B. LOGGBOKEN
Att fotografera hajar i deras naturliga miljö
Solen står ganska lågt och vi ska snart avsluta dyket. Vi är sju dykare som drivit iväg från klippväggen och ligger stilla i det stora blå havet. Det finns inga revfiskar eller stim här ute, det är en vidsträckt blå tomhet åt alla håll och djupet är okänt för oss. Plötsligt passerar en strömlinjeformad skepnad på ganska långt avstånd från gruppen. På formen ser jag att det är en silkeshaj....kommer det en brukar det komma flera....
Det kom flera silkeshajar (13 stycken till slut) och de blev även modigare när de blev fler och kom betydligt närmare. Luften i våra flaskor började dock ta slut och en efter en fick vi gå upp till ytan där vår följebåt fanns. Tiden och tålamodet som krävs när man fotograferar vilda djur begränsas här av hur stora flaskor man har på ryggen och vilket djup man varit på. Det svepte t o m förbi en tigerhaj på detta dyk, men det var bara tre dykare som fick se den och avståndet var ändå för stort för bra bilder.
När man fotograferar under vatten strävar man hela tiden efter att ha så lite vatten mellan objektivet och motivet som möjligt dvs man vill komma nära (teleobjektiv är alltså inte ett alternativ). De vilda djur man möter under vatten är inte lika skygga som de landlevande djuren, men de flesta är ändå reserverade och blir ofta skrämda av bubblor från dykare. Det finns undantag men hajar är reserverade och en hel del väldigt skygga.
För fotograferingen använder jag en vanlig DSLR (Canon 7D) monterad i ett undervattenshus med två blixtar, ett fokusljus och olika (utbytbara) frontportar beroende på objektiv. På denna resa var det mest Tokina 10-17 fisheyezoom med eller utan 1,4 extender. På bilden står ett antal samlade fotoriggar med blixtar på hopvikbara armar. Dessutom måste man kunna dyka, inte bara ha ett dykcertifikat utan man måste ha erfarenhet som dykare. Det är lätt bli alltför upptagen av motiven men man får aldrig glömma att kolla djup, tid och luft, dvs man får aldrig glömma att dykningen måste komma i första hand.
För att få hajar nära kameran kan man mata dem och det förekommer specialiserade resor där man gör det. De flesta dyk sker utan bur även när det finns mat i vattnet undantaget vithaj. Matningen ger en del onaturliga beteenden men det blir fina bilder, precis som när man matar djur på land. På denna resa förekom ingen matning av hajarna utan vi fick bara lita på tur och tålamod. Platsen var Stilla Havet utanför Mexico vid en liten ö som heter Socorro, där finns det gott om både hajar och manta.
De vitfeniga revhajarna som jag beskrev i ett tidigare blogginlägg ligger på dagtid på klipphyllor och vilar. De jagar nattetid.
Om man är försiktig kan man smyga sej fram till dessa och ta några bilder. Här ser man att de börjar bli störda och då backar man undan. Inte för att de är farliga utan för att man inte ska stressa dem i onödan. Största problemet här, nära klippväggen, är strömmar (vertikala) och dyningar som knuffar fotografen hit och dit.
Men det går att komma nära. Dessa hajar är ganska små (ca 170 cm långa) och betraktar inte dykare som potentiella byten.
I öppet vatten ger inte dyningar och strömmar samma problem och den vitfeniga revhajen kommer ganska nära om man har lite tålamod och ligger stilla. Här en dräktig hona.
Den här silvertip hajen kom dock aldrig nära utan betraktade oss på behörigt avstånd. Bilden är kraftigt beskuren och kvalitén därefter.
Dessa mäktiga hammarhajar fick vi tyvärr inte heller se på nära håll. De passerade oss i stora stim (30-40 st) vid ett par tillfällen men avståndet var alldeles för stort.
Beskuren och konverterad blev detta min bästa hammarhaj. Det här är betydligt större hajar än revhajarna.
Den roligaset arten vi fick möta var dock silkeshajen och ett utmärkt fotoställe var faktisk under vår båt. Det här är nyfikna hajar som kan komma riktigt nära om man ger dem tid. De blir också modigare om de är fler. Alltså följde några långa sessioner "hängande" på mellan 10-15 meters djup under båten.
Inledningsvis är den lite försiktig...Silkeshajen blir 2,5 till 3 meter lång och är betydligt kraftigare än de slanka revhajarna. De äter fisk, bläckfisk och ibland krabba.
Min sambo, som i normala fall inte fotograferar, hade vunnit ett undervattenhus till sin Iphone. I det klara och ljusa vattnet fick han förvånansvärt bra bilder.
Vår båt kan skönjas i bakgrunden. Den här silkeshajen kom tillräckligt nära för att blixtarna faktiskt skulle ha lite effekt. Den lilla randiga fisken vid nosen är en pilotfisk. De håller till runt hajar och äter både parasiter och rester från den stores bord.
Silkeshajarna bjöd verkligen på sej, det var bara att ligga stilla och njuta. Vid detta tillfälle hade vi fyra stycken som cirklade runt oss.
En av Sveriges duktigaste undervattensfotografer tillika marinbiologen Anders Salesjö med en nyfiken silkeshaj.
Ibland kom de väldigt nära. Objektivet på detta dyk var 10-17 mm fisheye.
