B. LOGGBOKEN
Utvälinge, ett av Peters favoritställen
Efter lunch vid Fulltofta storkhägn körde jag mot min nästa anhalt vilket var ett litet hotell utanför Hamburgsund, ca 4 timmar bort med bil. Jag hade dock insett att ett stopp vid ett av Peters favoroitställen, Utvälinge, var en möjlighet utan att köra en alltför lång omväg. Nu kom jag inte ens så långt innan jag måste stanna. Jag passerade en traktor med slåtterkross och ett följe av minst 20 glador! Det blev ett helt varv i en rondell och tillbaka tills jag hittade en liten grusväg där jag kunde köra in, inte idealiskt parkerat men jag stod ju bredvid bilen.
Som ni ser var det också en kraftledning i närheten och den gick det inte att göra så mycket åt. Jag hann knappt mer än ut ur bilen förrän det kom en annan bil på vägen. Det var dock en hantverkare som var lika fascinerad av gladorna som jag var och ville stanna för att titta på dem.
Gladorna dök ibland ner i det slagna gräset och försökte fånga något. Då följde flera andra med och det uppstod tumult. Det var svårt att få skärpa på mer än en eller möjligen två fåglar i taget men det var ändå häftigt att stå där och titta på dem. Avståndet började också bli väl långt från där jag stod och fåglarna hamnade ofta bakom ledningarna.
Efter ett avbrott med glador hamnade jag till slut i Utvälinge och gick mot Sandön. När Peter bloggar om Uppsala är jag på ett av hans hemmaställen. Det var varmt och soligt men blåste alldeles för mycket.
Fisktärnorna dök på var sidan om den långa bryggan. Inget napp på detta dyk.
När jag kom ut på Sandön och spanade åt höger hittade jag en strandskata.
Till vänster, där det var fågelskydd och dessutom hårt solljus, var det också strandskator samt skärfläckor som gjorde sitt bästa för att köra bort dem. Det var mycket knepigt att fotografera åt det hållet, men det jag spanade efter borde ju vara där...
En äldre fågelskådare stod också på stranden och spanade åt samma håll. Det var de fyra ganska nykläckta skärfläckeungarna vi ville se och plötsligt kom en spatserande i det grunda vattnet. Bilden är rejält beskuren trots 500 mm. Inledningsvis kunde vi bara se denna och mannen oroade sej för att det hänt de tre andra något.
Samtidigt på sandbanken rakt framför mej. En av skärfläckorna avhyser en kråka.
Den är mycket bestämd och trots att de är ganska jämnstora ger sej skärfläckan inte. Kråkan ska bort.
Den flyger en loop och kommer tillbaka, men icke.
Skärfläckan anfaller igen och kråkan ger sej av, tillfälligt i alla fall.
Inte så konstigt att skärfläckan är envis, för strax får vi syn på två till ungar som springer i vattnet och flaxar med sina små vingar. De är verkligen näpna.
Jag sätter mej i den varma sanden precis vid snöret som markerar fågelskydd och tittar på skärfläckans små telningar. Det är en som är aningen större och som också ger sej ut på längre promenader i vattenbrynet. Efter en stunds väntan kommer den åt mitt håll och med det rådande ljuset är det här vad det blir med min 500 mm zoom innan den vänder och går tillbaka mot sina syskon. Alla fyra ungar verkar ha hälsan och det var ju kul.
Fågelskådaren har nu upplyst mej om att det finns minst fyra myrspovar och en del annat roligt längre bort längs stranden, men jag har minst tre timmar kvar att köra och bestämmer mej för att gå tillbaka till bilen. Jag har också hört skäggmesar bakom mej i vassen, men de visar sej aldrig under tiden jag är där.
Ett gäng köttdjur blöter fötterna tillsammans med några gravänder när jag lämnar Sandön och Utvälinge.
Hälsningar Lena
Vilken fascinerande upplevelse - WOW.
Jag undrar vad Peter skulle säga till "främmande" fotografer som smyger sig in i hans område? :-)
Jag tror att han förlåter dig
Med mange venlige hilsener fra Erik.
PS: Jag skrev detta i mitt svar till dig i mitt förra inlägg:
https://www.fotosidan.se/blogs/emfoto43/roskilde-bloggen-3085-nilfisk-och-nimbus.htm
PS: Jag sitter här och funderar. Bilden kan kanske även användas till ett annat blogginlägg - cliffhanger :-)
Det blev dagens inlägg.
jag har ju faktiskt varit vid Utvälinge med Peter en gång, så han har redan avslöjat vilket bra ställe det är. Gladorna var en stor och kul överraskning, och att jag lyckades stanna tillräckligt länge för att få några bilder.
Hälsningar Lena
Hälsningar Sven
gladorna var en rolig överraskning för jag spanade faktiskt efter just glada. Hos oss är det ovanligt att se en men i Skåne finns det ju gott om dem. När någon plöjer, slår eller harvar hos oss är det bara måsar efter traktorn.
Hälsningar Lena
när någon plöjer eller slår hos oss brukar det bara vara måsar bakom traktorn och kanske en enstaka vråk. Det här var ju en av våra vackraste rovfåglar! Antar att tärnorna lägger en ny omgång ägg, men visst är det tufft. Rävens ungar ska ju också ha mat.
Hälsningar Lena
jag har varit här förut, även tillsammans med Peter en gång, och det kan be riktigt bra utdelning. Nu var det för sent på dagen men jag är ändå nöjd att jag fick se de små skärfläckorna.
Hälsningar Lena
Många som har jobbigt att passa sina små nu.
Så otroligt söta de var på bilden där de är två, den sista har ju verkligen en skön stil.
Tycker du fick klart godkända bilder trots ljuset du pratade om. Bara att göra det bästa av situationen.
Kul och överraskande att ses i morse :-)
Ing-Marie
Ing-Marie
det var knepigt ljus men bilderna är tillräckligt OK för att visa här och det var kul att se både gladorna och de små söta skärfläckorna.
Jag tyckte det var jättekul när jag började misstänka att personen som var framför mej på spången möjligen kunde vara du och att det också var det! Jag fick inga direkt märkvärdiga bilder men ett inlägg blir det.
Hälsningar Lena
att det är en flock fåglar efter en traktor med redskap ser vi ju även hos oss men det är mest måsar och trutar. I undantagsfall kan det vara en vråk bland de vita. Det var ett par vråkar bland dessa glador också men de brydde jag mej inte om. Det är ju en ständig kamp i naturen och många ungar går ju tyvärr åt och blir mat åt andras ungar. Glädjande var ju att dessa små skärfläckor hade klarat sej.
Hälsningar Lena