B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Kära gamla vänner

Dagens bild 310: Nallen och Mr Kiwi, ömt vårdade och "still going strong". Nallen fyller snart 60 och tillhörde min syster innan han blev min. Han har genomgått omfattande halskirurgi, räddats ur gapet på glada hundar som trodde att de fick leka med honom och nästan blivit "bortnallad" en gång. MrKiwi är betydligt yngre men har ändå varit med bra länge. Lägg märke till att näsöppningarna är korrekt placerade längst ut på näbben, precis som de ska vara på en kiwifågel. Han kan absolut inte flyga, jag har kollat...

Hälsningar Lena

Inlagt 2014-11-06 21:26 | Läst 3246 ggr. | Permalink

2014-11-06 21:37 Lena Eriksson

Ååååå tänk att man fortfarande är så svag för mjuka lurviga väl använda nallar.... :)
Fin bild!

Svar från Lena Holm 2014-11-06 21:57

Tack Lena,
den gamla nallen har fortfarande en hedersplats och Mr Kiwi sitter på en liten hylla vid mitt skrivbord.
Hälsningar Lena

2014-11-06 21:41 tomazon

Den där bilden kastar mig tillbaka till barndomen!

Svar från Lena Holm 2014-11-06 21:58

Varsågod Tommy,
Hälsningar Lena

2014-11-06 21:47 imse 59

Kramdjur är nog till för oss vuxna, tror vi gillar dom mer än småbarnen. För dom gosar och sover lika gärna med en bit fleecefilt från Ikea eller en lastbil av plast. ( som sambons barnbarn, han sov med en stor hård plastbil )
Tror man tycker om dom mer när man blir äldre, jag har också några favoriter kvar.
Ing-Marie

Svar från Lena Holm 2014-11-06 21:56

Det är nog ganska individuellt. Jag var väldigt noga med mina nallar och andra gosedjur. De var ovärderliga och många bort fortfarande i min gamla kökssoffa för jag kan inte göra mej av med dem. Jag hade däremot inga dockor för jag gillade inte att de var hårda och hade konstiga ögon. Barbie blev det så småningom men nallarna hade fortfarande mycket hög status.
Hälsningar Lena

2014-11-06 21:49 gertphoto

Härlig bild på mjukdjuren Det är barndom det Ha en fin kväll : ) // Gert

Svar från Lena Holm 2014-11-06 21:59

Tack Gert,
visst känns det lite mysigt att minnas ibland.
Hälsningar Lena

2014-11-06 22:04 Ingemar Svensson

Det där med nallar har jag aldrig förstått mig på, men å andra sidan så är det mycket jag inte förstår:) Tidigare i höstas slängde jag en nalle på nästa 150 cm som jag vann för över 30 år sedan.Då hade den tillbringat de senaste 20 åren på vinden. Ena ögat på din nalle verkar lite halvdåligt, men det är ju inte så konstigt med tanke på ålder och alla (miss)öden genom åren. Fin bild Lena som påminner mig om att gemenskap är något att sätta värde på.

Svar från Lena Holm 2014-11-07 16:44

Tack Ingemar,
det är nog som jag skrev till Ing-Marie, individuellt. Jag kunde inte förstå hur mina kusiner kunde bädda ner dockor i sina vagnar när det fanns nallar. Ögonen är fortfarande OK på Nalle men det är pälsen som spretar lite på nosen . Han har dock varit nästintill dekapiterad vid ett tillfälle men det fixade mamma med nål och tråd.
Hälsningar Lena

2014-11-06 22:14 Bert-Ola Ekh

Skön bild som väcker minnen förstår jag.
Ha de gott
//B-O

Svar från Lena Holm 2014-11-07 16:45

Tack B-O,
att hålla i Nallen väcker många minnen, även Mr Kiwi men inte på samma sätt.
Hälsningar Lena

2014-11-06 22:27 Karuzzell

Jag tror aldrig, att jag hade någon nalle, så jag köpte nallar till mina egna barn. Men jag tror inte, att de blev så viktiga. De står kvar i ett av pojkrummen fast det var många år sedan pojkarna flyttade hemifrån.
Ha det bra!
Eva

Svar från Lena Holm 2014-11-07 16:46

Hej Eva,
det var nog väldigt individuellt vad som blev ens älsklingar. Det enda som kunde tävla med nallarna var en hund men det fick jag ingen förrän jag fyllde 14 (rätt tänkt av föräldrarna).
Hälsningar Lena

2014-11-06 23:27 Wolfgang

Fina de är, där de sitter :-)

