B. LOGGBOKEN

45/100 Får måste klippas - Shearing Down Under

Innan jag hamnade i Australien ( 1990-91) som "Jillaroo" på en gård med får hade jag bara sett detta på TV. Det här var emellertid "the real thing". När det var dags för klippning hyrde man in ett team med professionella klippare. I detta fall fyra stycken. Den som klipper snabbast står längst fram, han hette Greg. Bakom honom står hans far John, 54 år, och lillebror står bakom pappa. Den äldre mannen till höger (Bob) väntar på att plocka upp hela "ullpaketet" för att sedan galant slänga ut det på ett bord. Den lilla blonda kalufsen nere till vänster är dotter på gården och kom för att titta en stund.  

Det här är en stor bagge och var lite extra tungt. De kunde ju också bjuda på en del motstånd. Min uppgift dessa dagar var att se till att det fanns får i alla fållorna utanför klippskjulet före klockan åtta varje morgon. Sedan fick jag jobba inne vid rensbordet och plocka bort tovig och lortig ull, sopa golvet och hålla ordning i största allmänhet. När dagen var slut inne var det min (och hunden Buds) uppgift att fösa iväg alla de nyklippta fåren till den hage där de skulle gå (vilket kunde vara ett par km bort). 

Greg var inte så glad att jag tog denna bild. Det är ett lamm som föddes sent och som fortfarande gick med tackan. Smutsig ull ger lätt angrepp av fluglarver så Greg friserade av denna lite. Detta gäng med klippare, där den äldsta var 54 år, hade aldrig jobbat under samma tak som en kvinna förut. Först trodde de att jag bara var en "au pair" som skulle titta på lite. När de insåg att jag skulle vara där hela dagarna blev det jobbigt i början...De bad t ex om ursäkt om de använde svordomar....men det gick över successivt och innan de var färdiga kunde de t o m prata med mej.

Här ligger hela ullen från ett får på rensbordet. Bob (med hatten) gör mitt jobb på denna bild. Han rensar bort dålig ull. Bakom bordet står Nick som var utbildad "wool classer". Det var han som bedömde vilken kvalité ullen hade och hur mycket det skulle gå att få betalt för den. Att slänga ut hela ullen på bordet var en konst och jag kvalificerade mej väl aldrig riktigt för det konsttycket. 

Nick var i min ålder och den enda som inte tyckte det var konstigt att jobba med en tjej (men hans fru var inte helt nöjd). Jag lärde mej mycket om ullkvalité av honom och vi hade riktigt kul runt bordet. Som ni ser var klippskjulet av korrugerad plåt och ni kan ju gissa vad temperaturen var inne om det var strålande sol och 35 grader ute.

Max jobbade på gården och packar här ull i en säck som är placerad i en stor press. Resultatet blir stora balar med ull som märks med kvalité och vikt innan de hämtas på lastbil för försäljning. Max jobbade åt min chef Scott....men Max jobbade inte med mej...om jag inte uttryckligen bad om hjälp. Gissa om det satt långt inne ibland :-)

Hälsningar Lena

2016-04-14 22:56   Khalad

Fantastiska bilder Lena, och hur skoj som helst att läsa! Riktigt äventyr tycker jag! Kan väl tänka mig både temperaturen därinne och jargongen också!
Udda observation - på bild 2, den stora baggens huvud, ser det ut som ngn klistrat en jultomtsmask - bara en synvilla eller....?
Hälsningar/ Björn T

Svar från Lena Holm 2016-04-15 16:42

Tack Björn,
Jargongen var inte så hård i detta gäng. När de jobbade pratade de nästan inte alls och på rasterna blev det mest prat om vädret ( tex när det skulle regna igen...) eller annat lantbruksrelaterat. Sverige visste de inte var det låg och norra Europa var väldigt långt bort. Beträffande tomtemasken är det nog en synvilla.
Hälsningar Lena

2016-04-14 23:15   Ingemar Svensson

Oj vilken härlig 'historia'. Mansdominerat arbete där det förmodligen krävs en hel del list och jävlar anamma för att bli accepterad. Kul med alla bilderna. Det måste ju ha blivit en grym värme i de där plåtskjulen. Märkligt att du inte lärde dig dricka pilsner där, för det är ju något som australiensarna är duktiga på:)

Svar från Lena Holm 2016-04-15 16:39

Tack Ingemar,
det bästa man kunde dricka när det var riktigt varmt var hett te. Två stora koppar med lite mjölk och så rann svetten....sedan blev man behagligt sval. Kroppens finurliga sätt att hantera torr värme. Jag drack en del öl där för någonting med mer alkohol, även vin, kändes ofta jobbigt i värmen. Ölen var dock ganska tunn i smaken och jag upplevde det nog mest som vätska med mer smak än vatten.
Lantbruksarbete var extremt mansdominerat och machonivån kunde vara hög. Som tjej var det dock accepterat att säga nej till vissa jobb. Jag tror att unga skandinaviska killar hade det jobbigare. Jag var ju också 25 år och då har man väl lite lättare att stå på sej än om man är mellan 18-20 som de flesta andra trainees var som jag träffade.
Hälsningar Lena

2016-04-15 14:51   Ingela Ring

Fina bilder och kul att få läsa hur det var.

Svar från Lena Holm 2016-04-15 16:43

Tack Ingela,
just dessa bilder från klippningen är jag glad att jag lyckades få till.
Hälsningar Lena

2016-04-15 21:03   Lena Eriksson

Vilken annorlunda värld...känns som det måste varit tufft för dig rätt ofta, på flera olika sätt...jobbet, värmen, allt nytt, brottas med fördomar....
Verkligen kul att du fick med dig lite bilder hem...och kul att du delar med dig här i bloggen!

2016-04-17 11:33   Margareta Cortés

Som sagt så har jag ännu inte varit till Australien, men har träffat så många trevliga människor därifrån på mina resor så det lockar mer och mer, din berättelse om dina upplevelser kommer jag förstås inte i närheten på en semesterresa men ändå.
Nu som pensionär så kan vi nappa på flygbolagens extraerbjudande och boka och åka med kort varsel och när vi vill och det har lett mig till resmål som jag inte ens har kommit på tanken att välja annars, tur det.
Fast Australien har de sällan eller aldrig med.