B. LOGGBOKEN
Hamningberg, del I
Från Ytre Kiberg kan man göra några olika utfärder, en som jag sett fram emot länge och en av anledningarna att vi åkte hit upp igen var att köra till Hamningberg. Det är inte själva platsen som lockar mest, utan att köra den ca 3 mil långa vägen från Vardø som tar slut när man kommer till Hamningberg. Landskapet liknar ingenting annat som jag sett någon annan stans.
Under den första milen passerar man områden med en sorts slättlandskap av enbart sten. Här står det en del sommarstugor och de behöver minsann inte klippa så mycket gräs på sina tomter.
Vägen är smal, egentligen bara ett asfalterat körfält med mötesplatser, men det är inte så mycket trafik. Vi konstaterar dock att det är mer bilar, ffa husbilar, på vägen än när vi körde här 2009. Vi har också fått veta av Tord att det förekommer Italienska husbilskaravaner med 10-12 husbilar som kör tillsammans. Tack och lov är det ingen sådan grupp på vägen denna dag.
Vi passerar några fantastiska sandstränder. Ibland går det renar på stranden, som jag visat i ett annat inlägg, och ibland får. Det är långgrunt och vattnet är klarblått när solen skiner. Denna dag är molnen mycket hotfulla och det börjar regna innan vi ens är halvvägs.
Trots vädret blir det många stopp, helt enkelt för att ingen krök på denna väg är den andra lik. Jag funderar över hur det ser ut här på vintern men då är vägen stängd. Man kan dock ta sej till Hamningberg med skoter och båt. Det finns inga bofasta där men husen är upprustade med fullgod standard.
Vi fortsätter i regnet.
Till en början är vi lite slarviga med regnkläder men det blir förstås ohållbart. Av alla dagar på semestern, varför måste det regna just denna!
Men jag inser ju att molnen och regnet bidrar på sitt sätt till bilderna som jag tar längs vägen.
Det är stenigt, vasst och dramatiskt. Dessutom är berget väldigt mörkt och det blir nästan svart när det blir blött.
Jag spanar ut mot vattnet från passagerarsidan och får plötsligt syn på två stora fåglar ute på klipporna. Vi har sett skarvar tidigare men det här är ju inga skarvar. Snabbt byte till 100-500 mm i bilen. Det regnar ordentligt nu.
Två blöta havsörnar. En liten bonus på denna tur.
Vi fortsätter vår resa och passerar några betande får. Stenlandskapet är ibland överväldigande och det blir bitvis väldigt mörkt.
Några hundra meter senare passerar vi ännu en vacker sandstrand och på en av dessa är det faktiskt surfare ute i vågorna. Avståndet från vägen till där de befinner sej är så långt att vi inte bryr oss om att försöka stanna där för att fånga dem på bild. Lägg märke till att det ljusnar lite på himlen.
Framme i Hamningberg kör vi till vägen tar slut, dricker en kopp kaffe i bilen och väntar på att regnet ska avta. Efter en stund tar vi på oss heltäckande regnkläder, går ut mot piren och tittar mot samlingen av hus som finns här. Det slutar regna och solen kommer nästan fram under ett kort ögonblick.
När jag vänder mej om slår vågorna in mot den steniga stranden och här finns det inget som skyddar.
Det blåser inte särskilt mycket men Barents hav rullar ändå in med kraft mot denna sista östra utpost i Nordnorge.
Hej så länge,
Lena
Fina bilder igen en gång, oväder gör sig bra på bild bara man kommer ut sig.
Tommy S.
byn är också speciell och den har en del riktigt gamla hus som klarade sej i kriget. Jag fotade där under vårt förra besök men inte denna gång för det var där alla turister uppehöll sej (pga regnet antar jag). Det fanns två caféer och det stod bilar längs gatan vid dessa som verkligen var ivägen vid de äldsta husen.
Hälsningar Lena
Vilken ruggig kust. Örnarna sitter på den vackra berggrunden. Det lär vara en prekambrisk sediment bergart och jag tycker den ser ut att vara starkt metamorfiserat och höggradigt ställt på högkant.
Säkert ett intressant område för en petrograf. Men det är väl långt till både stadshotell och pub.
Jag gissar att ni åkte dit av andra grunder än berggrunden.
Ha det väl
Bob
för den beskrivningen, bergarter är absolut inte min grej annat än att titta på. Den står definitivt på hög kant. Det finns ett stadshotell och en pub i Vardö och det är bara ca tre mil bort. Vi var här uppe av flera anledningar men jag vill gärna ut till denna plats igen.
Hälsningar Lena
Hälsningar Jörgen
jag mindes denna väg tydligt och att vi måste åka på den igen. Det blev faktiskt bättre väder då vi körde tillbaka och det kommer i nästa inlägg.
Hälsningar Lena
du kommer snart att få veta hur det ser ut på Färöarna om du kolla i Bengts blogg, de har precis kommit hem från en tur dit. Just denna vägsträcka är väldigt dramatisk och det blev extra mörkt av regnet. Örnarna var en bonus och vi såg dem även när vi körde tillbaka.
Hälsningar Lena
jag har aldrig varit på Island men jag har sett bilder på svarta stränder och svart sten därifrån. Kan tänka mej att det är spektakulärt. Jag har också samlat på mej en del stenar när vi har varit ute och rest bl a från Norge och skifferplattor. Jag tog inga stenar på denna tur bara bilder.
Hälsningar Lena
kul att du tittar in. Det kommer en del II och då fick vi även lite solljus.
Hälsningar Lena
Jag ser alltid dina blogginlägg - läser dina texter och beundrar dina bilder. Absorberar intrycken utan att alltid nödvändigtvis kommentera på ett konstruktivt sätt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
det känns fint att ha en så trogen läsare och du behöver inte kommentera eller vara konstruktiv, även om dina rader alltid är uppmuntrande. Välkommen att läsa och titta så länge du vill.
Hälsningar Lena
Gillar ändå regnet i bilderna, även om det inte var vad du önskade på semestern.
man får ta det väder som råder då man är där på semester med begränsad tid. Naturen här är helt sagolik och ett par örnar ger ju lite extra krydda.
Hälsningar Lena