B. LOGGBOKEN
Makrokamp i rabatten med dödlig utgång
Jag fick syn på en vit blomkrabbspindel i den röda röllekan som jag nyss planterat och hämtade raskt en kamera. Det fick bli en stackad bild av åtta exponeringar för spindeln satt ju tacksamt stilla. Jag kunde inte låta bli att fundera över varför den valt en röd blomma att sitta på. Den här vita spindeln är ju i princip osynlig på t ex en prästkrage eller en annan vit blomma.
Medans jag höll på med mina bildserier för att stacka en bild på spindeln (man måste ju testa flera) dök det upp en grön liten filur på samma blomma. Jag tror att det är en minivårtbitare.
Nu blev det plötsligt ganska spännande där mitt i rabatten. Jag spanade genom kamerans optik och tog en bild då och då (utan fokusgaffling för vårtbitaren rörde på sej hela tiden). Spindel rörde också på sej, den flyttade närmare den presumtiva lunch som intet ont anande närmade sej. Nu blev jag återigen förvånad. Varför observerade inte vårtbitaren den så uppenbara faran? Såg den inte spindeln för att den satt still, trots att den lyste som en glödlampa i mörkret?
I det här ögonblicket var det mycket spännande. Vårtbitarens antenner spelade över blomman och nuddade nog det som satt där, men den kanske ännu inte hade någon synaps som motsvarade fara för vita objekt...Jag hade ställt om kameran till seriebildtagning hög hastighet, men insåg i stunden att jag tagit min äldre R5, som inte har precapture. Jag skulle ju bara fota en spindel, vem kunde ana vad det skulle utveckla sej till. Vårtbitaren rörde med sina spröt på den vita jägaren och...
SMACK! Så satt den där i den vita dödsfällan. Det gick oerhört fort och jag förbannade förstås att jag inte hade "precapture" på kameran. Men vem kan föreställa sej att en sådan dödsjakt ska utspela sej i rabatten framför huset?!
Nu följde ett långsamt efterspel då spindeln höll hårt i sitt byte som uppenbarligen fortfarande levde. Notera att det också tittade fram en annan insekt i högra hörnet.
Den förflyttade sedan sitt byte mot kanten av blomman...
...och ner under där den antagligen hade sitt skafferi. Där skulle den här fina måltiden få mogna till en lagom nedbruten soppa i sin egen förpackning innan spindeln kunde suga i sej den. Vilket skådespel man kan stöta på i rabatten om man råkar titta till blommorna vid rätt tillfälle.
Hälsningar Lena
det här är ju något som sker med jämna mellanrum i var och varannan blomma så här års, men det är inte så lätt att lägga märke till dessa små draman. Här råkade jag få syn på bytet och valde att stanna.
Hälsningar Lena
små draman som utspelas i rabatten fem meter från min ytterdörr. Visst är det häftigt när man får sitta på första parkett.
Hälsningar Lena
/Ulla
så är det ju i naturen hela tiden. Men intressant att ta del av hur som.
Hälsningar Lena
vissa spindlar går utmärkt att stacka för de kan sitta stilla hur länge som helst. Det här var en sådan art. När det sedan kom ett byte så nära måste jag ju vara kvar och bevaka.
Hälsningar Lena
Jag funderar på vilka (teoretiska) möjligheter vårtbitaren hade för att upptäcka faran i tid. Syn? Känsel via antenner? Annat sinne?
Hälsningar Sven
dina funderingar är precis sådana som jag också har haft. Jag har tittat på snitt av huvudet från syrsor (rätt nära vårtbitare) i mikroskop och de har ett stort antal nervceller från ögonen till en central enhet (hjärna?) så de borde kunna se faran och även processa den informationen. Antennerna har också nerver, dessutom har dessa djur bra hörsel (enligt litteraturen), men spindeln är nog en tyst jägare. Kanske de riktigt små vårtbitarna inte bemästrar alla sina sinnen ännu. Det är trots allt väldigt gott om dem i rabatten och alla kommer ju inte att nå vuxen storlek.
Hälsningar Lena
//Lola
det är ju kul när man kan fånga sådana händelser strax utanför ytterdörren.
Hälsningar Lena
Mvh Bengt
det händer spännande saker i rabatten ibland. Jag behövde inte ens gå så långt som till brevlådan :-)
Hälsningar Lena
Ing-Marie
det var en slump att jag fick syn på den vita spindeln och eftersom jag inte hade något annat för mej hämtade jag kameran. Man kan ju inte låta ett sånt fint tillfälle gå om intet.
Hälsningar Lena
synd om bytet men naturens villkor.
Bra och fängslande berättat.
det är naturens gång och det pågår hela tiden. Det är dock lite intressant med att spindeln spjälkar sin mat med enzymer som den sprutar in i insekten och sedan suger i sej den bearbetade soppan. Det gör att spindeln kan avnjuta måltider som är större än de är själva, dessutom förpackade i sina egna exoskelett.
Hälsningar Lena
Det blev mer och mer spännande och lite obehagligt – både med dina foton, men också med dina texter. Jag var tvungen att ta en kort paus från bara nerverna och hjärtklappningen :-)
Det förvandlades till en riktig "gyser". Jag är glad att jag inte såg din blogg igår innan jag gick och la mig :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik.
jag kanske borde varna redan i den första bildtexten, så att det inte blir för påfrestande :-) Jag ska ha det i åtanke då om jag lyckas fånga något liknande på bild igen.
Hälsningar Lena
Kan det vara så att vårtbitaren inte ser färg som vi? Insekter har väl mer färgseende i det infraröda bandet om jag minns rätt.
en mycket bra tanke och visst kan det vara så. Syrsor ser inte röd färg, men blå och grön. Jag tycker ändå att det är så stor kontrast mellan den vita spindel och blomman att vårtbitaren borde uppfatta den, men du kanske har rätt.
Hälsningar Lena
Om tioåriga jag hade fått se något sånt här hade jag pratat om det hela sommaren, minst :)
Ha det gott! /Thomas
det inträffar antagligen dagligen i en rabatt helt nära dej, det är bara att gå ut och ta en titt. Kanske ska man också ha lite tur, det hade jag denna gång :-)
Hälsningar Lena