B. LOGGBOKEN
Ett väldigt coolt möte
Nu har jag gjort ett riktigt djupdyk i arkivet och hittat bilder från en resa till British Columbia 2010. Vi var i Barkley Sound, Vancouver Island och dök en vecka i oktober. Vattnet var grumligt i ytan men fantastiskt klart under 6 m och det var verkligen så här grönt. Det kallas också Smaragdhavet.
Den här bilden har jag visat förut i en blogg som handlade om hur denna "giant pacific octopus" (stillahavsbläckfisk) försökte tränga sej in i en lya där det redan bodde en väldigt stor havskattål. Den stora bläckfisken fick ge sej och blev helt enkelt bortjagad av den långa fisken med munnen full av huggtänder.
https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/blackfisk-i-narkamp-med-havskattal.htm
När jag nu hittade hela bildserien från detta tillfälle testade jag att framkalla några till som jag tidigare inte gjort så mycket med. Bläckfisken simmade undan men vi följde efter och den visade sej snart vara ganska nyfiken.
Här har den börjat röra runt med tentaklerna och jag är väldigt nära. Bilderna är tagna med en Tokina 10-17 mm fisheyezoom på 12 mm. Bläckfisken är riktigt stor...
...och tentaklerna har en fantastisk räckvidd. Jag hade ju inget att mäta med men de största exemplaren har armar som är 2,5 m långa och hela djuret kan väga 50 kg.
Oj, hur gör man nu?! Det kom långa armar med sugkoppar mot mej och på den tiden hade jag inte haft så många bläckfiskmöten. Det här var den första riktigt stora som ville undersöka mej och mina prylar. Jag visste att de har smaklökar i sugkopparna och undersöker genom att "smaka sej fram". De reagerar också på temperatur och jag hade hört hur stora bläckfiskar försökt simma iväg med kamerablixtar. Det kanske är bäst att backa lite...
Delar av denna bild är väldigt mörk men det beror på att blixtarna inte var vinklade för att belysa rakt in i kameran, vilket är där bläckfiskens tentakel nästan är. Den smakade av kamerahusets domeport. Spetsen på tentakeln är någonstans på mitt huvud. Om jag hade vetat det jag gör idag hade jag stannat upp och låtit den interagera mer, samt fortsatt ta bilder. Nu backade jag långsamt och höll hårt i min kamera.
Den följde med en bit men sedan släppte den taget och jag simmade upp lite i vattnet. Det är för övrigt tekniken att bli av med en närgången bläckfisk, för de vill ogärna lämna botten. Om jag inte minns helt fel började även vår dyktid lida mot sitt slut och vi behövde börja gå upp. Hela upplevelsen var helt magisk, vi hade ju även fått kampen mot ålen precis innan detta möte. En så här stor och kramgo stillahavsbläckfisk har vi aldrig haft nöjet att möta igen.
Hälsningar Lena
jag blev tvungen att kolla och det var faktiskt en Canon 400D, dessutom hade jag bara en blixt. Men vattnet var otroligt klart och blixten fixade hela motivet även om det var lite mörkt så pass nära botten. Men jag var ju också väldigt nära. Det är nog bara i filmer som dykare blir kramade på det sättet av en bläckfisk. Dock kan Humbolt squid", stora 10-armade bläckfiskar som jagar i grupp, bli läskigt påträngande och t o m aggressiva. Men jag har ingen personlig erfarenhet av dem.
Hälsningar Lena
Ha det gott/Stig
jag minns detta möte mycket väl och hur jag tvekade inför denna bläckfisk för den var så stor. Men nu vet jag mer om hur de agerar med dykare och jag hade definitivt stannat med den så länge jag kunde.
Hälsningar Lena
Ha det gott! /Thomas
just beträffande bläckfiskar är evolutionen rätt underlig för bläckfiskar är blötdjur och de befinner sej oerhört långt från däggdjur, som besitter hög intelligens. Jag beundrar bläckfiskarna och tycker att de är bland de mest intressanta djur som finns. Det är en ynnest att få möta dem på "hemmaplan".
Hälsningar Lena
Spännande reportage och bilder.
Som du också skrivar har du blivit klokare och fått mer kunskap om bläckfiskar. Och du har jo också sett den fantastiska filmen: "My Octopus Teacher".
Med mange venlige hilsener fra Erik.
den filmen är oförglömlig och även om det är en mindre art av bläckfisk så är dessa minst lika intelligenta (eller mer). Det här är nog det häftigaste djuret man kan möta under ytan även om det finns marina däggdjur som förstås också är väldigt fascinerande.
Hälsningar Lena
det smaragdgröna vattnet gjorde att vi återvände till detta dykcenter flera gånger efter detta besök. Det är nog sunda förnuftet som vägleder i ett sånt här ögonblick och backa är antagligen alltid bättre än att stanna eller utmana, då det gäller vilda djur. Nu känner jag dem bättre och skulle antagligen inbjuda till mer interaktion (men ändå hålla hårt i kameran).
Hälsningar Lena
det var ett något överrumplande möte och i efterhand ångrar jag att jag inte var mer tolerant mot de undersökande tentaklerna. Men man lär sej av varje tillfällen och det här var ett väldigt häftigt möte.
Hälsningar Lena
Hälsningar Sven
undervattensvärlden är ju inte så lätt för vem som helst att besöka så det är extra kul att kunna visa bilder från den miljön. Tyvärr har vi använt våra hav och även sjöar som soptippar och man hittar mycket bråte och skrot när man dyker. En småbåtshamn är t ex en plats som är full med skräp.
Hälsningar Lena