B. LOGGBOKEN
Brännmaneter
Det fanns gott om brännmaneter i vattnen runt Väderöarna och i Hamburgsunds skärgård. De är fascinerande motiv och jag brukar strunta i trådarna och hoppas att så få trådar som möjligt ska hamna i ansiktet (där jag inte har något skydd förutom masken).
Vi såg även ovanligt många blå brännmaneter. De påminner om de röda men klockan är vackert blå och de är något mindre än de röda.
Ytan på klockan har en ojämn struktur på de blå brännmaneterna. Vissa anser att de blå bränns mer och andra att de bränns mindre än de röda.
Läckra är de i alla fall.
Röda stora brännmaneter var det gott om och många hade små vitlingyngel som höll till bland de brännande trådarna. Här är det en hel familj som nyttjar manetens skydd.
Förra sommaren berättade jag om vitlingynglen och att de är täckta av ett slem som gör att de inte bränner sej i manetens trådar. De kan både producera slemmet själva och dra nytta av slem från maneten.
De små ynglen smiter undan när man kommer med kameran och blixtarna börjar slå.
Naturligtvis fick jag manettrådar på läppen i mina försök att få bilden jag var ute efter. Eftersom jag heller inte lyckades lär bli fler närgångna möten med maneterna.
Hälsningar Lena
Men de är vackra på bild
Särskilt sista
ja det är säkrast. Jag har ju heltäckande kläder på mej så då går det bra. De är väldigt fina när de rör sig i vattnet.
Hälsningar Lena
vi experimenterar ofta med maneter när det är säsong för dem finns det ofta massor. Det går att ljussätta dem på lite olika sätt.
Hälsningar Lena
Mvh
Wolfgang
visst är det en kul lösning naturen "hittat på" för just vitlingens yngel, man slutar aldrig att förundras.
Hälsningar Lena
Otäcka saker, men häftiga är dom. Läckert med de små ynglen och deras pigga ögon.
För många år sedan på Capri så blev jag bränd av en manet på låret. Fattade inte vad det var först, kändes som ett jättenyp. Men förstod sedan att det var en manet som gav det röda märket och skaplig sveda.
ing-marie
De riktigt otäcka varianterna finns tack och lov inte i våra vatten. Här kan vi njuta av dem istället, åtminstone om man är klädd för det. Jag har själv bränt mej på vaden i Thailand, när jag väntade i vattnet efter ett dyk. Det tog flera veckor innan de såren läkte.
Hälsningar Lena
ja det är blixten som reflekteras och det blir ofta ett problem. Även sidan på fisken kan reflektera ljuset och det blir bara små blanka utfrätta fläckar av dem.
Hälsningar Lena
maneter är fascinerande varelser att möta i vattnet och rör sej tacksamt lite. Men trådarna kan vara ack så långa och ofta har man med sej några upp, på kameran eller dräkten.
Hälsningar Lena
Jag har en ganska stor respekt för maneter så jag tycker att du är modig som riskerar ansiktet för att fånga dessa fina bilder.
Alla bilderna i inlägget är fina, så jag ser med spänning fram emot den önskade bilden för den måste vara något alldeles extra.... :-)
den översta bilden är en ganska liten manet. De blå blir inte så stora. Jag kan inte låta bli att gå nära och då hamnar man i trådarna för de är överallt, men det är inte så illa att bli lite bränd, det går över. Den önskade bilden får du nog vänta på....
Hälsningar Lena
jag blöter så gärna ner mej så länge min dräkt är hel och kamerahuset inte läcker. Lite information om vad det är på bilderna bjuder jag också gärna på. Det jag inte kan måste jag ju kolla upp då och jag lär mej själv nya saker hela tiden.
Hälsningar Lena