B. LOGGBOKEN
Blåkråkor och hungriga småfåglar
När vi satt i gömslet och tittade på härfågeln kom det också en del andra fåglar, t ex var tofslärkan en flitig gäst som gärna plockade åt sej av mjölmasken i burken.
Det fanns också en familj (minst) svarthakade buskskvättor. Den har jag aldrig sett i Sverige, även om den förekommer. Peter brukar visa bilder på den från Danmark (om jag inte minns fel). Dessa hade en kul hungriga ungar som krävde ständig uppmärksamhet så fort en förälder visade sej.
När det inte fanns någon som kunde stoppa mat i deras gapande näbbar höll de på med lite annat bus.
Att hoppa på sitt syskon blir inte uppskattat.
Annars kan man ju hoppa och flaxa lite för sej själv. De var fullt kapabla till allahanda flygkonster, men såg ut att testa en del ibland.
De var förstås ständigt hungriga...
...och får man inte mat från sina egna föräldrar, kanske en intet ont anande tofslärka kan dela med sej litegrann.
Den fick dock inte en enda mask av lärkan som hade försett sej ordentligt. Maskarna var lätta att plocka men det verkade inte som att ungarna förstått var de kunde hämta mat själva. Det kanske skulle ta en dag till innan de förstod hur "köket" fungerade.
Det här kan jag bara tolka som en hona som inte riktigt tycker att hannen sköter sitt jobb, eller vad tror ni?
En vacker törnskata passerade några gånger.
Turturduvan slog sej ner på den gamla stolpen en stund.
Den flög sedan över till pinnen där ljuset var betydligt bättre den här tiden på dagen.
Det vi egentligen satt och väntade på, förutom härfågeln som var med i förra bloggen, var de läckra blåkråkorna. De var på jakt efter en bostad och det fanns två möjliga vid detta gömsle, men bara den ena var ledig.
När den första anlänt dröjde det inte länge förrän båda i paret var på plats.
Bostad nummer ett kollas noggrant. Fågel är faktiskt in i hålet och vänder ett par gånger.
Det fanns också ett lämpligt bohål på andra sidan om pinnen de satt på.
Den måste också undersökas.
Det blev visserligen några bilder på när den tittade in, men det gick mycket fort. I det hålet bodde en minervauggla som låg på ägg. Vi såg aldrig till ugglan men den var tydligen tillräckligt kaxig för att avhysa blåkråkan omedelbart.
Kråkorna ägnade en stund åt att fånga insekter, putsa sej och prata med varandra...
...samt att kolla in den lediga bostaden. Vi trodde att de kanske skulle bjuda på lite kråksamvaro på pinnen, men att hitta rätt lya var viktigare.
De visade i alla fall upp sej i all sin prakt, åtskilliga gånger.
De är oerhört läckra i sina blåskimrande fjädrar och slår blåskatan, som jag såg i Portugal. Den ska jag visa vid något annat tillfälle.
Hälsningar Lena
Härliga bilder och bra text. Underhållande att ta del av.
Hälsningar
Per-Åke
kul att du tittar in.
Hälsningar Lena
det finns visst inte så många svarthakade i Sverige men de som finns håller till i Skåne. Du hade nog lite tur när du fick den på bild. Blåkråkorna är läckra och beter sej dessutom som kråkfåglar.
Hälsningar Lena
Det finns så många vackra och roliga bilder.
Men bilderna av Blåkråkorna slog dem alla.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
kul att du gillar blåkråkorna. Det är läckra fåglar och roliga att titta på.
Hälsningar Lena
jag har alltid undrat hur dom känner igen varandra och har kontakt
tack för resan
/inger
många arter flyttar långt och då hänger inte paren ihop. När det sedan är dags för häckning sammanstrålar paren igen på samma plats som förra året. Häftigt tycker jag. De flesta är dock mer eller mindre otrogna under häckningen, men de har i alla fall en huvudpartner.
Hälsningar Lena
det måste finnas ett kommunikationssystem vi inte känner till
/per
jag tyckte ungarna var helt underbara. Att de t o m försökte bli matade av en annan art.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
blåkråkorna är läckra och roliga att titta på. Det är inte så svårt att fånga fåglarna i roliga poser med dagens nya kameror.
Hälsningar Lena
Blåskatan var vacker.
Vi har lite fågelunderhållning utanför köksfönstret just nu, har en holk som vi ser därifrån. den har svartvita flugsnapparen bestämt att den är hans. han har dessutom lyckats få en fru. Vi har även en fågelmatare vid fönstret och dit är det nästan förenat med livsfara att ta sig. Modigast är hackspetten och rödhaken, de duckar envist för den flygbombande flugsnapparen.
Hälsningar Lena
Ungarna var ju för söta med sitt bråkande.
Så vackert tecknade de blå var när man ser de utfällda vingarna.
Ing-Marie
jag har bara visat en bråkdel ännu :-) Jag har mycket kvar att sortera men två resor efter varandra gav också väldigt mycket bilder.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne