B. LOGGBOKEN
Från en stor till en liten stad, med en väldigt lång trappa...
Från storstaden London till den betydligt mindre staden Mosjøen i Norge. Den ligger ganska precis mitt mellan Saltströmmen och Flatanger. Ett lämpligt stopp längs vägen för oss under vår resa i Norge. Vi bodde i en stuga (typ lekstuga med ett kylskåp) på campingen och gav oss ut för att upptäcka staden till fots, det bästa sättet. Vädret var inte toppen, nordnorsk sommar.
Sjøgata i Mosjøen har Nordnorges längsta rad av trähus och bryggor från 1700 - 1800-talet och det är stadens stolthet. De flesta av husen är omsorgsfullt renoverade och man kan läsa om detta på ett museum som visar hur det såg ut innan med både modeller och fotografier.
Vi vandrade gatan fram, tittade in på ett galleri och gick ut på bryggorna.
Mosjøen ligger vid "laxfloden" Vefsna som lockat många fiskare tidigare men laxen drabbades av en sjukdom i mitten av 70-talet och det är inte förrän nu man har fått bukt på den och laxbeståndet har återhämta sej så pass att man åter kan fiska här. På bilden ser man också Øyfjellet som man kan bestiga via en trappa som skymtar i den grusiga delen på mitten, mer om den senare. De gula bollarna markera en zip-line som man kan komma ner snabbare med än via samma trappa som man gick upp.
Inne bland husen var det fint med blommor och annat. Här har man pyntat med en cykel.
Det här galleriet hade också använt en cykel. Julbelysning ser den också ut att ha.
Mellan två hus ligger ett par träbåtar.
Jag fastnade för den vackert målade träbåten och ett par hus längre bort kom vi till museet där jag kunde läsa att detta var en "elvebåt". En typ av båt byggd av en gammal lokal båtbyggare för att användas på älven som var det bästa sättet att transportera sej och varor under vår, sommar och höst. På vissa ställen drog man båtarna i strömmen.
Molnen låg lågt över bergen och man kan se lite snö på toppen. Det var ändå OK så länge det inte öste ner regn och vi traskade vidare.
Vid slutet av huvudgatan hittade vi den gamla fina macken.
Här stötte vi också på en del måsungar. De är mycket väl kamouflerade även bland sten och betong.
Mot slutet av dagen körde vi till foten av fjället och här startade Helgelandstrappan. Det är Norges längsta trappa i natursten med 3000 trappsteg och en längd på 3,2 km. Den är inte riktigt klar för det ska byggas till 1000 trappsteg för att den ska slå världsrekordet. En investering för fysisk och psykisk hälsa står det i en folder jag hittade på campingen och absolut en fysisk utmaning.
Vi började gå upp och en del av trappstegen var rejält höga. Om man tittar på en karta med höjdkurvor inser man att det är den första halvan av trappan som är brantast. Nu började det också regna...
Det var inte särskilt trångt i trappan där vi knatade på. Fast det var full på campingen så turister fanns det i stan. Likaså var det fullt på restaurangen där vi påpassligt nog hade bokat bord till kvällen. Vi trampade på några steg till och dagsnoteringen låg här på över 17 000. Den totala stigningen är 820 m och vi har knappt gjort en tredjedel. Vi hade alltså minst 2000 blöta trappsteg kvar och även om inget steg var exakt likt de andra så kändes det ändå inte som att vi måste kliva på alla.
Så här såg utsikten ut från ca 250 m och sedan vände vi och gick ner, vilket medförde att en annan uppsättning muskler började protestera. Det här skulle nog kännas dagen efter...
För ett antal hundra norska kronor hade man kunnat komma ner fortare men vi hade inte köpt några biljetter innan. Det kändes inte så lockande i regnet och vi är nog mer förtjusta i stillsamma naturupplevelser. Nästa dag åkte vi vidare mot Flatanger.
Hälsningar Lena
Hu den trappen hade man inte vågat gå upp i idag.
Undrar varför trappor är så tilldragande för många. I Japan är de heltokiga i trappor till tempel.
Det enda som vi tycker ä kul är vulkanerna. Om man varit 20 yngre nu hade man dragit till Island.
Ha det väl
Bob
vi dras fortfarande lite till trapporna och det här är en sherpa-trappa och jag tyckte förstås att vi skulle gå i den. Men regnet och att vi hade så pass mycket vandring bakom oss denna dag gjorde att vi kroknade och gav upp. För 15 år sedan hade vi gått till toppen men nu kändes det inte så viktigt längre. Vi fick tillräckligt med promenad den dagen i alla fall.
Hälsningar Lena
Mvh Bengt
det var faktiskt Helgelandstrappan som gjorde att jag hittade orten och att den låg så lämpligt mellan Saltströmmen och Flatanger. Campingen har fina små lägenheter men jag missade det när jag bokade och vi stod där men den minsta stuga man kan tänka sej och inga möjligheter att uppgradera.
Hälsningar Lena
När jag såg snön i en bild började jag undra när du var där, sedan såg jag måsungen. Så det var i månadsskiftet juni/juli gissar jag.
Fint reportagefoto, ha det gott! /Thomas
det var i mitten av juli och vädret hade varit helt OK tidigare och dessutom längre norrut (Bodö trakten). Det var absolut en sevärd stad och det fanns mer fint att både se och läsa dej till än jag visat här.
Hälsningar Lena
vi gick upp till restaurangen i Ålesund, 413 trappsteg, för några år sedan och det var helt OK. Det här var en annan dimension samt att trappstegen var mycket högre och ojämna. Mobilnätet fungerade utmärkt hela tiden, betydligt bättre än i London.
Hälsningar Lena
Den med trappen tog jo helt pusten fra én.
Fremragende og fængslende rejsereportage - gillas.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
trappan var för mycket även för oss och vi vände, vilket var helt rätt beslut. Det regnade ordentlig när vi kom ner och vi var inte klädda för en fjälltur i den sortens väder.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
det var en del väldigt branta steg och jag var slutkörd efter ca 500 men knegade på ett tag till. Man vill ju inte ge upp och vi dividerade rätt mycket innan vi vände. Men det var helt rätt och den klättring vi gjort kändes bra mycket i benen dagen efter.
Hälsningar Lena
du hade säkert gått raka vägen upp för den trappan under din krafts dagar :-) Vi stånka på så länge vi orkade och det hade kanske gått hela vägen, men vi skulle senare på kvällen gå till restaurangen där vi bokat bord så det var ju mer promenad att klara av innan dagen var slut. Elvebåten var speciell för dessa trakter. Norge kan vara otroligt vackert och därför åker vi tillbaka år efter år, fast vädret är ju inte alltid det bästa.
Hälsningar Lena
ja även en liten stad kan ha en hel del att se och vi vandrade runt hela dagen i Mosjoen fast det småregnade. Trappan var imponerande och vi gav upp, men inte utan en del dividerande innan vi slutligen vände. Om vi hade haft regnbyxor och inte bara jacka, kanske vi hade fortsatt. Vi mötte folk som använde trappan för att motionera och det gick betydligt fortare för dem än för oss.
Hälsningar Lena
det var en rejäl trappa och vi dividerade en del innan vi beslutade oss för att vända. Om vi hade haft regnbyxor och inte bara jacka kanske vi hade fortsatt. En chokladbit och en vattenflaska hade också hjälpt. Dåligt planerat helt enkelt.
Hälsningar Lena