B. LOGGBOKEN
Vad gör dom egentligen?
Smålommen som kom flygande över mitt huvud i förra inlägget landade i änden av pölen där jag stod och kacklade högljutt med den fågel som låg där och väntade. Alltså ett par kan man anta. Den låg inte många minuter förrän den gjorde en snabb rusch över vattnet mot mej. Men den lyfte aldrig helt utan släpade lite nonchalant ena foten i vattnet så det stänkte.
Mera skvätt...
...sedan kom den snyggt glidande på buken med vattnet skummande efter sej. En fejkstart som bara blev skvättig landning. Vad skulle det vara bra för?
Den tittade sej omkring och nu var den väldigt nära. Här var ljuset helt fantastiskt för en kvart sedan, men nu var all sådan magi borta. Men fåglarna betedde sej intressant så jag stannade och tog några bilder.
Den började doppa huvudet i vattnet, men det såg inte ut som att den spanade efter något och ganska snart kom den andra fågeln simmande i bakgrunden. Den doppade också huvudet flera gånger.
Plötsligt dyker den andra fågeln och skvätter väldigt mycket vatten när den gör det.
Det fungerade som en slags signal och nu blev det full fart. Nya ruscher på ytan...
...och de stänker vatten så mycket de bara kan. Full fart och sedan en hastig vändning med vingarna i vattnet, då stänker det.
Sedan möts de i parsimning och nu funderar man ju om det är någon slags kärleksdans de håller på med. Kanske de vill knyta banden extra starka innan flytten?
De två spelar upp en fantastisk show, men jag noterar också att en tredje fågel närmar sej från höger.
Vill den vara med och simma, eller?
Den är i alla fall inte välkommen...
...utan blir bryskt bortkörd.
Så lägger sej lugnet igen och de båda fåglarna kan lägga sina fjädrar till rätta och slappna av en stund.
Jag går en sväng på mossen och hittar ett annat par smålommar i en angränsande pöl. Ganska snart får jag se en rusch som inte blir en flygtur utan slutar i en buklandning.
Snart börjar de doppa huvudena under vatten och nu väntar jag med spänning på vad de ska göra. Det är inga andra fåglar i den här pölen.
De visar upp en elegant pardans som ser väldigt mycket ut som något de skulle utföra i parningstid och inte så här års.
Efter en del sökande i litteratur och på nätet har jag förstått att det är ett revirförsvar som jag har fått se och att det ofta har feltolkats som parningsspel. Det beskrivs som att de simmar gemensamt i en uppåtlyft ställning kallad "plesiosaur race" och gör långa rusningar. Beteendet utförs under hela häckningstiden, mot inkräktare, men kan också utlösas när den ena maken återkommer från en provianteringsutflykt, och inte genast identifieras.
De avslutar dansen med stor värdighet.
Båda fåglarna lämnar sedan pölen på sitt vanliga sätt.
Denna gång är det inte uppvisning utan de lämnar pölen, den ena efter den andra och flyger ut över mossen. Det vackra ljuset är borta och jag går mot bilen. Det var allt från årets tur till Knuthöjdsmosse.
Hälsningar Lena
det fina ljuset var borta så här fokuserade jag bara på fåglarnas beteende. Det kan också bli rätt intressant om man tar sej tid att fota dem och se vad de sysslar med.
Hälsningar Lena
Dina bilder är som vanligt helt fantastiska.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
då vet jag att nu kan du lite mer om smålommars revirbeteende är väldigt många andra som inte har fåglar som huvudintresse :-)
Hälsningar Lena
I sjön här förra året fick jag se nåt liknande långt ut och tolkade det som uppvuxna unga träningsflög och tränande vuxnas sysslor. Så många som 10 var det samtidigt
I år har jag inte sett det än
Mvh N
jag har nog sett en del av detta tidigare men inte så här renodlat och jag har inte brytt mej om att försöka ta reda på vad de egentligen gör. Kul när man kan hitta en förklaring till deras besynnerliga danser.
Hälsningar Lena
jag blev glatt överraskad när jag hittade en förklaring som stämde överens med vad jag fått se.
Hälsningar Lena
det var kul att jag lyckades hitta en förklaring som stämde överens med vad jag fick se. Jag såg ju fler exempel än jag kunde visa här på ffa parsimningen, ibland i låg formation och ibland uppresta som på bilderna mot slutet. Nu lärde jag mej också lite mer om smålommarna.
Hälsningar Lena
det här stället bjuder alltid på spännande möten i vacker natur.
Hälsningar Lena
för en väldig fin kommentar. Jag har ju varit och tittat på dessa lommar vid flera tillfällen tidigare år men aldrig så här sent. Dessa hade dessutom ingen unge att ta hand om och jag visste inte alls vad jag kunde förvänta mej för beteende. De visade upp sej betydligt mer än jag trodde och då måste man ju försöka ta reda på vad det betyder. Så funkar i alla fall jag. Det var mycket spektakulära uppvisningar.
Hälsningar Lena
jag blev rikligt belönad med roliga beteenden även om solen gått i moln och jag kände mej ändå nöjd då jag gick tillbaka till bilen. Det är också kul att försöka ta reda på en förklaring till vad man sett.
Hälsningar Lena
/Ulla
att tre ibland är en för mycket stämmer för såväl människor som djur.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
det mest troliga är att det handlar om revirhävdande. De första bilderna i inlägget är lite extra även om ljuset inte alls var så bra just då som det var 15 minuter tidigare.
Hälsningar Lena
inte omöjligt att det var en viss rivalitet om det också handlade om revirhävdande. Det går dock inte att skilja honor från hannar så det för det svårare att förstå vad det är man ser.
Hälsningar Lena
Riktigt fint när dom springer på vattnet och man får med en sådan fin spegling av dom i vattnet :)
Vet inte hur många år jag sagt att jag ska åka till Knuthöjdsmosse, men det har fortfarande inte blivit av, hmm, dags att ta tag i det snart :)
Mvh
Fredrik
jag blir verkligen förvånad över att du inte varit till den mossen än. Det gäller dock att tajma vädret bra. Här hade jag smålommar och en fantastiskt soluppgång, men inte samtidigt. Solen gick i moln en kvart innan lommarna började röra sej på den delen av vattnet.
Hälsningar Lena
Så mysigt att se bilder från mossen. Kul att dom bråkar och plaskar så att det blir lite variation på bilderna. Jag har ju också sett detta beteende, kul att du tog reda på vad det beror på.
Ing-Marie
för att du orkar skriva igen. Ibland har det hänt att jag skrivit en lång kommentar och så händer något när man trycker på knappen och så är allt borta. Då ska det mycket till innan man orkar göra det en gång till. Jag fick leta lite innan jag hittade en rimligt förklaring för det fanns inte i de böcker jag brukar ta till när inte en första sökning på nätet ger resultat.
Hälsningar Lena