par som har häckat i år. Vilket är det första på mycket länge. Man kan dock se en annan fågel mitt i bilden.

Här höll det till några kanadagäss med sina halvstora ungar som ju inte syns alls. Det finns vattenpölar här och de gillar att hålla till i den skyddande växtligheten. Hästarna har tillgång till dessa marker men dem såg vi inte skymten av. Den gråbruna växtligheten är ett gräs som ska snart blomma, då färgas de rosa och det var ju synd att jag missade det.

Här en till "skapad" pöl. Vi såg ett par stora sländor och några fjärilar, för mej okända arter. Vi började prata om fjärilar och jag insåg att många arter som jag har hemma i mitt närområde är rariteter här numera. Derek blir mycket glad om han får se ett påfågelöga, som var vanliga när han växte upp men inte nu längre. Likaså gällde för blåvingar, som han hoppas ska kunna återhämta sej på dessa ängar. Vi bör alltså se efter de fjärilar och insekter vi har kvar, för de minskar ju...

Vi stannar vid en skapad stenhög och Derek pekar på en rund mörk öppning. Där bor det en spindel, det är bara att stå stilla en stund så kommer den ut. Mycket riktigt, efter några minuter kommer den fram. Han har verkligen koll på vad som händer på ägorna, även små djur som denna. Jag har bara 24-105 mm men lyckas få den här bilden. Samtidigt hör jag bakom mej hur de båda labradorerna "råkar ramla i" en pöl med vatten. Det var ju varmt i solen och de kunde väl inte låta bli. Bordercollien blöter tassarna och magen med bevarad värdighet.

Vi avslutar vid vattensorkarna. Ett litet däggdjur som minskat med 97% i Storbritanninen. Här har de fötts upp under 20 års tid för utplantering i anslutning till vattendrag. Vattensorkarna är ett viktig bytesdjur samt att deras gångsystem och födosök längs vattendragen bidrar till diversiteten. Fram till 2022 har man släppt ut 30 000 vattensorkar på många olika ställen i landet. Det finns även andra djur här som t ex vita storkar. Derek deltar i landets återinförande av vit stork, ett projekt som följer den svenska uppfödningsmodellen, efter att de varit på besök hos Vitstork-projektet i Skåne. Det går mycket bra för de brittiska vita storkarna.

Det blev ett långt inlägg men jag avrundar med häckarna. De flera meter höga häckarna som kantar de smala vägarna så det ser ut som att man kör i en tunnel. Det växer fingerborgsblommor och sirliga gräs upp till ca 1,5 meters höjd men häcken är fullkomligt kompakt. 

Taggiga björnbär med blommande kaprifol som doftar otroligt på morgonen då jag tog dessa bilder. Häckarna erbjuder givetvis mycket skyddade rast- och boplatser för en mängd olika småfåglar, samt ett rikligt skafferi med insekter, bär och frön. Rödhake, koltrast, gärdsmyg, bofink, järnsparv, blåmes och talgoxe är vanliga "häckfåglar", men även domherrar, gulsparv, törnsångare och taltrast kan förekomma. Häckarna klipps med en stor maskin och ni inser säkert hur viktigt det är att de inte klipps när de är fulla med fågelfamiljer. Derek klipper bara sina häckar när traktorerna som kör där börjar ta i och det har han kommit överens med sina grannar om. Han har också haft ett TV team från BBC där för att spela in en film om vikten av att sköta häckarna på rätt sätt, för att minimera risken för dess gäster.

Hej så länge,

Lena

2025-06-25 07:54   mojje

Vilken upplevelse och äventyr. Du berättar bra och intressant, känns noggrant.

