B. LOGGBOKEN
Ria Formosa och Iberisk blåskata
Vi avslutade vår vecka i Portugal med en promenad i våtmarksområdet Ria Formosa i Faro. Notera byggnaderna vid horisonten.
Ria Formosa är en naturpark (delvis nationalpark) som är ca 60 mil lång och omfattar 16000 hektar. Vi gjorde en promenad på ca 7 km och såg sålunda bara en mycket liten del. Där vi gick var det antingen bred spång med räcken eller promenadväg som på bilden ovan. Man fick även cykla här.
Växtligheten var verkligen blandad och jag fastnade för dessa kaktusar och de lila blommorna som fanns nästan överallt.
Vi fick ganska snart syn på en purpurhäger som stod i vattnet och fiskade.
Efter en stund flyttade den sej till en ny fiskeplats och gjorde nästan direkt ett "blixtanfall". Den rörde runt med huvudet och halsen i ca en minut innan den tittade upp.
Då hade den lyckats fånga en rejäl fisk och vi kunde promenera vidare.
Förutom purpurhäger, ägretter och gråhäger såg vi också flera silkeshägrar. De är mindre än ägretterna och har gula fötter.
Den här kom in för landning rätt fint i den buskiga terrängen.
Skedstorkar såg vi både på håll och i luften.
En styltlöpare födosökte nära spången som vi gick på.
En bit längre bort häckade två par styltlöpare och man kan se äggen i boet. Det här paret hade inte börjat ruva dem ännu.
Vi kom fram till ett fågeltorn och här gränsade gångvägen till en golfbana. Jag mindes vad vår guide sagt om att den Iberiska blåskatan ofta höll till i parker och på golfbanor. Vi hann inte mer än sätta oss med vår matsäck förrän det satt en på räcket.
Det här är en riktigt vacker skata, något mindre är våra svartvita. De rörde sej på en liknande sätt på marken och var minst lika vaksamma.
Den skuttade fram på gräsmattan och letade efter något ätbart med näbben här och där.
De blå fjädrarna skimrar vackert i solen, bättre än vad som går fram på denna bild.
På golfbanan huserade också två härfåglar men de behöver jag knappast visa fler bilder på. Jag blev förstås glad när jag fick syn på dem för det här var ju före resan till Ungern.
Småtärna fiskade i vattnet längs promenadvägen.
En gulärla sjöng för full hals...
...innan den slog sej ner i en buske.
Den försökte kanske överrösta flygplanen som med jämna mellanrum passerade väldigt nära över våra huvuden. Området ligger nämligen väldigt nära flygplatsen i Faro och det var dit vi skulle efter vår promenad. Vi skulle flyga hem vid sjutiden på kvällen.
Jag lyckades ta ett par bilder när vi lyfte och här kan man se byggnaderna som jag påtalade på första bilden. De ligger längs en tunn landremsa. Dit ut kom vi aldrig. vilket nog var en miss för det såg spännande ut. Ganska väderkänsligt får man anta.
Hälsningar Lena
/per
gulärlan var en överraskning även för mej. Jag tog bilderna och när jag tittade på dem insåg jag att det var en gammal bekant :-)
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
det här var ungefär som att vandra i ett svenskt naturreservat men med andra arter, vissa finns ju hos oss men är betydligt svårare att få se. Det var ett fint område som jag nog skulle besöka igen om jag får tillfälle att åka till Portugal.
Hälsningar Lena
det här är trots allt bara bilder från en promenad i ett naturreservat, ingen guide och inga privata gömslen. Vi var dock ute i ca fyra timmar så det är väl ungefär samma utdelning som man kan få hemma, bara lite roligare och mer ovanliga arter än på vår breddgrad.
Hälsningar Lena
Jag gillar verkligen serien med purpurhägern.
Jag tycker att foto nummer 8 är en fin stilstudie - WOW.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
purpurhägern var en kul överraskning för den stod så nära bron vi gick på och att den lyckades fånga den stora fisken. Den vita lilla hägern blev fin mot det gröna.
Hälsningar Lena
jag hade ju läst lite om Faro, men kunde inte riktigt föreställa mej att det skulle ligga hus på en så pass tunn landremsa. Det är kul med lite annorlunda hägrar och här kunde vi promenera utan guide och hitta de arter som fanns på båda sidor om spången/vägen. Det var betydligt fler än jag visade här.
Hälsningar Lena
Härfågeln med golfboll var kul.
Silkeshägern, så vit och vacker med ett passande namn.
Mycket fint här !
Ing-Marie
det här är ett ställe där man hade kunnat vara längre, eller besöka flera gånger. Området är stort och vi hade gärna gått längre men vi skulle ju åka hem. Perfekt avslut blev det i alla fall.
Hälsningar Lena
Den Iberiska blåskatan var lite lik vår nötskrika, ser ut som den är i samma storlek också. Såg i morse hur två koltrastar jagade iväg och efter en nötskrika, undrar vad den hade gjort för dumt för att reta upp koltrastarna så.
Kul med härfågeln och golfbollen. Den bilden jag gillar mest här är nog den flygande gulärlan.
nötskrikan är nog inte poppis i närheten av koltrastarnas bo. Det har jag också sett exempel på. Det var kul med de båda härfåglarna som födosökte på golfbanan där folk också spelade golf. Gulärlan var en kul bonus som jag fick på slutet.
Hälsningar Lena