Avslutar med en bild på vår båt Solmar V och en av de två gummibåtar som vi också dök ifrån. På resan fick vi även möta mängder av mantor som inte alls var skygga utan snarare sökte upp dykare och tycktes gilla att vara i centrum. Mer om det i ett annat inlägg.
Hälsningar Lena
Du visar flera renodlade bilder med haj och följefiskar, och även bilden med haj och Salesjö är helt underbar!!
Fast själv är jag nog inget ämne för att fota under vattnet läser jag, tappar ju helt kollen på allt annat än kameran när jag är ute! :-)
vi kanske förstorar någon av dessa eller mantorna som jag inte lagt ut ännu. Det var väldigt fina fotoförhållanden vissa dagar. Det där med att hålla koll är viktigt och det gör att ju mer erfaren man är som dykare, desto bättre fotograf kan man bli. En erfaren dykare känner sin egen luftförbrukning mycket väl och har bättre koll på djup etc utan att behöva kolla instrumenten hela tiden. Man kan ägna sej mer åt foto. En parkamrat som inte fotograferar är också guld värd. Den personen kan hålla koll åt båda.
Hälsningar Lena
det blev väldigt många bilder på resan men så är det nog alltid. Den lilla försimmaren är en Pilotfisk. De lever nära hajar och äter parasiter av dem samt smulor som blir över när hajen ätit. Dessutom har den nog också ett visst skydd.
Hälsningar Lena
det är lugnt och rofyllt att dyka när man väl känner sej bekväm med att andas under vatten (vilket man gör efter några hundra dyk). Vi låg mest helt stilla och eftersom man är tyngdlös och vattnet är förhållandevis varmt så blir det extra behagligt. Den spänning som man kan känna är snarast den som kommer även på land när man inser att man kanske kan få en kanonbild på ett vilt djur.
Hälsningar Lena
du har helt rätt. En del blir nervösa i öppet vatten utan referenspunkter men jag tycker det är helt magiskt. Det är verkligen som att omfamnas av en ny värld.
Hälsningar Lena
Via din berättelse känns det som man är med dig där nere i djupet
Marianne
kul att kunna förmedla lite av den känslan. Det blir dessutom mycket billigare än att åka själv :-)
Hälsningar Lena
det var en spuerfin resa och vi fick många fina möten med hajar och även de stora mantorna. Mer om det senare.
Hälsningar Lena
Ha en fortsatt fin helg!
ewa
silkeshajarna var verkligens speciella och de bjöd på en fin uppvisning. Då är det lätt att visa fina bilder :-)
Hälsningar Lena
Jag blir väldigt avundsjuk och önskar jag kunde dyka.
Ser fram emot fortsättningen
det här är en unik värld och man känner sej verkligen som en gäst när man kommer ner på besök.
Hälsningar Lena
Ha det så gott!
det kanske blir någon tavla från denna resa.
Hälsningar Lena
Hänger ju inte mer så bra här inne längre; Var är du någonstans??? Mvh Elisabeth
bilderna är tagna utanför Mexicos västkust (Stilla Havet) från en dykbåt som man bor på i 8-11 dygn i stöten. Färden ut till detta område tar ca ett dygn. Vi funderar för övrigt på en tur till Cayman nästa år i samband med födelsedagar för både mej och min syster, jag hör kanske av mej i gästboken.
Hälsningar Lena
//B-O
att dyka i skandinaviska vatten när temperaturen närmar sej noll är nog egentligen tuffare än detta ( så när som på strömmarna) men det finns ju fantastiskt fina djur att beskåda här.
Hälsningar Lena
Det blir kanske som ett gift när man börjat dyka. Detta är bilder som du måste göra något av. Har du tryckt böcker av dina bilder tidigare. Det finns böcker att göra på omkring tjugo sidor.
Tänk vad härligt sitta bläddra och se dessa fantastiska bilder. Tur vi har dig här på Fotosidan.
Du ser förmodligen lika tuff ut som dykaren du tagit bild på
Måste gratta dig igen.
Gun-Inger som önskar dig fin söndag.
att möta hajar som vi gör är inte mer märkvärdigt än att sitta i ett gömsle och fotgrafera björn eller varg. Men man måste kunna dyka förstås...och det kan jag. Däremot ser jag inte så tuff ut som du tror. Jag är en överviktig universitetslärare som närmar sig 50 års strecket med stormsteg....men jag älskar livet under ytan och besöker det så ofta jag kan.
Hälsningar Lena
måste du väl se tuff ut....
oj vad jag gillar när du visar dessa bilder.
God natt och sov gott
gia
gia
Det känns verkligen som om man får vara med dig där under i det blå.
Tack för det !
ing-marie
jag bjuder så gärna på den här typen av bilder.
Hälsningar Lena
dykning passar inte alla och det har inget att göra med hur atletiskt man är i övrigt. VI ser ibland par på kurs där den ena tycker alt är toppen och den andra plågar sej igenom varje övning och upplever obehag snarare än njutning. Om dykning inte är din sport så får du gärna titta på mina bilder, det är både billigare och behagligare. Du är alltid välkommen åter.
Hälsningar Lena
det har var verkligen en spännande resa med många fina dyk. Det kommer nog några mantor också, i sinom tid.
Hälsningar Lena
vi hade långa dyk ute i det stora blå och det var hur läckert som helst när hajarna började komma lite närmare. Inget hotfullt utan mest nyfikenhet. Det har lite flygplansform, fungerar både i vatten och i luften uppenbarligen.
Hälsningar Lena