Svar från Lena Holm 2025-06-25 20:51

Tack Morgan,
kul att du upplever det så. Det här blev onödigt mycket kanske, men jag blev väldigt engagerad.
Hälsningar Lena

2025-06-25 08:18   pdahlen

Det är ju nästan så man skulle vilja börja jobba igen när man får betalt för detta 😊. Intressant läsning, kul med svart stork, det har jag inte sett. Just nu har jag börjat leta efter en skedstork som flyttar sig mellan Stureholm och Hasslarps dammar, var på båda platserna igår men såg ingen, den var vid Hasslarp men i en annan damm än den jag sökte vid. Får bli nytt försök idag

Svar från Lena Holm 2025-06-25 21:36

Tack Peter,
det händer varje år att en och annan svart stork ses i Sverige men den är bedömd som utdöd sedan 2000. Det är extremt sällan jag har haft möjligheten att göra en tjänsteresan som var så här rolig. Men ibland har jag haft möjlighet att förena nytta med nöje. Nu var hela resan toppenintressant, lika så de personer jag träffade (inte bara Derek).
Hälsningar Lena

2025-06-25 09:43   Wolfgang

Tack ska Du ha för ett intressant reportage! Mvh Wolfgang

Svar från Lena Holm 2025-06-25 21:37

Varsågod Wolfgang,
jag fick se och uppleva mycket intressant på denna resa som jag gärna vill dela med mej av.
Hälsningar Lena

2025-06-25 12:13   morgondotter

spännande människor finns det
som vågar och vill ta hand om vår jord
dom är nödvändiga

fint skildrat
svart stork har jag bara sett söderut i djurpark, som jag minns i alla fall

Svar från Lena Holm 2025-06-25 21:38

Tack Inger,
den här mannen är en riktig eldsjäl som har gjort mycket för djurlivet och vissa naturområden i UK, antagligen också stört en massa personer och trampat på en massa tår.
Hälsningar Lena

2025-06-25 16:20   Mari Lidström

Vilken intressant och rolig tjänsteresa du har varit på. Mycket intressant läsning, jag hoppas på att det mer av rewildning i Sverige. Jag håller på med det i en lite skala vid vårt torp, där klipper vi bara en liten bit av tomten, resten för vara ifred sen slår vi den på hösten. Efter några år så har vi får mer blommor där. Vi har även sparat ett bestånd med tistlar till alla insekter som gillar dom, man får göra det lilla man kan. Hälsningar! Mari

Svar från Lena Holm 2025-06-25 21:41

Tack Mari,
det här var en mycket intressant och givande resa på fler områden än jag jobbar med. Jag träffade också några mycket intressanta personer. Kul att du märker skillnad på er tomt i stugan. Börja göra små noteringar (om du inte redan gör det). Det kan vara kul om ytterligare några år.
Hälsningar Lena

2025-06-25 20:46   Erik Madsen

Hej Lena.
Som vanligt ett mycket intressant inlägg med mycket varierad information – mycket uppskattat. Storkungarna är inte särskilt vackra eller söta. Men de kommer att bli mycket eleganta fåglar när de växer upp.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Lena Holm 2025-06-25 21:43

Tack Erik,
jag träffade flera mycket intressanta personer på den här resan och fick uppleva betydligt mer än det som jag kom för i huvudsak. Många fågelungar är ju lite tufsiga, men växer upp till riktiga skönheter.
Hälsningar Lena

2025-06-25 22:22   bildsten

Tack för två intressanta bildreportage i dimma och solsken. Storbrittanien är ju Europas mest tätbefolkade land men det finns uppenbarligen plats för både storkar och människor i det vackra landskapet. Jag trodde svarta storkar höll till betydligt längre österut. Men de kanske har funnit på brittiska öarna förr eftersom man försöker få dit dem nu i det här projektet.

Svar från Lena Holm 2025-06-26 17:31

Tack Sten,
jag pratade med Derek om populationen på ön och han påtalade att den absoluta majoriteten bor i storstäderna. Därför finns det fortfarande gröna områden här och där. Om det funnits svart stork där är lite oklart för skelettet är väldigt likt vit stork. Men det finns även en del anekdotiska uppgifter. Svart stork finns på Iberiska halvön och i många länder i övriga Europa, men de största populationerna finns österut t ex Polen, Ungern, Tjeckien, Belarus.
Hälsningar Lena

2025-06-26 08:53   Håkan Eklund

Mycket intressant, tack!

Svar från Lena Holm 2025-06-26 17:24

Varsågod Håkan,
hälsningar Lena

2025-06-27 08:32   gunte

Grymt fint reportage och underbart med människor som kan och vill göra saker bättre. Märkligt att svart och vit är såna motpoler ändå..
HaD/Gunte..