Svar från Lena Holm 2014-11-07 16:47

Tack Wolfgang,
det är en speciell känsla bara att ta i den gamla nallen.
Hälsningar Lena

2014-11-07 10:40 Marianne Bengtsson Rosander

Så söta. Tryggt med gamla minnen.
Jag har min docka sittande på skåpet i vardagsrummet. Den fyllde 63 i våras
Marianne

Svar från Lena Holm 2014-11-07 16:49

Tack Marianne,
du hade en docka som favorit, det hade många av mina tjejkompisar och mina jämngamla kusiner. Jag kunde inte förstå hur de kunde bädda ner dockor i sina dockvagnar när man kunde ha nallar. Kul att du har din gamla docka kvar.
Hälsningar Lena

2014-11-07 12:10 Margareta Cortés

Nallar som vänner är en nödvändighet. Båda mina barnbarn hade/har älskade nallar som nu ser betydligt magrare och slitna ut än vad din nalle här ser ut. Men åtminstone en av dem hänger fortfarande med. Mina egna barn ratade nallen och valde ut en hund som den bästa vännen, ja alla tre.
Tur att Mr. Kiwi inte flög iväg då du testade.
Kanske skulle behöva en tröstande Nalle just nu när jag ligger och tycker synd om mig själv och har ont i kroppen, troligtvis en biverkan efter influensasprutan. Verkar reagera så på den så jag borde ta influensan istället.

2014-11-07 13:04 Bjarne

Så söta de är och du har gjort dem rättvisa på bilden! Snyggt ljus och bra underlag.
Hälsningar, Bjarne

Svar från Lena Holm 2014-11-07 16:50

Tack Bjarne,
det kändes givet att sätta dem på ett fårskinn och ljuset är bara en skrivbordslampa.
Hälsningar Lena

2014-11-07 14:23 Dubbelolle

Den verkar inte så sliten, gammelnallen, otroligt han har överlevt så många äventyr, min dotter har fortfarande sin Leo, en mjukisleopard som är drygt trettio på sin säng. Dom är söta o som du säger får man passa dom för hundar, min Softy älskade att försöka mörda nallar o mjukisdjur, dom fick gömmas undan när hon hälsade på, må gott, LO

Svar från Lena Holm 2014-11-07 16:53

Tack LO,
jag var oerhört beskyddande över mina nallar när jag var liten, ingen annan fick leka med dem och de gick heller inte i arv till mina syskonbarn (som bilarna och ladugården gjorde). Jag ertappade en labrador med Nallen i munnen en gång och den fick en rejäl åthutning. Egentligen tror jag bara att den tog Nalle (som satt på en stol) för att ha något att bära på, men den gjorde inte om det.
Hälsningar Lena

2014-11-07 17:14 Margareta Cortés

Goa fina vänner och trygga kamrater, Nalle ser ganska välbehållen ut trots hans vådliga äventyr. Mina barnbarn hade/har älskade nallar och de är betydligt magrare och slitna nu. Mina egna barn valde bort nallen för kanin, katt och hund, vill minnas att de hette Pelle Kanin och Den flygande hunden Jesper och så Bobo katt.
Tur att Mr. Kiwi flög bort då du testade flygförmågan.

Svar från Lena Holm 2014-11-08 11:03

Tack Margareta,
jag hade några andra djur också, men det var mest nallar och jag har ganska många kvar i min gamla kökssoffa. jag var oerhört rädd om mina nallar och inga andra fick leka med dem. Kanske därför inte ens den äldsta är så värst sliten. Det är väl mest huvudskadan som man kan se om man börjar syna honom och den var jag inte orsak till (det hände då han fortfarande var min systers).
Hälsningar Lena

2014-11-13 13:50 Ammiga

Åh, känner igen känslan för dessa härliga individer för det är så det känns med våra "gamla" Nallar - dom är någon inte bara något. Mr Kiwi är helt bedårande!
Fick tillbaka min högt älskade kasperdocka när jag nyligen fyllde 50 och känslorna finns kvar för den slitna och vältummade nästintill pälslösa lilla räven. Jag hyste inga som helst känslor för människolika dockor- tycket t o m att de var otäcka. Men när mina ögon föll på den lilla Räven var det kärlek vid första ögonkastet och hon följde med mig som ett bitvis uppstudsigt alter ego från fyra års ålder fram tills idag....
Roligt att se att det finns fler som har samma upplevelser med sina nallar :-D!

Hälsningar/Kirsten

Lägg till

B. LOGGBOKEN

Kära gamla vänner

Tidigare blogginlägg

Kategorier