B. LOGGBOKEN
Resan som började med ett inställt flyg
På väg mellan Seattle och Victoria på Vancouver Island. Snart skulle vi vara framme och det kändes extra skönt denna resa för den skulle inte alls ha gått via Seattle. När vi vaknade vid tretiden på vår första resdag, för att åka till Arlanda i tid för 06:05 flighten till Frankfurth, fick vi veta i ett e-mail att den resan var inställd. INSTÄLLD ! Vad gör man? Det var första delen av vår resa som skulle gå från Arlanda till Frankfurth, vidare till Vancouver och slutligen Victoria. Efter ca 1 och en halv timme fick vi ett meddelande med en ny rutt via Amsterdam - Seattle och sedan Victoria. Vi andades ut men insåg snabbt att om vi ska via Seattle (alltså USA) måste man ha en giltig ESTA (inresetillstånd). Jag hade en men min sambo hade nytt pass så han måste ansöka igen. Som tur var löste det sej snabbt denna gång och vi kom iväg.
Från Victoria körde vi till Port Alberni på Vancouver Islands västsida. Klockan sju nästa morgon steg vi ombord på Frances Barkley som skulle ta oss till Haggard Cove. Här lastas våra resväskor med dykutrutsning, fotoprylar mm ombord på båten. Väldigt smidigt med de stora lådorna. Lådorna vägdes och man fick betala frakt, men det var inte särskilt dyrt.
Solen var på väg upp när vi gick ombord på båten.
Det som ser ut som soldis är egentligen rök från de skogsbränder som härjade på olika platser. Hela British Columbia var oerhört torrt och det brann på flera platser. Dock inte i närheten av de ställen dit vi skulle.
MV Frances Barkley, som är byggd i Norge, har kört passagerare och gods i Barkley Sound till öar och små bosättningar som Haggard Cove, Kildonan, Bamfield och Ucluelet sedan 60-talet. Som turist kan man göra en dagstur eller bli avsläppt på någon av ovannämnda platser.
Här känns det verkligen som att vi är "på väg", med allt bagage i säkert förvar, och att semestern kan ta sin början.
I Haggard Cove lastades våra lådor av. När Frances Barkley skulle släppa av folk här tidigare i sommar satt det en svartbjörn på bryggan som vägrade flytta på sej trots mycket väsen och signalerande från båten. Den lommade till slut in bland träden.....men jag undrar hur det kändes att kliva av på bryggan?
Denna gång var det ingen björn i sikte och dykbåten från Rendezvous låg och väntade i den lilla hamnen. Det var en dykare till som skulle till samma ställe och nu var det manuell lastning som gällde.
Dykcentret Rendezvous ligger omgivet av bergväggar och skog. Det gamla trähuset har fem olika plan och man springer en del upp och ner i trappor när man är där. Ström kommer från två generatorer och färskvatten från ett vattendrag på andra sidan bukten. Bergväggen gör att det inte finns vare sig wifi eller täckning för mobiltelefon, helt underbart. Här skulle vi tillbringa de närmaste sex dagarna.
Efter kaffe och lite småprat plockade vi ihop all utrustning och hann med två dyk innan middag. På bilden ovan en ung "wolf-eel". En fisk som liknar vår havskatt, mer om dessa kommer senare.
Vattnet här är oerhört grönt och sikten kan vara mycket varierande. Här var den i alla fall strålande och fisklivet var det full fart på. Vår vistelse började riktigt bra och all utrustning som vi släpat med oss fungerade utan problem.
Förutom dykningen som ni fått se smakprov på ovan tillbringade jag en del tid med att försöka fånga dessa små juveler på bild. Det är Rufus kolibrier, några unga individer som inte hunnit flytta söderut ännu....sedan fanns det ju en och annan örn.
Fortsättning följer,
Lena
Fint resereportage till en jätte ö, med jättemycket att se. Ni kan ju också se under vattnet. Lyckostar.
Ha det bra
Bob
ja det är en stor ö och det finns hur mycket som helst att se. Det är vår femte resa dit och det finns mycket som vi inte upplevt ännu.
Hälsningar Lena
Det syns att du är i ditt rätta element i vattnet tillsammans med kameran, kanonbilder. Och huset liknar ett sagohus.
Vancouver Island ligger ungefär på samma breddgrad som Paris och det var 38 grader varmt när vi landade i Victoria så det kanske inte är helt fel för kolibrier, men jag reagerande precis som du när jag mötte dem första gången. Huset är mycket speciellt men tänk dej att ha en stege upp till sovrummet, det har nämligen värdfolket som sover högts upp (och de är inga ungdomar längre).
Hälsningar Lena
Tur att ni kom iväg !
Skall bli spännande att se dina bilder framöver !
ing-marie
vi har varit på Rendezvous fyra gånger men det är så härligt och människorna där är nu som vänner så vi åker gärna tillbaka. Mer bilder kommer.
Hälsningar Lena
Hälsn!
det är mycket släpande innan incheckning och om man måste ta ut bagage för att gå genom tullen (t ex i Seattle). Vi checkar två extra resväskor samt att handbagaget är maxat. Vi har av erfarenhet märkt att om bara handbagaget håller rätt mått är det mycket sällan som det vägs. Men det blir tungt ibland...Vi har varit på detta ställe förut men det är så fantastiskt coolt och vi känner ju dessa människor nu så vi åker gärna tillbaka.
Hälsningar Lena
det blev lite för spännande innan vi kom iväg och det kändes lite som att det skulle kunna bli en resa då allt gick fel. Nu blev det dock inte så för det enda vi råkade ut för utöver detta var en färjetidtabell som jag läst fel. Vi missade en god middag men kom ändå fram till rätt ställe innan det blev alltför sent. Svampen som du kommenterat är en vit anemon som blir väldigt stor i dessa vatten. Huset är verkligen speciellt men det är snävt att ta se till de två översta planen där ägarna bor. Stege till sovrummet är kanske inte vad man drömmer om när man passerat 50.
Hälsningar Lena
Ser fram mot att få se fler bilder från din resa :)
Mvh
Fredrik
det finns kolibrier i många stater i USA, åtminstone på sommaren, och de är lätta att hitta om man vill fota dem. Allt som behövs är blommor dvs man kan åka till en park eller en botanisk trädgård och ställa sej vi en buske eller ett träd med röda blommor och vänta. Hör av dej om du vill veta mer.
Hälsningar Lena
Kram Marianne
kul att du tittar in. Vi hade en härlig semester i fullständig vildmark.
Hälsningar Lena